Jessie

Ja så är det måndag idag. Igen. Jag skiter egentligen i vad det är för dag. Det spelar ingen roll för mig. Bara man kommer ihåg när Andrea ska till skolan, men det håller F koll på, jag är mest förvirrad hela jävla tiden.

Trött och jävlig, och det enda som cirkulerar i mitt huvud varje dag är undran över hur mycket cancern spridit sig över natten. Cancer cancer cancer. Det finns inget annat som existerar. Inte just nu iaf. Sova, och tänka. Det är allt jag gör.

Oroar mig för framtiden. För vem som ska ta hand om Siri sen. Jag blir borta länge. F ska opereras, sen blir han sjukskriven. Det måste hända snart. SNART. Så han hinner återhämta sig lite innan det är dags för mig. Så att inte Siri hamnar i kläm. Bara han hinner bli opererad, så blir allt bra. Blir vi sammtidigt så är det katastrof. Jag vägrar sätta henne på dagis/dagmamma. Det existerar inte i min hjärna. Hon måste få vara hemma, hemma med oss.

Som vanligt: Blä.