Jessie

Börjar lida mot sitt slut. Usch. Jag vill fan inte till H:fors. Det är så jävla stört orättvist. Jävla cancer och jävla levertransplantation. Bläh. Egentligen, vad är cancer för jävla skit? Vem fan kom på en så värdelös sjukdom?! Usch. Man blir mest bara bitter vid tanken. Jag vill somna inatt och vakna normal. Eller ja, cancer-fri iaf. Normal blir man väl aldrig. Tack och lov.

Lite udda måste man ju vara, och ännu mera lär jag bli, om jag kommer ur denna resa levande om ett år eller två.

Idag har vi bara varit hemma. F's föräldrar ringde efter middagen och frågade om dom skulle få kaffe. Så dom kom hit ett par timmar. Trevligt som vanligt.

Nu är jag mest bara trött. Ännu tröttare blir jag av tanken på att sommardäcken ska på nästa vecka. Herregud. Som att vi inte har tillräckligt att göra. Dessutom måste vi ha nya eftersom dom gamla är heeelt släta. För pengar som vi ska ta ur röven eller?

Kommer hem från H:fors i slutet av nästa vecka, sen hinner vi bara vara hemma ett par dagar så ska F iväg till Uppsala och operera axeln (äntligen?). Sen är det maj. Eh. Typ. 

Jag blir slut och får hjärtklappning av bara tanken. Åtminstone så har jag nog lite huvudvärk... om jag riktigt tänker efter. Godnatt.