Nervsammanbrott.
Men. Efter kontakt med min läkare så sitter jag nu lite kluven. Göra - eller inte göra. Jag vet inte. Han tycker att det är "oundvikligt", som han uttryckte det.
Och ja, visar den ingenting. Då kan jag ju göra en när som helst. Men det är det ju ingen som kan lova.
Och visar det någonting. Ja, då är jag död. Då kan jag aldrig mera njuta av en hel dag. Aldrig mera se på mina barn utan att känna sorg och ångest.
Då är ju frågan, om man helt enkelt hellre lever i ovisshet? För så länge man inte har det svart på vitt, så kan man både låtsas och förtränga.
:-( vad jobbigt. Grejen är ju den att OM det är något där lär det inte heller bli bättre av att upptäcka det ännu senare tyvärr eller dra ut på tiden :-(
Lycka till med vad du nu än väljer att göra och DET behöver ju inte vara något allvarligt men man blir ju oroad det blir man.
Kram
Men tror du inte ångesten/oroligheten kommer ifatt dig ändå, trots låtsandet och förträngandet? Om inte, kanske det är rätt beslut att låta bli...
A-M - Nej, de har du rätt i. Men om det är någonting där, som dom sen inte kan göra så mycket åt. Då känns det ju hellre som att man inte vill veta det.
Och tíll dig utan namn - Japp. Verkligheten kommer alltid ikapp en. Så. Ångest direkt vid ett negativt svar. Eller ångest senare i livet när det väl kommer fram. Det är väl det som det handlar om.
Tror du inte att ovissheten kan ge ångest då? Men å andra sidan är väl livet ganska ovisst för oss alla, men vi som inte upplevt en "dödsdom" har nog svårt att fatta det.
Säkert gör den det. Men efter det som varit kommer det alltid att finnas något som ger mig ångest. Så även om man "betar" av en sak på listan, så finns där tusen åter.
Finns för dig...
Du måste helt klart göra som du själv tycker, men nånstans kanske man vill veta om det är allvarligt? men jag kan helt förstå din ångest och panik över den där förbannade apparaten...Usch, många kramar <3
Är det stor risk att det kan vara ngn form av metastaser?
Sannolikheten att det ska vara något galet är väl ganska liten.
Tror du inte att det är bättre att veta, tänk vad skönt det skulle vara för dig sen.. att veta att det är ok. Skulle det mot ALL förmodan vara något, så ju tidigare det upptäcks, desto bättre prognos...
Samtidigt förstår jag dig sååå fullt ut.. jag är livrädd, trots att jag är sjukskötare/hälsovårdare , för allt som har med läkare att göra :-)
Kram på dig!
Annica - Nja, alltså jag vet inte. Det jag har räknas ju inte till en vanlig cancer, och beter sig inte så heller. Om den sprider sig utanför levern handlar det ofta om närliggande organ, främst lungorna har jag förstått. Dock hade ju min spridit sig till 2 lymfkörtlar. Mera såg dom inte just då.
Att det skulle kunna sprida sig till hjärnan har dom inte nämnt någonting om. Och jag vägrar googla eller dyl. Skulle aldrig söka på min cancer-sort på nätet. Skulle väl antagligen bli livrädd över allt man skulle hitta.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med CT:n. Har ett par dagar att fundera på saken.
Tack för din åsikter :-)
