Framtid och studier.
Det betyder dock en sak. Det blir inget hus för vår del. Inte på länge. Så, nu håller vi tummarna för att jag ska vara tillräckligt frisk i vår, för att kunna söka till den skolan jag sagt att jag aldrig skulle söka till, för att plugga skiten, och sen söka vidare till ännu en skola.
Men går allt igenom, och jag håller mig frisk, så blir det så himla bra. Även fast våra barn blir uppväxta i en lägenhet. När vi har råd med hus kommer A och A att vara utflugna. Men jag intalar mig själv att dom inte tar någon skada av det. Dom är väl knappast dom första barnen som inte blir uppväxta i ett hus?
Ja, fyfan. Detta trodde jag aldrig om mig själv. Men jag har ändrat jävligt mycket det senaste.... året. Egentligen. Och tanken har smygit sig på mig, och vuxit. Den senaste veckan har jag haft det klart, och idag har jag tagit reda på vad som krävs.
Fan om den där CT:n i november visar mera cancer. Då kommer jag att bli galen.
önskar dig otroligt mycket lycka till!!! där är skit jobbigt att studera men samtidigt otroligt roligt! :) Saknar det faktiskt ibland... men vem vet, kanske även jag sitter i skolbänken om några år igen... man ska ju aldrig säga aldrig :)
Fan vad kul, jag håller alla tummar och tår för att det ska bli som du vill! Och nyfiken är jag också, men jag antar att jag får vänta och se bara :) Massa pepp!
(Och du, jag har växt upp i lägenhet, och det blev ju folk av mig. Typ. Ehm.)
Åh, massor med tack för ert pepp! :-) Jag hoppas hoppas att jag iaf klarar första fasen på 3 långa år. Men jag ser fram emot det, det ska bli skit kul! :-)
spenderade en stor del av min uppväxt i lägenhet och det gick hur bra som helst :) att bo i en lägenhet med en mamma som gör vad hon blir glad av är mycket bättre än att bo i ett stort hus bara för "sakens skull" :)Är mamma och pappa nöjda och glada så blir barnen det också! lycka till :)
go girl..klart du klarar det :))
