Fika och promenad.
Om inte annat så för all förbannade överlopps vätska så måste ut någon gång. Börjar störa mig på att få djupa skåror in i höften efter mjuka pyjamasbyxorna. Att det ens är möjligt att så lite tryck kan göra så djupa märken. Jaja. En jävla skit sak egentligen.
Men trött blev jag (läs: HELT SLUT), så längre än sådär ska vi nog inte gå än på ett tag. Som fysio-Ulla sa, "känner du att du tror att du klarar av 10 steg, så ska du bara ta 5".
Fredag idag och alla är så glada över det. Mig spelar det inte så stor roll om det är måndag eller lördag. Här händer det lika lite oavsett. Enda som skiljer är att på helgerna så är det bara en läkare som rondar, till skillnad från annars när dom är ca. 10 stycken. Ganska skönt. Tycker det är lite jobbigt på ett sätt när alla kommer in och glor på en. Även fast dom är hur härliga som helst här!
Och imorgon kommer mamma igen. Wihu! Mera sällskap. Det gillas.
Men nu ska jag ringa mitt älskade hjärta och sen blir det nog tv:n som sällskap resten av kvällen. Det måste visas någonting värt att se på någon av alla finska skit kanaler. Hoppas ni alla får en fin fredagskväll och en bra start på helgen!
Hej!
Jag råkade trilla in på din blogg för ett bra tag sedan och har följt dig i tysthet i väntan på din nya lever. Vad skönt att transplantationen är gjord. Hoppas att du återhämtar dig fort. Jag kan aldrig sätta mig in i hur du har haft det och känslan när telefonsamtalet kom, men däremot vet jag tyvärr alldeles för väl hur det är att vara anhörig till donatorn. Min mamma dog av en kraftig hjärnblödning för drygt 1,5 år sedan. Jag saknar henne så att jag blir galen, men jag vet att hennes njurar, lever, lungor, magsäck och lite annat smått och gott lever vidare hos andra. Det är en liten liten tröst i en stor, kompakt sorg att veta att min mamma, min idol och mitt allt räddade livet på fem personer. Fem familjer som fått nytt hopp. Jag hoppas verkligen att det går bra för dig. Jag är säker på att det är många fler som hoppas än vad du kan ana!
Lycka till!
/Sofia
