Jessie

Ikväll har jag nog fått höra höjden av otacksamhet. Herregud att vissa inte kan växa upp och ta ansvar för sitt eget beteende. Istället för att ta ut det på folk som verkligen ställt upp för en. Otroligt.


Annars är det som vanligt här. Kidsen sover sött och vi är snart på väg att göra detsamma. Förkylningen tar ut sin rätt såhär på kvällskvisten. Imorgon har vi inte ett enda måste. Förutom apoteket. Mina värktabletter tog såklart slut mitt under helgen. Som vanligt. Skulle behöva göra lite ärenden till stan men det får vänta tills man blivit lite piggare.

Det är jätte viktigt att jag blir frisk snart, för om några dagar bär det av till Helsingfors igen för standard-kontroll inför transplantationen, och så ska dom operera ut min sneda visdomstand. Så då får jag inte visa tecken på sjukdom för då blir det inte av.

Vi blir borta ca 4 dagar, och åker hela familjen. Och mamma, såklart... hmpf. Alex ska spendera lite tid med sin mamma och brorsan som bor där fyller år. 22 tror jag bestämt. Så man får väl slå två flugor i en smäll och fira han sammtidigt.

INGEN på HYKSen trodde att jag skulle hinna gå på denna kontrollen, alla trodde att operationen skulle vara gjord före. Men, tydligen inte. Har nu varit på listan i 33 dagar. Det har gått fort. Får se hur länge till det tar.

Men nu ska jag gå och pussa på min sambo som nu varit rökfri i 3 veckor. Förbanna, va stolt jag är!