Kors och tvärs.
FPA - Syftet var att klaga. Det fick jag gjort. Det skulle helt enkelt vara så att man måste dra av självrisk, hur satans sjukt det än låter. Och för dom ynka småpengarna jag fick kvar, ska jag försörja alla 5 som bor under detta tak. Det känns så jävla lågt, det är ju inte meningen att vara så. Både jag och F har rätt till våra pengar. Men, som vanligt, så får man dom ALDRIG i tid när det kommer till FPA. Så nu har vi inte ens råd med halva hyran för det jag fick. Vilken jävla tur att man har en familj som ställer upp.
F fick också klagat. Var är hans pengar? Hoppsan. Ansökan hade försvunnit upp i rök, märkligt nog (!!). Så nu fick han fylla i en ny trots att han gjorde det för över en månad sen. Och så får vi ytterligare vänta i 1 månad på att han ska få ett beslut, om pengar som skulle varit på kontot NU.
Så jävla märkligt. Och såklart så ska det skita sig för oss båda under samma månad. Jag blir så trött. Trots att han var inne med ansökan över 1 månad före, och jag var 1½ månad före. Just för att det inte skulle bli precis så som det nu har blivit. Nåja, jag kunde inte bli så arg. Tjejen där var ju super trevlig och medlidsam. Så det kändes ju bättre, i normala fall så är dom ju sura, bittra och jävliga där.
Sen fick jag ifyllt en ansökan om hemvårdsstöd som jag inte hade en jävla aning om att skulle göras på kommunen. Jippie. Känns som att man missat den informationen någonstans... Dom pengarna skulle såklart inte heller komma mera denna månad (surprise?). Utan jag skulle få vänta tills slutet av nästa månad.
Oooooch, hör och häpna, jag lyckades släpa mig till cancerföreningen. Det ni. Så nu har jag officiellt, för mig själv, cancer. Jag började lipa så fort jag kom innanför dörren. Herregud vilken vrak man är. Ni som klagar över humörsvängningar när ni är gravida osv, prova att ha cancer. Jisses. Här kan vi snacka humörsväningar så det heter duga. Ena sekunden skrattar man och är lyckligast på jorden, och andra sekunden så hatar man allt och alla.
Jepp. Men dagen blev rätt bra ändå till slut. Humöret känns... stabilt, faktiskt. Just nu för stunden iaf.
Känslorna vet jag hur är, av förståeliga skäl. Jag tror ibland jag allvarligt håller på blir tokig. Det plågar en till vansinne att vara mamma till ett barn som har fått en jättedålig prognos från att haft en ganska god.
FPA och deras pengar är också ett elände vi genomlidit och genomlider, dock hoppas vi få rätsida på det efter snart 4 månader.
Jadu, tokig är bara förnamnet. Sinnessjuk är mera vad man är på väg att bli.
Ja du, varken du eller jag kommer ur våra situationer som samma människa vi var innan allt började. Vilken annorlunda syn man får på livet och allt som hör till. Positivt, men tyvärr mest negativt tror jag.
Vad jobbigt med pengarna, tänk vad mycket lättare det ändå måste vara att vara rik och slippa kämpa med just den biten då man är sjuk! Men det är ju tacksamt att dom hittat trevligare personal till kundbetjäningen, jag har också blivit vänligt bemött de senaste gångerna.
Men, visst är det skönt då man betat av lite på att-göra-listan!
Hej Jessie, förljer såklart din blogg men har varit dålig på att kommentera :( Tänker på dig och er familj.. hoppas hoppas att du får din hjälp snart (fast det verkar skrämmande det du ska gå igenom för att bli av med din sjuka lever) och att du sen kan börja leva ett "normalt" liv o ta upp dina framtidsplaner och förverkliga dom!!
Att FPA ska krångla är ju förstås typiskt.. usch jag kan bli så jäkla arga på dom där.. ibland flyter det på som det ska o ibland inte.. Jag har också haft strul med dom flera ggr o man blir ju så förbannad då det ända dom kan göra är att kolla i sin dator o konstatera fakta att det har FÖRSVUNNIT papper.. det är ju inte klokt!
Hoppas det löser sig för er!!
Kram på dig
