Äckel-sörja
Något positivt idag är att det har slutat "dra" och spänna efter biopsin. Idag känns det nästan ingenting. NÄSTAN.
Efter varje klunk jag dricker av denna illasmakande skit sörja så undrar jag varför i heeeelvete jag utsätter mig för detta? VARFÖR?! Vad får jag ut, i slutändan, av alla dessa vidriga undersökningar som biopsin tex, och den där jävla gastroskopin jag ska göra imorgon. Vad? En vecka extra tid? Jag vill inte ha den där jävla veckan. Jag lovar. Att bli utsatt för detta gör att jag känner mig som en jävla försökskanin. Det känns som att allt detta är värre än själva cancern i sig.
Jävla cancer. Jävla satans cancer.
Siri ligger här på golvet. Hon är så fin. Och så lyckligt ovetande om allt som pågår runt om henne. Hon har varit här hela dagen idag nästan. Det har gått bra. Men hon ska tillbaka till mamma ikväll. Vi har lyckats att hålla oss ganska samlade och t o m skrattat lite. Men sen kommer verkligheten som ett slag i ansiktet igen. Man ska inte få glömma. Hela tiden påminns man. Att man ska dö. Jag ska dö. Jag förstår inte. Pratar jag om mig själv? Verkligen?
När ska verkligheten komma ikapp en, på riktigt? Kvällarna är värst. När vi lägger oss i sängen. Då kommer tårarna. Och dom slutar aldrig komma. Hur ska man vara stark, när vi båda bryter ihop?
Du har alltid varit och ÄR bland dom starkaste personer jag känner Jessie. Du har alltid stått för vad du tycker och tänker. Nu så är du också stark, du visar svaghet just nu och det är också en styrka i sig ska du veta. Du är så fin och jag älskar dig vännen. Vi ses och hörs på Onsdag. Tänkte komma på onsdag kväll omm det går bra. Styrke kramar på dig!!
Du är stark vännen! Stark som vågar visa vad du känner. Bara och höra av dig om det är något jag kan göra... Finns för er, hela tiden, när ni vill! Älskar dig vännen!
Det jag kunnat tolka ur din blogg, både nu och förut, är en otrolig styrka och kämparglöd. Oavsett motgångar. Och du har all rätt i världen att känna precis hur du vill. För ingen utomstående kan egentligen sätta sig in i hur det känns. Det är även väldigt starkt och modigt att orka skriva här, även om såna som jag, som egentligen inte känner dig, läser.
Jag förstår vad du menar med att man känner sig som en försökskanin då läkare vill göra tusen olika undersökningar. Och dom menar ju väl. Men (och du vet säkert det här men ändå) du har all rätt att vägra göra fler undersökningar, det är du som bestämmer hur du vill spendera den här tiden.
All styrka till er!
