Jessie

Ja idag har mamma varit nervös och tydligen ringt Akademiska för att "kolla läget". Dom har inte fått alla provsvar men jobbar utefter att det är en cancertumör i blodkärlen i levern. Great. Tydligen så är det en extremt ovanlig sjukdom (offcourse! det är ju JAG. Daah.) Så ska den tydligen växa fram väldigt långsamt. Leverns funktion är "normal" men levern i sig blir ju stor med tanke på tumörsjukdomen i blodkärlen. Ja, allt stämmer. Så. Även fast vi inte fått alla provsvar och dom kan säga det säkert, så tar jag in detta nu, hur mycket det än suger. Jag har cancer. I alla fulla jävla fall. Jippie.

Pricken över i:et är väl det att dom sa att det är "extremt ovanligt". Det gör mig ännu mera förbannad. VARFÖR ska det då hända just MIG? Det skulle faktiskt ha känts betydligt bättre om jag hade något vanligt fel.

Det är ju givetvis bättre än cancer i själva levern, vilket är en aggressiv och snabbt-framväxande form vilket betyder att man inte lever så länge.

Detta har jag ju antagligen haft i över två år redan och mår fortfarande bra och lever. Vilket säger lite om hur långsamt det växer. Och det har heller inte spridit sig vilket är jätte bra. Fast denna sorts cancer kanske inte gör det heller. Jag vet inte. Det hade mamma inte frågat. Oavsett så kunde dom heller inte säga vad dom kunde göra åt det. Förhoppningsvis vet dom på torsdag när jag ska träffa överläkaren på onkologen och dom fått alla provsvar ihopsamlade.

Jag hade verkligen hoppats att det INTE var cancer. Ett steg framåt, två steg bakåt.