Donatorn.
2010-06-01 / 16:31:23
Istället för att svara på din kommentar Camilla så får du ett inlägg :-P
Man får i regel inte veta ett skit om donatorn. Enbart om levern i sig. Det enda jag vet är att denna personen haft ett virus (som 80% av alla haft under sitt liv). Och jag tillhör såklart dom 20% som INTE haft detta virus, och kommer pga. detta att få äta mediciner för det i ca. 5-6 månader.
Att dömma av leverns utmärkta skick och storlek, så har jag fått en ren och skär gissning (av en patolog) att den kommer med stor sannolikhet från en ung kvinna. Men som sagt, det kommer jag aldrig att få veta säkert. Och det kanske är lika bra? Trodde jag skulle ha tusen tankar kring det. Läkarna berättade i förväg att många blir helt maniska och börjar leta igenom dödsannonser osv. Men det skulle jag aldrig få för mig att göra.
Det enda jag känner är en ENORM tacksamhet.
Ibland sköljer den över mig som en flodvåg. Jag känner sån tacksamhet så jag skulle vilja börja gråta. Mot denne person eller dennes anhöriga som valde att donera både levern och njurarna. Och iom det, har jag fått mitt liv tillbaka. Och högst troligen de som fick njurarna också.
Det är otroligt. Man har fått en annan syn på livet. Du fick mera än du frågade om, men jag var på vippen att skriva ett liknande inlägg oavsett :-)
Man får i regel inte veta ett skit om donatorn. Enbart om levern i sig. Det enda jag vet är att denna personen haft ett virus (som 80% av alla haft under sitt liv). Och jag tillhör såklart dom 20% som INTE haft detta virus, och kommer pga. detta att få äta mediciner för det i ca. 5-6 månader.
Att dömma av leverns utmärkta skick och storlek, så har jag fått en ren och skär gissning (av en patolog) att den kommer med stor sannolikhet från en ung kvinna. Men som sagt, det kommer jag aldrig att få veta säkert. Och det kanske är lika bra? Trodde jag skulle ha tusen tankar kring det. Läkarna berättade i förväg att många blir helt maniska och börjar leta igenom dödsannonser osv. Men det skulle jag aldrig få för mig att göra.
Det enda jag känner är en ENORM tacksamhet.
Ibland sköljer den över mig som en flodvåg. Jag känner sån tacksamhet så jag skulle vilja börja gråta. Mot denne person eller dennes anhöriga som valde att donera både levern och njurarna. Och iom det, har jag fått mitt liv tillbaka. Och högst troligen de som fick njurarna också.
Det är otroligt. Man har fått en annan syn på livet. Du fick mera än du frågade om, men jag var på vippen att skriva ett liknande inlägg oavsett :-)
Kommentarer!
