Morgonstress.
06:00 kommer nattsköterskan in, dags för blodtrycks, puls, saturation, feber och blodsocker mätningar.
06:30 kommer labben och tar typ 10 rör blod av mig.
07:00 börjar första droppet. Tar ca. 1 timme.
08:00 är det frukost, plus att sammtidigt ska jag ha dropp nr 2. Kortisonet. Det tar 2 ½ timme.
10:30 har jag min lilla chans att snabbt stiga upp ur sängen, duscha/klä på mig/ tandborstning.
11:00 får jag följande dropp, som jag egentligen skulle ha kl. 10 men det går ju inte alls för då hinner jag inte upp ur sängen. Sammtidigt går läkarna ronden.
12:00 är det lunch och vid 12:30 brukar droppet vara slut. På ett ungefär.
Så vid 13:00 kan jag börja aktivera mig. I princip. Blä för morgon.
Nu är klockan 15:00 och jag har nyss fått ännu ett dropp. Sen är det inge mera IV grejs före kl. 22.00 ikväll.
Sitter här och väntar på att Ulla (fysio) ska komma. Har inte varit utanför rummet idag och det ger mig både ångest och dåligt samvete. Men att vanka ensam i korridorerna vill jag inte göra. I förrgårr vart jag omsprungen av en gubbe från njuravdelningen. Under tiden jag gick 1 varv så gick han 4. Och han var typ 70+. Tror ni man fick ångest? Jag försökte öka takten men insåg att det inte var så smart när det började hugga och krampa i vaderna med en gång.
Har iaf fått BRA nyheter idag. Blev först helt chockad vid ronden. Heeela transplantationsteamet kom in tror jag. Dom var väl typ 8 läkare här inne. Sen kom jag på att det var ju måndag. Då är dom alltid många. Alla var jätte glada och positiva och jag fick veta att om allt fortsätter såhär fint så får jag bli hemflyttad till ÅCS på MÅNDAG! Alltså om exakt en vecka. Dom har kapat en vecka! Det känns helt otroligt underbart! Så nu hoppas jag verkligen att jag håller mig från infektioner och flera avstötningar, och att provsvaren fortsättningsvis blir bättre och att dom får in alla mediciner bra. Sen blir jag några dagar på sjukhuset hemma, sen får jag komma HEM.
Och vet ni det största i det?! Jag får vara hemma på Siris 1 års dag. Jag började gråta när jag tänkte på det. Jag hade helt släppt den tanken, och insett att jag, precis som när Andrea fyllde 1, skulle ligga inlagd på sjukhus. Men nu finns det hopp. Så himla underbart det skulle vara!
Men, det är sju långa dagar tills måndag. Så tills dess, håll era tummar och tår. I'll keep you posted. Inte som att det finns så mycket annat att göra här än att sitta vid datorn.
började just läsa din blogg! hoppas ni får riktigt trevligt födelsedagsfirande,håller alla tummar och tår! kram!
ååå vad skönt att höra att du kanske får komma hem en vecka tidigare. Något roligt mellan alla dropp o provtagningar!
Hoppas verkligen att du kan vara hemma på Siris födelsedag. Du kanske inte orkar göra så mycket, men bara att få vara på ditt barns ettårsdag måste vara stort!!
kram till dig
Nej jag lär inte kunna göra så mycket annat än att ligga på soffan. Får ju inte alls anstränga mig, lyfta osv. Men det spelar ingen roll, bara jag får vara HEMMA... helt underbart :-) Kram
Håller alla tummar och tår att du får va med din lilla sessa på hennes 1 års dag. Kan inte föreställa mig det du går igenom. Stor kram, kämpa på så du kan springa om han där gubben snart :-D
Jag håller tummarna för att du ska få vara hemma och fira siris 1-årsdag! Kämpa på! Styrkekramar till dig
Jag håller i dom där tårna så att dom blir blååa!
Puss och kraam!
