Jessie

Ja idag gick Siri utomhus för första gången. Hon lider ju som sagt av världens sko-fobi. Men Rasmus gamla dojjor gick tydligen an, trots att hon var aningen skeptisk första stegen.

Annars har det inte hänt så mycket. Valborg spenderades hemma hos mamma o co. Svärmor var också där. Det blev ganska sent så barnen blev där över natten. Jag och älsklingen min sov till 11:30. Haha, helt sjukt.

Idag blev det lunch hos mamma när vi hämtade barnen, och sen for vi ut till Ämnäs på kaffe.


Ja, det var det... Fint väder har vi haft också. Och jag har hållt mig ganska cancer-fri faktiskt. Psykiskt alltså. (Fysiskt så har jag väl lika mycket tumörer som för en vecka sen, om inte ännu flera......)

Japp. Inte så mycket nojjor alls. Inge konstiga smärtor eller värk någonstans. Jag har mått helt normalt. Skit skönt. Minsta lilla värk någonstans annars, så inbillar man sig ju en massa fanskap. Fast jag är jääävligt trött på att vänta nu.

I början så gick man runt på nålar, trodde dom skulle ringa hela tiden. Man planerade inte en timme framåt heller. Nu känns det som att dom aldrig kommer att ringa. Man planerar både dagar och veckor framåt. Skulle dom ringa nu skulle jag bli helt chockad tror jag. Nåja. Bara att gilla läget antar jag.

Fast i detta fina vårväder är man ju ganska glad över att få vara hemma, istället för inlåst på Hyks:en i något kallt opersonligt rum med 5 andra halvdöda människor.