Pics.

2010-04-28 / 20:53:58




Har fått världens hosta. Och halsont. Så det blir ingen uppdatering. Ska ligga på soffan tills sängen kallar.

Torka..

2010-04-27 / 21:22:59
Två dagar sen sist nu.
Har inte hänt så mycket spännande. Igår besiktigade vi bilen. Den gick igenom prickfritt så nu var det bara att tuta och köra i två år till. Nice. Sen var Svenne hit, till Siris stora förtjusning.

Idag har vi varit till stan. Sen en fika med Linda och därefter for vi till jobbet och hälsade på Emma, Allex, G-M och Solveig. Yeee. Inget mera vet jag så här får ni en bild istället.

I'm working it out.

2010-04-25 / 15:13:29
Ibland vill jag bara lämna allt och börja om. Verkligheten hinner ikapp en. Trots det så beror det allt som oftast, otroligt nog, inte på mig och mina cancer-bekymmer (som att inte det ändå vore mera än nog).

Utan, ja... alla omständigheter kring andra saker och andra människor, kan göra mig så galen. Hur fungerar systemet på den här jävla holmen egentligen? Det är helt sjukt. Och man blir ju så otroligt frustrerad när man står bredvid och observerar. Instanser som ska finnas till för att hjälpa och försöka göra det bästa möjliga för alla inblandade parter. Istället så stjälper dom. Dom skiter i att ringa upp trots otaliga ringbud, ger oklara luddiga svar, finns aldrig på plats och får ingenting, absolut ingenting, gjort. Man vill ta tag i dom och skaka liv i dem.

Vad i heeelvete är problemet? Det finns människor bakom som lider. Bryr någon jävel sig om det!? Och det är inte bara ett eller två olika ställen. Behöver man inte ha någonting innanför pannbenet för att få jobb på alla dessa instanser som är till för att hjälpa i diverse olika situationer?
 
Ja man blir helt slut. Usch. Fyfan för alla jävlar med käppar i röven. Har definitivt inget annat att skriva idag. Hejdå.

Tung i huvudet.

2010-04-23 / 21:32:37
Siri har piggnat i idag. Inte lika snorig. ¨
Jag däremot känner mig rätt överkörd fortfarande. Var och handlade och höll på att svimma när vi kom till bilen, helt kallsvettig och yr. Usch.

Fick även fara via Rollic för att få våra sommardäck.. äntligen. Kanske man skulle vara ute i god tid nästa gång. Samma sak, varje år. Förra året bytte F, men med armen i paket så blir det inte mycket däck bytta.
 
Sen gick vi över till mamma på middag. Dels för att vi blev bjudna och halva släkten var där (+ F's mamma), men annars mest för att själva slippa laga mat.

Jag har absolut NOLL energi. Cancer + förkylning är väl ingen höjdarkombo direkt.

Nej nu ska jag mysa med min finaste sambo. Godnatt.

Frossa.

2010-04-22 / 19:59:54
Antingen så är det jäääävligt kallt här inne, eller så håller jag på att få feber. Jippie. De senaste timmarna så har även min näsa börjat rinna. Great. Andra gången med samma fel på två veckor. Man hinner knappt bli frisk, så ska man bli sjuk igen.

För två veckor sen var Andrea borta, och då var det hos Alex det började.
Nu är Alex borta och Andrea kom hem sjuk. Jippie. Skolor och dagis är ena jävla bacill-hus. Och då är vi ganska noga med hand-tvättning och handsprit när dom kommer hem (med tanke på att en ev. transplantation blir avblåst om jag visar tecken på sjukdom). Hjälps tydligen inte.

Bådar INTE gott. Vet inte vart vi ska stoppa undan dom barnen när jag blivit opererad och är överkänslig för infektioner. Får väl låsa in mig någonstans. I min ensamhet.

Aaah.. lugn.

2010-04-22 / 18:27:32
Nu sover hon. Herregud... Va tyst och lugnt det blev nu.

Förra natten gick väl ändå hyffsat. Hon vaknade 02:00 först, somnade om rätt smärtfritt. Vaknade igen 05:30 och då fick vi rusta lite. Ny blöja, torka och suga bort snoret som täppt igen hennes lilla näsa. Sen fick hon sitta och dricka för att det skulle gå. En hel flaska mjölk fick hon i sig. Sen sov vi till 09:30. Så det var rätt okej, trots att hon snarkat som en gammal gubbe när hon varit så snorig.

Idag på dagen så har det inte alls varit några problem. Vi var till apoteket och köpte bebis-nässpray, mera panadol till henne och lite halstabletter till mig. Det känns som att mitt halsonda bara hinner försvinna, och så kommer det på nytt.

Så hann vi träffa Patricia också. Oj va skoj det var! Var ju så sjukt länge sen sist. Kändes som att det var alldeles för kort träff bara.

Siri har sovit 15 minuter sen hon steg upp imorse. Så gissa om man haft att göra med en lagom övertrött bebis sen kl. 17 ungefär. Nåja. Så fort klockan blev 19 så åkte hon i säng. Slocknade på två röda. Hoppas dock att hon vaknar till igen under kvällen och vill ha dricka. Hon har vägrat dricka på hela dagen i princip. Fått i henne ½-1 flaska sammanlagt på hela dagen. Hon bara skakar på huvudet och fräser. Jobbigt att dricka när näsan är täppt. Stackars liten.

Nåja. Nu ska jag dricka mitt kaffe, titta på tv och vänta på att tvättmaskin ska bli klar. Och att disken i diskmaskin ska svalna lite så man kan plocka ur den. Ha en trevlig kväll.

Snor.

2010-04-21 / 21:41:15
Herregud va Siri har blivit snorig. Bara på några timmar. Nu rinner det som en kran ur hennes lilla näsa. Stackarn. Hon somnade för 2½ timme sen och jag har varit in säkert 10-20 gånger sen dess. Hon är så himla trött, men får inte sova då snoren täpper igen. Allt som tröstar är nappen, och den kan hon inte ha i munnen för då kan hon inte andas.

Hjärtat mitt. Har pallat upp sängen i huvudändan iaf. Och sugit näsan med Frida, fast det tycks inte hjälpa alls idag. Suger ut massor, men det är minst lika mycket kvar.

Man blir ju så himla hjälplös. Det kommer alltså att bli en låååång och dålig natt, så nu vet ni det med, på förhand. Godnatt.

Stolt.

2010-04-21 / 15:07:40
Min lilla gumma ställde sig just upp helt själv, mitt på golvet, utan stöd. Va förvånad jag blev. Haha. Sötnosen.

När hon väl kommit upp på fötterna och stod, så tappade hon ju såklart balansen och hamnade på rumpan. Men det hör väl inte dit :-P

Det är ju så kul när det händer saker om dom lär sig nya grejer <3

Aaargh...

2010-04-21 / 13:30:00
Här kommer ett inlägg med bara klagan. Så vill ni inte läsa så ska ni nog sluta NU.

Det är fruktansvärt lätt att reta upp mig nu förtiden. Iofs så har jag alltid stört mig på folk som stör mig, eller barnen.

Tex. när Siri försökte ta en tupplur ute i vagnen i somras, och någon jävel får för sig att klippa gräsmattan bredvid.
Eller när grannarna renoverade från 08.00 på morgonen och non-stop till 21.00, och att dom ALLTID skulle passa på att borra och slipa högt, när Siri skulle sova.
Eller när plogbilen ska ploga gången precis utanför fönstret kl. 05.00 på morgonen.
Eller när man gick av vaket och bara hann lägga sig ner och så började dom ploga/renovera/klippa gräsmattan.

I dessa stunder känner jag seriöst att jag håller på att spricka av irritation. Jag vill gå ut och skrika jävligt fula ord till dessa stackars arbetande människor. Men jag hejdar mig, just för att dom är det. Stackars arbetande människor. Och dom kan inte veta att Siri försöker sova. Även fast det i den stunden känns som att dom gör det, och bara vill jävlas.

Som idag.

Vid 12.00 börjar Siri gäspa. Yes, tänker jag. Sova. Både hon och jag går till sängen för att ta en tupplur. Vad händer när vi lagt huvudet på kudden och Siri fått fast sina ögon?

Då hör man världens oljud utifrån. Då blåser dom gången utanför fönstret med en jävla lövblåsare, för att ta bort allt grus. Gubben går fram och tillbaka och verkar inte stressad någonstans. Rutorna nästan skakar när han går förbi och jag blir bara mera och mera irriterad. Siri somnar såklart inte utan blir helt hysterisk av ljudet så vi måste gå till vardagsrummet som är längre bort. Hon är dö trött och gnällig. Så jävla klart. Precis när man lagt ner henne att sova.

Efter ca. 30 minuter så tystnar det. Äntligen. Lägger ner Siri som somnar med en gång, och precis när jag håller på att somna, så kommer gubben tillbaka med sin jävla lövblåsare. Jag trodde fan inte att det var sant. Så nu sitter jag här och är så helvetes jävla störd att jag inte kommer på annat än svordomar faktiskt.

Från 12:00 - 14:00 har dom nu varit här och blåst grus. Precis i hennes e.m sovtid. Nu verkar det *peppar peppar* faktiskt vara tyst. Kaffepaus? Hör jag den där lövblåsaren en gång till så kommer jag nog att gå i taket. Mina nerver blir någon instabila när jag är trött.

Man vill liksom inte störa hennes dags-sömn heller, med tanke på att hon bara sover 1 gång per dag nu för tiden. Så får hon bara sova 15 minuter så är det kört sen. Och hon grinar och gnäller hela kvällen för att hon är trött och inte fått sova.

Så, håller tummarna för att hon får sova nu och att gubbarna inte kommer tillbaka mera idag. Usch... Jag blir störd. Så jäkla trött. Jag kommer att få kämpa för att inte somna före Siri ikväll. 

Natt 1.

2010-04-21 / 10:54:21
Ja då var första natten helt ensamma avklarad. Den gick väl sådär. Bra för Siri, mindre bra för mig.

Jag har snurrat runt i sängen och haft svårt att sova. Såklart. Vågar inte ta sömntabletter för jag sover så djupt då. Och jag måste ju vakna om Siri skriker. Så... det blev att avstå från dom små vita pillren och vara vaken halva natten.

Siri tyckte nog att vi skulle ta morgon kl. 06:15 redan då hon stod och hoppade i sängen. Aldrig i livet att jag stiger upp den tiden så hon fick en flaska välling och sen somnade hon om med en gång. Sen sov vi till halv tio. Skönt.

Så hyffsat pigg är jag nu, efter en halv panna kaffe. Siri håller på att laga ett paket åt mig låter det ut som. Mysigt värre. Luktar fan iaf.

Översvämning.

2010-04-20 / 15:55:07
Ja jag har så mycket tankar om så mycket olika saker, så det håller på att svämma över i min hjärna. Det är så mycket så jag får inte ut det här heller, jag vet liksom inte vart jag ska börja. Så jag skiter i'et.

Siri vaknade 10:45 idag. Otroligt. Tänk va många timmar sömn jag kunde fått till. Blir trött av bara tanken. Sen när hon steg upp blev det mat, och sen packade vi oss iväg till stan. Siri fick nytt tunnare halsskydd och tunnare vantar. Och så somnade hon, precis när vi kommit fram till bilen och var på väg hem. Typiskt.

Nåja. Hem och hon fick mellanmål och mjölk, och nu sover hon en RIKTIG tupplur iaf. Hon har snart sovit i 1½ timme och klockan är snart 17:00 så jag ska väcka henne just om hon ska lyckas bli trött till 19-20 tiden igen.

Jag ska dricka en kopp kaffe och läsa min tidning. Sen väcka bebis. Ha en trevlig kväll.

Hm.

2010-04-20 / 09:22:09
Funderar på om man skulle väcka Siri? Klockan är liksom snart 10:30, och jag har druckit två koppar kaffe och ätit frukost redan. Och stirrat in i väggen. Ungen har sovit sen före 20:00 igår kväll. Hon måste varit dö-trött. Skulle man vetat detta på förhand så skulle man ju gått och lagt sig igen efter man skickat iväg Andrea till skolan.
Fint väder är det idag också. Funderar om vi skulle ta en promenad, eller fara iväg till stan. Får se. Ska se att barnet vaknar först. Hon får... 15 minuter på sig. Sen väcker jag henne nog.

Tristess.

2010-04-20 / 08:27:52
Men fy vad jag har tråkigt. Nästan olidligt. F är i Uppsala i flera dagar och Andrea skickade jag just iväg till skolan, och sen åker hon till sin pappa efter det. Så nu är det jag och Siri. Bara vi två. I flera dagar. Och vad passar ungen på att göra då? Sova. Klockan är snart 09:30 och jag har både petat på henne och tänt lampan när jag skulle leta kläder. Och hon sover. Som en stock. Still going strong.

Hoppas hon gör samma sak imorgon när jag också kan sova och inte behöver skicka iväg någon till skolan. Antagligen så ska hon väl upp och hoppa redan kl. 07:00, med min tur.


En sak låg jag och funderade på inatt som jag retade mig på lite igår. Är det inte tystnadsplikt som gäller på sjukhuset? Jag blir så jävla trött. Kommer med Siri till BVC och får efter 2 sekunder huvudet-på-sne-a'la-jag-lider-med-dig-blicken, och frågan Huuuur mååår du?

Min första tanke var "jag?". Är vi inte här för att prata om Siri?
Min andra tanke vad "hur i helvete vet tanterna på rådis detta?" Det står fan inte i Siris papper och dom har heller ingen rätt att rota i mina journaler. Inge gemensamma bekanta eller vänner har vi heller. Då blir jag aningen irriterad. Faktiskt. Att det läcker på sjukhuset var ju ingen nyhet. Men ÅTMINSTONE ska det väl hållas inom avdelningen, eller har jag fel!?

Det är ju inte heller så att jag sprungit på det där sjukhuset. Jag har haft fullt upp med Uppsala och H:fors. Allt härifrån är i princip skött per telefon. Så nog är det ju lite märkligt ändå. Skvallret tar sig ända från bottenvåningen och upp till tredje våningen. Usch.

Vill jag prata om min cancer så gör jag det. Men högst antagligen så vill jag INTE. Speciellt inte när jag är på BVC med Siri.

BVC..

2010-04-19 / 15:20:27
Idag har vi fått lite gjort. Var först till rådgivningen med Siri på 10 månaders kontroll. Det gick super bra. Hon var lika snäll och glad som vanligt. Krismomenten, dvs. mätandet av huvud samt längden (på "sträckbänken") gick utan gnäll.

Tösen växer fint, även om vikt-uppgången planat något. Inte så konstigt med tanke på hur otroligt mycket hon rör sig. Knappt 9 kg visade den. Först runt 8,9 men då fick jag rådis tanten att mäta om, för i min hjärna så finns det inte en chans att ungen väger under 9 kg. Men men. 9020g visade den till slut iaf.


Sen var vi till Rollic (igen!) och dom fick kika på fälgarna och däcken. Allt var tydligen ok, så vi behöver bara nya däck. Vilken jävla tur. Förhoppningsvis så är det alltså dom gamla däcken som ställt till bekymmer. Bra, kändes inte som att vi har råd att köpa nya fälgar också.

Sen var vi till motorfordonsbyrån och beställde ny besiktningstid. Skönt att få det överstökat. Borde ju inte vara några problem att få den att gå igenom. Någon som vet hur gammal bilen ska vara, innan man ska börja besiktiga den varje år?

Jepp, sen hann vi en sväng via Mattssons och handla lite mera mat till Siri. Vi köpte såna större burkar, från 6 månader. Minns inte märket men, det var något ekologiskt. Dom hade i princip inge klumpar. Och hon åt det utan problem. Så det kändes super. Kanske man kan börja med dom istället. Dom små brukarna är just det. SMÅ. 

Men nu ska jag gå och se om jag kan assistera mitt hjärta med middagen. 

Kidsen.

2010-04-18 / 17:09:17
Andrea spelar Wii och Siri försöker klättra på och över henne för att nå kontrollen.

Andrea: - Ajj-ajj Siri!
Siri: - Ajj-ajj-ajj-ajj...
Andrea: - Ja du säger ajj-ajj men ändå så slutar du inte. Du är nog konstig du Siri.

Värsta konversationen mellan mina ungar där på golvet.

Idag har Andrea varit hos mormor och grillat korv. När hon kom tillbaka så frågade F om hon inte hade mommos visa-kort med sig. Andrea svarar "Neeej, jag fråga inga. Jag vill nog ha det men jag tror inte jag skulle fått det ändå".

Haha. Barn är så härliga. Kommer ni ihåg SVT2 ikväll? Inte ofta man ser på den kanalen direkt. Haha...

Annars får ni ha ett trevligt slut på veckan.

Slav.

2010-04-17 / 15:24:54
Hörde just en låt på radion. En av mina nya favoriter. Adam Lambert, med "what ya want from me". Super. Finns det flera än jag och F som slaviskt följde American Idol förra året? Fel person vann. Däremot har det gått bra ändå, för Adam, som kom tvåa, och som vi hejjade på till 100. Såg ni när han gjorde "Mad world"? Där blev jag såld. Det var så sjukt bra så det finns inge ord. Underbart.



Adam Lambert - "Mad World" (American Idol Studio Version)
Uploaded by YouL00K.

Hjärtat.

2010-04-17 / 13:14:37


Siri har nu verkligen lärt sig vad "ajj-ajj" är. Ibland lyssnar hon, ibland inte. Men hon härmar en när man säger det. "Ajj-ajj-ajj-ajj" säger hon sammtidigt som hon petar på det förbjudna (tex. modemet, kablar, blommor osv). Om hon väljer att lyssna och sluta peta på det hon inte får, så backar hon därifrån och klappar stolt händerna efteråt. Duktiga flicka!

Tips.

2010-04-17 / 12:59:28
Som många andra, som bloggar om sitt liv med cancer och allt vad det medför, så vill jag också tipsa om ett program som kommer imorgon (söndag) på SVT2 kl. 18:30 (svensk tid).

http://svtplay.se/v/1964415/teaser_av_pgm_4_dodskamp_pa_natet


Annars har jag inte så mycket att berätta. Igår hann vi med årets första uteserverings-kaffe med Mackie. Vi orkade även ta oss i kragen och lassa sommardäcken i bilen och for iväg med dom till Rollic som vi blev tillsagda förra gången vi var dit. Det visade sig dock att vi behövde bilen också, så det sket sig ju för den är på Vårdö. Så vi får fara tillbaka igen nästa vecka.

Jag har ont i nacken, ont i halsen, ena örat och så svider det i magen. Sånt här ger mig ångest. Jag som vet att jag sitter med cancer redan, det är ju ett faktum. Det är ganska lätt att fantasin skenar iväg sen. I skrivande stund är jag övertygad om att jag har både en hjärntumör, cancer i magen och att stickandet i ena armhålan är någon form av cancer i lymfkörtlarna alt. bröstcancer. Sinnessjukt? Kanske. Men man blir inte klokare av att sitta med cancer, det kan jag lova er. Tankarna är ofta jävligt mörka och man ser negativt i allt. Inbillning oftast, det inser jag ju när jag har "bra stunder". Tyvärr brukar det inte hålla i sig så länge.

Det är dock en konst att alltid lyckas säga bra när folk frågar hur man mår. Gör man det för sig själv eller för den som frågar? Både och, kanske.

Den som frågar vill ju, helt ärligt, inte ha ett annat svar. Får man ett brutalt långt och ärligt svar så kanske det blir lite halvt jobbigt för personen som frågat. Och för den som svarar såklart, som måste vara bredd på att kanske få tusen motfrågor. (Jag, som många andra, anser nog att man ältar tillräckligt om sin sjukdom i situationer som man måste, ex. FPA och andra instanser. Då vill man slippa att gnata ännu mera med "vanligt folk") 

Sen säger folk åt en att man ska säga sanningen. Hur man mår. På riktigt. Right. Det blir en vana att säga "bra". Även till läkarna. Det måste jag däremot jobba för att sluta med. Mår jag skit, så måste ju dom få veta, för att kunna hjälpa mig. Men jag vill inte genomgå tusen undersökningar, tusen prover och tusen dagars väntan på att få svar på "varför" jag inte mår bra. Om jag har en hjärntumör, vill jag verkligen veta det? Jag tror inte det faktiskt.

Därför är det bara lättast så..
Jag mår bra. Jag står fast vid det ett tag till.

Skofobi?

2010-04-15 / 18:43:05
Siri är livrädd för skor. Inte våra, utan sina egna. Hon skakar, gråter och blir helt hysterisk om man försöker sätta på henne dom. Hur fan botar man det då? Provade att sätta på henne ett par skor tidigare idag och hon stod helt stilla, skakade och skrek som en stucken gris. För att inte nämna dom små mjuka ballerina skorna vi köpte i H:fors. Helt tokig blev hon... Och då satt vi inte ens fast dom med bandet utan dom satt bara löst på foten. Stört. Har aldrig hört talas om barn som är rädda för sina skor.

För att inte gå in på hennes fobi för bitar i puren. Hon äter ingen annan pure än dom släta små 5-6 månaders burkarna. Har provat med 8 månaders burkar med bitar i, men hon börjar kvälja och spyr nästan. Har hållt på att försöka i två månader med dom nu, men det går fan inte. Däremot så kan hon ju plocka i sig majskorn, potatisbitar, majsbågar osv utan problem. Men inte när det är i pureen. Då går det inte. Vet inte vad vi ska göra åt det heller. Nåja... hon dör väl inte.

Här får ni lite bilder när vi försökte ha lite sko-terapi med Siri (utan resultat dock).

1. Titta, vilken fin sko!


2. Ska Siri prova skon?


3. Uuääääää.... Bryter ihop totalt.

Besvikelse.

2010-04-15 / 18:23:51
Resan till H:fors gick väl bra. Förutom att jag var där i onödan. I princip.

Kom dit på måndag morgon. Fick inget eget rum utan en säng i "salen". Jippie. 5-6 personers rum. Jag blev sakta med säkert hysterisk inombords. Har så svårt att sova i samma rum som andra. Har ju hänt ex antal gånger tidigare. Fick träffa en super bra transplantationsläkare som var helt svenskspråkig. Den enda av dom fyra, som jag inte träffade förra gången.
Sen tog dom lite blodprover, och så tvingade jag dom att ge mig permis resten av dagen. Blev ju galen av att sitta i det där rummet. En tant låg och tittade på tv:n. På högsta volym. På finska. Och jag hade huvudvärk. Behöver jag säga att den inte blev bättre av det?
Fick permis iaf. Skulle vara tillbaka kl 18.00 för att dom skulle göra någon undersökning över min njur-funktion. Vi begav oss till centrum i det underbart fina vädret och gick runt och tittade i butiker. Man blev helt virrig. Vilken jävla stad.
Var tillbaka till sjukhuset i god tid, kl. 17.00. Tror ni att dom sen skulle kolla njurarna iaf? Nä. Såklart inte. Så vi kunde lika bra gjort något annat istället. Nåja. Hade iaf fått ett eget rum när vi kom tillbaka. Samma som sist. Eftersom jag hade sambon med mig så kunde det ju vara trevligare att vara lite enskilt, som dom så fint uttryckte sig.

På tisdagen skulle dom operera ut mina visdomständer, och när dom väl sövt ner mig så gjorde dom inte det iaf. Det behövdes tydligen inte. Det enda dom gjort var att laga något hål och tagit bort lite tandsten. I princip. Hade sjukt ont i halsen när jag vaknade efter "tuben" som gick genom näsan till lungorna för att hjälpa andningen på traven. Kändes som att någon kört ner ett rivjärn genom halsen. Super kul. Spenderade sedan hela tisdagen med att sova, och spy om vartannat. Mådde som en påse skit. 

Onsdagen var man ju halv snurrig i skåpet, men hade en jävla fart att komma från sjukan. Usch. Direkt efter ronden så tog jag mina papper och så smet vi till brorsan och drack kaffe istället. Sen ner på stan igen tills det var dags att åka till båten. Och så kom vi hem 04:30 inatt. Såååå skönt att sova i egen säng. 

Är besviken på mitt besök. Inte en jävel kunde svenska denna gången, förutom ena narkosläkaren och transplantationsläkaren. Alla sjukskötare pratade finska, förutom en stackars studerande som dom alltid skickade till mig. Dom tog bara blodprover som dom kunde tagit här (HB, leverprover osv). Tandläkarna gjorde inte det dom skulle. Laga hål och ta bort tandsten kan dom göra här hemma också. Läkaren tittade in i mitt rum i 5 minuter för att informera att dom inte hittat en perfekt lever åt mig ännu (nähä? det fattade man ju inte...) samt frågade om jag mådde bra, och berättade att alla mina prover var helt normala. Det var allt. Och det har jag slösat 4 dagar på. 4 dygn ifrån mina barn, helt bortkastade. För vadå? Inte ett skit. Lite bitter blir jag faktiskt. 

Här har ni lite bilder från mitt otroligt hemtrevliga rum. Observera att jag endast har 4 finska kanaler på tv:n. Så det är inte så stort underhållningsvärde i den som det kan tyckas.   




Aaahh.

2010-04-15 / 10:00:56
It's good to be home.

Zzz...

Har jag berättat hur mycket jag ÄLSKAR min säng? I doooo. Love it.

Ahh..... Hoooome.

Separationsångest.

2010-04-11 / 19:47:46

Ja jag känner kraftig separationsångest från Siri. Andrea är ju lika mycket med sin pappa som hon är här. Så man är ju rätt van vid att hon är borta ibland. Men inte Siri. Och det blir inte bättre av att veta att man inte kommer att träffa henne före slutet av veckan när vi kommer hem. Känns.. för jävligt rent ut sagt. Fyfan va jag saknar henne. Och då har hon knappt varit borta i två timmar.

Kan bara tänka mig hur det blir när jag ska vara i H:fors i en månad i sträck. Man lär ju grina sig till sömns varje kväll.

Tur att min käre bror bor några hundra meter ifrån sjukhuset, så han kan kanske få min tid att gå lite fortare. Vilken tur att han valde att bo just där han bor, av alla ställen i Helsingfors. Egentligen. Tar typ... 5 minuter att gå. På sin höjd.

Men nu hoppa i duschen och sen måste vi väl packa det sista. 

Wish me luck. Puss och kram på er. Hörs till helgen. 

Även fast många vill tro det...

2010-04-11 / 12:01:17
... så är absolut ingenting i livet gratis. Bara så ni vet. Och förr eller senare, på ett eller annat vis, så får man betala för det man ska ha.

Jepp. Så är det. Nu ska jag packa. Tjohej.

Jag borde...

2010-04-11 / 10:54:43
... men jag orkar fan inte.

Siri sover och jag skulle verkligen behöva packa. Till Alex främst, som ska spendera 2 veckor med sin mamma, så han måste ju ha en massa kläder med sig.

Och till Siri. Hon blir hemma med mamma istället för att alla ska komma med till H:fors. Blir väl kanske enklast så. Slipper hon åka båt mitt i natten också. Men usch va jag kommer att sakna henne. Alla dagar man är där utan henne, är dagar som man aldrig får tillbaka.

Under tiden vi är borta så blir hon 10 månader. Hjärtat. Hon får fira den dagen med storasyster och mormor m. familj. Jag känner att det är ganska okej att ge bort den dagen. Så länge jag får fira hennes 1 års dag hemma. Det är 2 månader dit. Det betyder att jag måste transplanteras inom en månad nu, för att hinna hem till hennes första födelsedag.

Jag missade när Andrea fyllde 1 år. Jag låg halvdöd på intensiven och var knappt vid medvetande. Så jag tänker satan inte ligga på sjukhus denna gången heller.

Jeoo. Duscha och packa.... om man skulle få käppen ur röven. Den verkar ha fastnat.

Rubrik.

2010-04-10 / 15:37:16
Siri har börjar röjja rejält med sin lära-gå-vagn. Hon går fram och tillbaka. Ibland med en sån fart så det ser ut som att hon försöker springa om kärran.

Hon gör t o m helhjärtade försök att svänga den själv när hon kommer till väggen eller andra "stopp-i-vägen". Dock går det ju inte riktigt ännu utan hjälp. Den är liiite tung för henne kanske :-)

Hon har även börjat dansa när det kommer musik på tv:n. Haha, det ser så förbannat kul ut.

Annars vet jag inte så hemskt mycket. Ungarna är överlyckliga över att det ÄNTLIGEN är lördag. Antagligen för att det betyder godis.

Men nu ska jag gå och förbreda middagen. Havregrynsröt. Inspirationen ligger verkligen på topp idag. Eller så inte. Nåja, ungarna gillar det så, varför inte...

Ännu en vecka.

2010-04-09 / 23:34:26
Börjar lida mot sitt slut. Usch. Jag vill fan inte till H:fors. Det är så jävla stört orättvist. Jävla cancer och jävla levertransplantation. Bläh. Egentligen, vad är cancer för jävla skit? Vem fan kom på en så värdelös sjukdom?! Usch. Man blir mest bara bitter vid tanken. Jag vill somna inatt och vakna normal. Eller ja, cancer-fri iaf. Normal blir man väl aldrig. Tack och lov.

Lite udda måste man ju vara, och ännu mera lär jag bli, om jag kommer ur denna resa levande om ett år eller två.

Idag har vi bara varit hemma. F's föräldrar ringde efter middagen och frågade om dom skulle få kaffe. Så dom kom hit ett par timmar. Trevligt som vanligt.

Nu är jag mest bara trött. Ännu tröttare blir jag av tanken på att sommardäcken ska på nästa vecka. Herregud. Som att vi inte har tillräckligt att göra. Dessutom måste vi ha nya eftersom dom gamla är heeelt släta. För pengar som vi ska ta ur röven eller?

Kommer hem från H:fors i slutet av nästa vecka, sen hinner vi bara vara hemma ett par dagar så ska F iväg till Uppsala och operera axeln (äntligen?). Sen är det maj. Eh. Typ. 

Jag blir slut och får hjärtklappning av bara tanken. Åtminstone så har jag nog lite huvudvärk... om jag riktigt tänker efter. Godnatt.

Dansa.

2010-04-09 / 14:40:23

Haha, alltså jag har lätt världens sötaste unge. Hon sitter med sin bok som sjunger, och dansar och viftar på armarna så fort musiken börjar spela. Så underbart söt. 

Hon har även (äntligen) fått ett liiitet intresse för lära-gå-vagnen. Tills nu så har hon mest inte alls rört den. Andvänt den för att ställa sig upp, men aldrig brytt sig om att gå med den. Tills nu. Här om dagen gick hon fram och tillbaka i vardagsrummet med den, utan problem. Jätte fint och stabilt gick hon. Första gången hon gått så långa sträckor helt själv. (Vi fick ju såklart hjälpa till att vända kärran när hon kommit genom rummet.) Duktiga tjejen.

Kan inte fatta att hon blir 10 månader nästa vecka. Helt sjukt va tiden går fort.

Hjärnspöken.

2010-04-09 / 13:57:52

Ni har en jävla tur att ni inte sitter här och läser världens depp-inlägg nu. Inatt så hade jag så förbannat svårt att sova, och tankarna flög som vanligt iväg. Mest på allt man varit med om, som tex den där "mardrömsdagen" i december. Vet inte hur många gånger jag upprepade den i mitt huvud. Precis när jag var på väg upp ur sängen till datorn och skriva av mig, så somnade jag. Ganska ironiskt, med tanke på hur många timmar jag försökt sova.

Och idag känns det bättre. Som vanligt. Det är alltid sådär. Och nu nojjar jag för att jag ska till H:fors. Och jag vet inte varför. För dom ska ju inte göra något. Ta dom vanliga blodproverna, HB, levervärden osv. Inget konstigt med det. Och så ska dom dra ut visdomständerna. Det oroar jag mig inte heller för. Så inte vet jag. Hela stället gör mig bara depprimerad. Usch. Jag vill inte alls dit.

Blä. Idag är jag på dag 40. Jag lär då med högsta sannolikhet gå över genomsnittsväntan på 44 dagar. Det är så overkligt hela grejen. Jag mår bra nu. Jag vill bara stoppa allt. Jag vill inte se framåt. Jag vill inte ha ett liv där jag måste komma ihåg 100 olika piller per dag för att överleva.

Och framför allt så kommer jag aldrig att bli mig själv. Jag kommer aldrig att kunna se mig själv som frisk mera. Jag kommer alltid att nojja. Minsta lilla och jag kommer att stå och rycka i dörrarna på sjukhuset och begära den ena sjuka undersökningen efter den andra.

Tänk hur blåögd man var före detta. Man tänkte verkligen det händer inte mig. Och hur många sa inte "neeeej, du har inget allvarligt", "sluta fåna dig" osv osv osv. Jag kommer aldrig att tänka så igen, att det inte händer mig.
Jag kommer bara att tänka att det faktiskt kommer att hända mig. Allt kommer att hända mig. Helt säkert. Hypokondriker.

Edit.

2010-04-08 / 16:24:41
Fammo hittade en ny tand. Så det var inte bara nr. 3 som jag skrev för några dagar sen. Det är också nr. 4.

Kan ju förklara varför hon var så gnällig och famning förra veckan. 2 nya gaddar. Mammas sötaste monster.


För övrigt är familjen på bättringsvägen. Jag har bara lite hosta kvar. Resan till H:fors blir av, och vi blir 3 dagar, för dom tänker ta bort båda visdomständerna.

Har annars funderat på medicinerna jag kommer att äta efter transplantationen. Immunsänkande. En "biverkning" av dom är mycket ökad risk för cancer. Dom ska i princip behandla min cancer, med mediciner som kanske ger mig en ny cancer? Känns ju... trevligt... och hoppfullt.

Kontraktsbrott.

2010-04-07 / 19:18:06
Åh, jag är så förbannat trött på att vara sjukskriven, så jag funderar på att säga upp mitt kontrakt med cancern, bli frisk, och börja jobba igen....

Tåls att fundera på.

Hostan från helvetet.

2010-04-06 / 20:55:38
Ja jag har fått världens hosta över natten. Riktig torr-hosta. Måttligt störande.

Nåja, vardagen kallade åter och vi hade div. ärenden att göra, så det var bara att packa iväg sig till sjukhuset, apoteket, staden och sist till Kantarellen. Jag fick mera värktabletter, och ungarna fick varsina efterlängtade vårjackor, och en bok som Andrea ska läsa för Alex. Dom är så fina med varandra, våra små. Alex blev dock lite sur i bokhandeln för han fick inte en Barbie-bok som han ville ha. Eh.. hehe. Inga kommentarer. Pojkar kan väl gilla Barbie va? :-)

Vi hann även dricka kaffe med Svenne. Siri har blivit totalt förälskad i honom tror jag. Ja, annars vet jag ingenting. Inget nytt. Än. Kanske på torsdag? :-) Om inte annat så ska vi få veta om vi ska flyga eller ta båten till Helsingfors. För och nackdelar med båda. Tar ju så iiiiiiiiiiiiiiiiin i heeeeeelvetes länge med den där båten. Nåja, på torsdag får vi se.

Nu ska jag gå och peta i mig en Strepsils. Min bästa vän just nu. Dom är förvånansvärt effektiva faktiskt. Håll er friska!

Kram från oss.

?

2010-04-05 / 21:25:41
Ikväll har jag nog fått höra höjden av otacksamhet. Herregud att vissa inte kan växa upp och ta ansvar för sitt eget beteende. Istället för att ta ut det på folk som verkligen ställt upp för en. Otroligt.


Annars är det som vanligt här. Kidsen sover sött och vi är snart på väg att göra detsamma. Förkylningen tar ut sin rätt såhär på kvällskvisten. Imorgon har vi inte ett enda måste. Förutom apoteket. Mina värktabletter tog såklart slut mitt under helgen. Som vanligt. Skulle behöva göra lite ärenden till stan men det får vänta tills man blivit lite piggare.

Det är jätte viktigt att jag blir frisk snart, för om några dagar bär det av till Helsingfors igen för standard-kontroll inför transplantationen, och så ska dom operera ut min sneda visdomstand. Så då får jag inte visa tecken på sjukdom för då blir det inte av.

Vi blir borta ca 4 dagar, och åker hela familjen. Och mamma, såklart... hmpf. Alex ska spendera lite tid med sin mamma och brorsan som bor där fyller år. 22 tror jag bestämt. Så man får väl slå två flugor i en smäll och fira han sammtidigt.

INGEN på HYKSen trodde att jag skulle hinna gå på denna kontrollen, alla trodde att operationen skulle vara gjord före. Men, tydligen inte. Har nu varit på listan i 33 dagar. Det har gått fort. Får se hur länge till det tar.

Men nu ska jag gå och pussa på min sambo som nu varit rökfri i 3 veckor. Förbanna, va stolt jag är!

Föresten...

2010-04-05 / 15:07:10
Vill ni ha ett tips på världens absolut sämsta film. "The box". Se den INTE. Den var utan tvekan den sämsta film jag någonsin sett. Jag skulle inte se den igen om någon så skulle betala mig för det.

Nu vet ni det med.

Imorgon är det tisdag och min underbara stora tjej kommer hem, till Alex stora förtjusning. 1 vecka har hon varit borta och han har tjatat om henne varenda eviga dag.

Och så är det vardag igen. Äntligen. Jag har något problem med helgdagar. Det är tomt, tyst och allt är stängt. Booring.

Nåja. Hej så länge.

Nr 3.

2010-04-05 / 13:07:33
Idag var Linda hit på kaffe. Och Siri visade upp tand nr 3, som kommit fram där uppe. Möjligtvis en till på gång där bredvid. Sötnosen.

Vi är fortfarande lika förkylda och bedrövliga, men Siri är frisk och går på som en ångvält. Här får ni lite bilder. Tjohej. 



One big family.

2010-04-04 / 14:10:35
Idag är krassligaste dagen hittills. Men vi håller igång ändå här hemma. Går ju inte direkt att ligga på soffan och snörvla med friska barn som håller full rulle.

Jag har lyckats dammsuga och få på en maskin tvätt. F bakar bröd. Siri plockar med sina saker på golvet och Alex var såååå uttråkad för att Dillen har stängt idag så han gick över till mamma och skulle leka. Trist när Andrea inte är hemma. Dom två har verkligen hittat varandra. Dom är styvsyskon. Men det har dom aldrig kallat varandra. Utan frågar man dom, så är dom syskon

Vi har en "plock-familj". Inte den där kärn-familjen som folk alltid strävar efter. Men jag fattar inte grejen. Är det inte meningen att jag ska behandla F's barn som jag behandlar mina egna? Det tar jag som en självklarhet. För vi är en familj. Och våra barn är syskon. Det blev dom automatiskt när vi blev tillsammans. Barnen är både hel, halv och styv-syskon. Men det ska inte spela någon roll. Dom ska behandla varandra med samma respekt oavsett under vilken kategori dom faller under. Och det gör dom, absolut.

Är det inte en självklarhet? Man behandlar alla lika. Och det kommer vi att fortsätta med. Dom kommer automatiskt att växa upp som syskon, speciellt nu, när dom är så små. Och dom har automatiskt fallit in i syskon-rollen, iom att vi bor under samma tak.

Jag har själv 3 syskon. "En av varje". En helbror. En halvbror. Och en styvsyster. Och dom kommer alltid att vara mina syskon, oavsett vad folk säger. Precis som min styvsyster ser sig som moster till mina barn.

Folk söker saker att störa sig på. Verkligen. Hel-halv-styv? Syskon som syskon. I våra ögon iaf. Nåja, tiden går och det kommer antingen automatiskt eller inte. Högst troligen så kommer det att göra det. Som för dom flesta i samma familjesituation. Men det visar sig. Inte så mycket att fundera över.  


Life is good. Snor i hjärnan och tvättmaskinen som piper att den är färdig. Great. Livet kallar åter. Ha en underbar fortsättning på påsken! :-)

Krasslig.

2010-04-03 / 17:48:14
Jaoo. Vårens förkylning har intagit vår familj. Först Alex, sen F, och nu jag. Perfekt. Får verkligen hoppas att dom inte hittar en lämplig lever åt mig de närmaste dagarna, för då lär jag ju bli kraftigt depprimerad. Man vill ju inte gå i denna väntan för att sen måsta tacka nej.

Blä. Jaja. Det har annars varit super bra dagar. Både fysiskt och psykiskt. Känner mig hyffsat pigg och glad, bortsett från förkylningen. Kan ha med detta underbara vår-väder att göra.

Men nu ska jag gå och snyta mig och sätta på te-vatten. Hoppas ni får en superfin påsk!

Det brinner i knutarna.

2010-04-01 / 11:36:47
Ja, nu är morsan i farten. Jag förstår inte att hon orkar. Jag orkar vara förbannad här i bloggen, men så långt går det. Jag skulle aldrig orka röra upp hela grytan som hon gör nu. Det tar mera än vad det skulle ge. Men det är bra att hon orkar. För jag önskar aldrig att någon får gå igenom samma sak som jag gjort, och på det viset.

Nåja, annars vet jag inget mera än motgångar. Dom två senaste dagarna har varit fulla med mera besvikelse och dåligt bemötande från ännu flera instanser. Dessutom så var jag och fixade nytt skattekort för hemvårdsstödet. +5% mera än vad jag haft tidigare. Jag betalar mera skatt NU, på min sjukpeng + hemvårsstöd, än vad jag gjorde när jag jobbade arslet av mig och tjänade 3000-4000e på en månad.

Varför? Pga. att man ska betala mera skatt på det jag får, för det kallar dom "sociala förmåner".

Förmåner? Är det förmåner att bli tvingad att sätta livet på paus? Att sitta med cancer och må skit varje dag? För att inte nämna den ekonomiska biten, dom tror seriöst inte att man hellre skulle jobba än sitta på en kass sjukpeng? Nej, för det är F-Ö-R-M-Å-N-E-R. My ass. Det är en förmån att få jobba.

Ja det var bland det sjukaste jag hört. Att man ska hamna på att betala så mycket mera i skatt för en ynka liten sjukpeng, än vad man gör när man jobbar (och har råd att isf kanske betala lite mera). Vi sjuka kanske ändå behöver dom där stackars slantarna man får från FPA. Och att kalla det sociala förmåner borde fan vara olagligt. Det är nästan kränkande.

Fyfan va jag är trött på att sitta och vara förbannad.

Men bortsett från det psykiska så mår jag faktiskt jätte bra. Ikväll ska jag och hjärtat mitt vara barnlediga. Helt, sjukt! Vi ska hyra film och gosa hela kvällen. Barnen ska över till mamma och sussa inatt. Vi ska bjuda dem på middag ikväll, sen skulle dom tydligen ta ungarna med sig när dom går hem.


Det heter ju något i stil med "Älska mig mest, då jag förtjänar det minst, för då behöver jag det mest", och så är det. Jag vill bara säga att JAG ÄLSKAR MINA VÄNNER. Ni är finast. Och ni bevisar hela tiden det jag redan vet, att ni är underbara.

Så arga inlägg på bloggen så borstar ni av axlarna, och ingen bryr sig eller tar åt sig. Precis som det ska vara. Istället får jag ett mess, eller liknande, med bara ett hjärta, eller där det står att ni älskar mig. Och det finns dagar som jag hatar alla, alla människor i hela världen. Det är inte personligt menat till någon och det vet ni, utan att jag behöver säga det. Istället får jag ännu mera kärlek. Mina vänner känner MIG. Och är det inte JAG som pratar så är det min cancer. Så är det. Jag måste få skrika på världen, och det gör jag. Och ingen av mina vänner dömmer mig för det. Och skulle dom gjort det, så skulle dom inte varit värda att ha som vänner.

Ni som inte suttit eller sitter i min sits, kan omöjligt veta hur det är. Så var inte snabba på att dömma!     

Men nu ska jag vara social men min underbara familj. Ha en underbar påsk!