Jessie

Idag då. Vi infann oss på sjukan kl 07:30 som vi vart tillsagda. Gissa hur länge jag fick vänta? Till kl. 10.30. Då kom dom och tog sina jädra prover. Biopsin var framflyttad till 11:00 så den fick jag inte heller göra. Inget bra första intryck av Uppsala Akademiska, det måste jag säga. Trött och jävlig efter bion igår som höll på 3 timmar, vi var hemma (eh, på hotellet) lite efter 24:00. Om inte jag skulle dödat för att få sova en timme längre imorse... så man vart ju lagom glad när dom inte gjorde nåt före halv elva ändå..

Vi satt i dagsalen och tittade på tv. Insåg vid frukosten att medelåldern på min avdelning var ca 90 plus. Inte en jävel var under 75 iaf, det kan jag lova. En psykiskt störd kärring till rumsgranne hade jag fått också, så där gick det inte att vara. Hon satt och stirrade på mig non-stop. Obehagligt.

Missanpassad är ju som sagt bara förnamnet för hur jag känner mig där.

Fick iaf lämna MINST 10 rör blod till. Otroligt att jag har något kvar i kroppen. Sen gjorde dom biopsin. Idag stack dom in mellan revbenen. 4 gånger. Fruktansvärt. Det är fan inget jag önskar ens till min värsta fiende. Sen har jag även varit till hud för att kolla klådan, och till lung för att spruta in något i armen som ska visa om jag har tuberkulos. Eh. Nåja, som jag sa till gubben som körde runt mig i alla underjordiska gångar så om man skulle överlevt detta så skulle man ju leva till 150, minst. Så jävla grundligt genomkollad man blir nu.

Jaja, och inte kommer jag hem till nyår heller. Jag blir ÅTMINSTONE här till fredag. Sen får vi se. Så vi ska fira nyår i Uppsala. Siris första nyår. Gud va jag saknar henne. Helt otroligt... usch... vill inte tänka på det. Nåja, hon har det bra med mamma så länge. Nej nu ska jag titta på tv med mitt hjärta.

Ja det är väl ungefär det jag gjort idag..

Igår fick vi skjuts med taxi till patienthotellet med en jätte trevlig tjej, hon körde oss först via centrum och sjukhuset för att visa hur vi skulle gå sen. Super snällt tyckte jag. Sen gick vi till rummet och lassade av oss för att traska vidare in till centrum. Allt var öppet så vi gick och kikade runt i butiker, åt middag, handlade lite mat och bokade bio till ikväll. Sen bar det tillbaka till hotellet och titta på tv resten av kvällen.

Idag kl. 10.00 skulle jag vara på sjukan. Avd. 78B. En cancer-avdelning. I korridoren möttes man av gamla gamla människor som gick med rullatorer och var gråa och bleka. Man kände sig lite.... missanpassad. På något vis.. Ehm. Nåja. Fick först sitta i dagsalen i 2 timmar, sen fick jag mitt rum då. Ytterligare 1 timme efter det så kom en sköterska och tog blodprov. Minst 10 rör. Och jag överdriver INTE. Skulle gissa på kanske 15. 1 timme efter det kom läkaren. 1 läkare. Hon tittade på mig och prata lite allmänt om allt jag redan vet. Mina röntgenplåtar visar klart och tydligt C-A-N-C-E-R sjukdom i heela levern som dessutom är den väldigt förstorad. Det som talar emot min extremt sjuka lever är att jag mår så bra. Så nu ska alla bästa läkare titta på mig. Sa hon iaf. (Tror det när jag ser det.)

Ska även göra en NY biopsi imorgon. *FUCK YOU* var min första tanke. Jag som ÄNTLIGEN börjat känna mig "normal". Det har känts som att jag skulle fått stryk över revbenen sen dom gjorde den förra för 2 veckor sen. Det är ju sen inte sådär hemskt trevligt när dom gör den. Det måste klassas inom topp 3, under kategorin "det mest obehagliga jag gjort i mitt 24 år långa liv", och jag har varit med om MYCKET skit ska ni veta.

Iaf. 4 timmars väntan idag för ingenting. Bra sammanfattat. Hoppas morgondagen blir bättre. Då ska jag infinna mig på sjukan redan 07:30 för diverse MERA blodprover samt biopsin kl. 09.00. Sen får vi se vad dom hittar på för spännande undersökningar åt mig... Can't wait......... (hör ni ironin här med?)

Nu ska vi titta lite tv... sen ner på stan och kika. Ikväll blir det bio för att få tankarna på annat.

Då sitter vi på båten nu, på väg till Sverige. Sen blir det taxi till Uppsala. F har klantat sig och glömt strömkabeln till datorn hemma, så det lär ju inte bli så mycket surfande, så ni vet.... Om vi inte hittar någon ny nånstans.

Vi vet inte när vi får komma hem. Onsdag TROR VI att vi (jag.. eh) får permis över nyår. Men det beror ju på vad dom hittar och vad dom behöver göra.

Så.... wish me luck.... eller håll en tumme i alla fall.

Uppesittar-kvällen var ju skit kul. Hade underbart roligt med F och världens bästa vänner. God mat, trevligt sällskap och mycket skratt. Ingen av oss 5 vann någonting på den där jävla bingon, snåla Lotta Engberg. Men jag anser ju att om man har otur i spel så ska man väl få mera tur i livet kanske. Så mina överlevnadsodds kanske steg till 0,001%?

Hur som. Julen spenderades hos mamma och Michael. Både Casper och Jens var hemma också. Direkt när vi steg upp på morgonen så tog vi vårt pick och pack och gick dit på julgröt till frukost. Därefter sällskapsspel och umgås fram till Kalle Anka. Vid det laget hade även F's föräldrar kommit, och efter Kalle så vart det julmiddagen. Jätte gott och otroligt trevligt. Våra föräldrar är ju som klippta och skurna för varandra. Känns så himla kul att dom kommer så jäkla bra överens. Inte tyst en sekund och massa skratt och tokigheter. Som att dom skulle känt varandra en eeeevighet.

Sen kom tomten då... Heeeeerregud säger jag. Det var så sjukt mycket paket så ni kan inte förstå. 5 säckar kanske. Om inte mera. Helt otroligt! Vilka bortskämda jävla ungar vi har! Ojoj. För att inte tala om mig då, alla tycker synd om cancer-offer, tror aldrig jag fått så mycket paket förut. Märkligt. Nu när man tycker att man kanske inte behöver så mycket saker... om man tänkt koooola vippen alltså... Nåja, man ska väl inte klaga.

Efter det satt ungarna såklart och spelade på sina Nintendo DS som var favoriten i julklappsdjungeln, Siri gick och sussa, och vi andra satt och pratade, och pratade, och pratade. Alla, utom jag då, som är rädd om min lilla lilla friska leverbit jag har kvar, drack vin, och mera vin, konjak och ja, you name it, dom drack det. Och mitt i allt var klockan 03:00 på natten och vi alla insåg att julafton var över och det var dags att avrunda. Precis lagom till att Siri vaknade och tyckte att hon ville sova hemma istället för hos mormor.

Men som sagt. Jag kan inte minnas att jag nåååågonsin haft en sån här underbar och extremt trevlig jul. Man fick tankarna på annat. Och så vart jag officiellt välkomnad in i familjen Heikfolk. Känns... fan så bra. Så nu tänker jag fan inte dö. Inte nu. Inte än. Nu kämpar vi...

Igår kväll var Allex hit, och sen kom Danni också. Underbara älskade vänner, vad skulle jag göra utan er?

Danni for ganska sent, så vi kom i säng först efter 24:00 någon gång. Vilket är lite imponerande i sig. Vi har gått och lagt oss mellan 21 och 22 alla andra kvällar den senaste veckan. Det tar på krafterna att veta att man ska dö tydligen. Eller ja, det handlar väl mera om att man vill gå och lägga sig och sova för att slippa vara vaken och tänka, och tänka och täääänka. Och vara ledsen.

Idag har mamma och Jens varit hit och druckit kaffe. Det var trevligt. Har inte sett brorsan sen Siri var 1 vecka ungefär. Så det var ½ år sen. Blir sådär när man bor så långt ifrån...

Nu är Andrea och Alex hos mamma och klär granen och äter middag. Ikväll kommer dom hit och ska sova hemma för första gången på 1 vecka.

Siri ligger i sängen och sover för andra gången idag. Hon har lärt sig att "prutta" med munnen när hon äter pure, jätte roligt när maten och spotten yr överallt, och mamma blir bitter. Bara man säger "aja-baja" så skrattar ungen. Bådar ju hemskt gott det.........

Ikväll, eller snart, kommer Danni, Mackie och Linda hit. Vi ska äta middag och spela Bingolotto. Uppesittarkväll vet ni. Super spännande. Vi och Lotta Engberg. Kan det bli bättre? (hör ironin i detta.......)

Ja jag fick veta så jävla mycket hos onkologen idag, men ändå så jävla lite. Jag vet mindre nu än jag visste när jag kom dit. Och jag tänker inte yttra mig överhuvudtaget mera innan jag vet. Så ge er till tåls.

Det som jag däremot vet, är att jag och F åker till Uppsala på söndag. Och jag blir inlagd på någon jävla avdelning där dom säkert ska ta tusen prover och utsätta mig för allt fan och hans moster. Och att alla jävla leverspeciallister som finns i närheten ska titta och tycka synd om mig. Typ.

Jätte roligt.

Japp. Först hade jag tänkt berätta att gastro & coloskopin gick båda bra idag. Eller först gick det jävligt dåligt. Jag trodde dom skulle köra ner en slang i halsen men det kändes som en hel verktygslåda, så dom sövde mig tydligen. Minns inte så hemskt mycket, hade redan fått lugnande men det hjälpte inte mot kräk-reflexerna och min trånga hals. Ja ett bra tag senare vaknar jag upp på uppvaket och allt är klart.

Ingen cancer i varken tarmar eller magsäck. Jag blev varken glad eller ledsen över det. Vem fan bryr sig liksom? Kört är loppet oavsett så. Nu känns det bara mera bittert, alla mina inre organ verkar se så jääävla fina ut, så skulle det inte varit för den där jääävla cancern i den där jääävla levern så skulle jag säkert levt till 100. Minst. 124 kanske.

Imorgon ska jag tydligen på lungröntgen också. Före jag ska till onkologen. Ifall det gömmer sig någon cancer där. På julafton kanske dom vill titta mellan mina tår också. Att dom inte missar något. Jag känner mig... förlöjligad. Räcker det inte med att man VET att jag inte överlever det här. Är det inte skit samma om jag har cancer överallt sen....?

Känns som att min lever blev uppretad av biopsin förra veckan. Den känns uppsvälld och aningen öm. Ser ut som att den skulle vuxit gånger 10 på en vecka.

Igår var Danni här. Det var skönt. Jag älskar Danni. Vi har så mycket minnen att man inte kan låta bli att le och skratta när man pratar om alla sjuka saker vi gjort. Jag tror att hon är mest ledsen av alla mina vänner. Hon gråter mest. Det betyder ju visserligen inte att man nödvändigtvis måste gråta för att vara ledsen, blablabla, man ska visa sig stark, blablabla... Jag blir så arg på sånt där. Jag måste få bryta ihop. Varför skulle inte dom som älskar mig också få göra det? Om någon av mina vänner skulle dö så skulle jag inte kunna sluta lipa. Och jag skulle lipa. Och lipa. Och lipa lite till.

Och ett stort tack till Patricia, som vi fick den bästa julklappen av. Massor av blöjor, tvättlappar och mat. Det sista man vill göra nu är att stå och köa i butiken. Känns som den bästa presenten vi kunde få. Tack gumman. Nu ska jag avrunda här och gosa upp mig brevid min karl i soffan... Han är så fin. Det suger rövpung att lämna honom. Det är allt jag kan säga, för annars börjar jag grina igen. Och sen kan jag inte sluta. Och det tänker jag fan inte göra... inte ännu.

Jag har nu druckit 3 liter. Och säkert minst 1 liter saftsoppa på det. Ska dricka ytterligare 1 liter den närmsta timmen. Jag mår illa och har ont i magen. Det smakar som äckligt vatten från slemmern, med lite citron och en jääävla massa salt.

Något positivt idag är att det har slutat "dra" och spänna efter biopsin. Idag känns det nästan ingenting. NÄSTAN.

Efter varje klunk jag dricker av denna illasmakande skit sörja så undrar jag varför i heeeelvete jag utsätter mig för detta? VARFÖR?! Vad får jag ut, i slutändan, av alla dessa vidriga undersökningar som biopsin tex, och den där jävla gastroskopin jag ska göra imorgon. Vad? En vecka extra tid? Jag vill inte ha den där jävla veckan. Jag lovar. Att bli utsatt för detta gör att jag känner mig som en jävla försökskanin. Det känns som att allt detta är värre än själva cancern i sig.

Jävla cancer. Jävla satans cancer.

Siri ligger här på golvet. Hon är så fin. Och så lyckligt ovetande om allt som pågår runt om henne. Hon har varit här hela dagen idag nästan. Det har gått bra. Men hon ska tillbaka till mamma ikväll. Vi har lyckats att hålla oss ganska samlade och t o m skrattat lite. Men sen kommer verkligheten som ett slag i ansiktet igen. Man ska inte få glömma. Hela tiden påminns man. Att man ska dö. Jag ska dö. Jag förstår inte. Pratar jag om mig själv? Verkligen?

När ska verkligheten komma ikapp en, på riktigt? Kvällarna är värst. När vi lägger oss i sängen. Då kommer tårarna. Och dom slutar aldrig komma. Hur ska man vara stark, när vi båda bryter ihop?

Jag behöver mina barn. Och dom behöver mig. Sin MAMMA! Varför kan tårarna aldrig sluta rulla?!

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag är bara så ledsen... och arg. Varför kunde jag inte fått något att kämpa mot?!

Jag tror inte jag kommer att blogga så mycket mera, vill ta vara på den tid jag har kvar med mina nära och kära.

Ta hand om er. Livet är för jävla kort, och för jävla orättvist.

Mina blodprover var inge bra. För lågt blodvärde, för mycket vita blodkroppar, för högt levervärde m.m.
Men får veta mera imorgon efter ultraljudet. Jag har väl säkert levercancer med 1 månad kvar att leva. Min tur då....


Till BVC infon då:


Lill-tösa vägde 7950 g och längden var 66,3 cm. Allt var bara fint. Hon var nöjd och glad genom både vanliga besöket och läkarbesöket. Duktig tjej!

Ja idag har jag varit och lämnat blodprover. Ska ta mera imorgon. Ska även till rådis med Siri imorn på 6 månaderskontoll. Spännande. Enligt wii plattan väger hon 8 kg nu. Kul att se om det stämmer. Sist vägde hon 7,6 kg ungefär.

Och på onsdag är det läkare som gäller för mig. Och soc för F, ÄNTLIGEN. Tog ju bara sju svåra år att få käppen ur röven där.

Sen får vi se när dom ringer från röntgen. Skulle ju få komma denna vecka så...

Ska även försöka klämma in en träff med Danni på torsdag.

Och fredag så har Andrea julfest. Full fart denna vecka.

På lördag så ska vi dra iväg till Sverige. Till busfabriken, med ungarna, för att få tankarna på annat. Alex blev överlycklig. Det kommer även Andrea att bli. Dom har velat fara dit sååå länge nu.

Igår var vi på Elliots 1 års kalas. Trevligt var det och en massa folk. Siri blev ju även 6 månader igår! Stora tjejen! :-) Nya bilder finns på fejjsboken. Så har hon börjat använda gåstolen nu också. Den är poppis för den låter och blinkar när man slår på den. Hon har inte fattat att man kan komma någonstans ännu. Men det kommer väl :-)

Annars är väl mitt psyke upp och ner. Ibland blir man ledsen och ibland känns det okej. Värst på kvällarna och nätterna som man blir lite nere när man börjar fundera på hur det skulle kunna vara om man tänker att man har det värsta. Och det gör man ju såklart. Även fast jag inte tror att man kan förbereda sig på ett dåligt besked ändå.

Men nu är det mat som gäller. Kyckling och ris står på menyn. Återkommer efter BVC-besöket imorn!

Det har jag lärt mig. Nog för att jag vet att jag har något allvarligt fel, men kom igen. Lever cancer? Det skulle ju fan vara min tur. För levercancer är ju lika med säker död. Och hur mycket jag än tittar, så verkar allt stämma in. Knölen + att jag kliar ihjäl mig. Levercancer, Njurcancer, Magcancer, Bukspottskörtelcancer. C-A-N-C-E-R.

Det vill inte jag ha. Seriöst. Läkaren såg ett klart samband med detta eviga kliande och knölen. Eller... bollen.
Jag är så sjukt jävla nervös inför ultraljudet nästa vecka att jag håller på att gå under. Varför har jag inte kollat upp detta tidigare!? 8 jävla månader har gått... Min tanke har alltid varit att det inte besvärar mig, så varför bry sig. Men tydligen kan man koppla allt smått till den där jävla bollen. Andnöden, hjärtklappningarna, tröttheten... sånt där som jag inte tänkt på så mycket före hon började fråga.

Jag ber till alla jävla gudar att jag har fel på gallan. Det är den som är inflammerad och förstorad, eller nåt. Läkaren trodde absolut inte det. Men jag hoppas. Ta bort gallan... den behöver man ju inte.

Eller en vandrande njure går jag också med på att ha, ett relativt simpelt ingrepp för att sy fast njuren på rätt ställe och så är det bra med det.

Jag blir galen. Jag har inte tid att vara sjuk. Jag ska vara mamma. Inget annat.

Fick jag igår. Igen. "För att jag är så underbar". Vad gör jag som är så underbart? Jag förstår inte. Men jag är så förbannat lycklig. Och jag tänker alltid stanna i den här bubblan <3

Annars vet jag inget. Siri har slutat äta på dagen och börjat äta på natten, känns det som. Hon drack välling före hon gick och la sig kl 20.00, sen ville hon igen ha mjölk vid 23.00 tiden, och igen 07.30 imorse. Hon ville nog även ha vid 04.00 men då fick hon tutten istället och somnade om efter en stund. Och på dagarna äter hon knappt alls mera. Förut åt hon på rutin, och sov på rutin. Känns som att allt bara är rubbat. Man försöker ge mat men hon bara spottar och fräser, både åt flaska och pureer, trots att hon inte ätit på kanske 5 timmar....

Ska rådfråga bvc vid nästa besök...

Hur jävla svårt kan det vara att hitta italiensk salladskrydda?

Jag fattar inte....

Lat på att blogga.

I lördags var vi till stan på julmarknad med Patricia, Jonas och Liam. Trevligt. Borde ses oftare... <3

I söndags hände ingenting. Ingenting alls faktiskt. Dagen flöt på av sig själv. Tvättade och myste.

Idag är det måndag igen då. Mackie har varit här och druckit kaffe. Annars händer nog inte så mycket före i helgen. Då ska vi på kalas till Elliot, stora killen som fyller 1 år! :-) Och Siri blir på samma dag 6 månader. Ja jisses, va tiden går fort.

Men... nu ska jag göra något annat under tiden som bebis sover.

Tänk att vissa faktiskt ljuger så mycket så att dom tror sig själva....... är inte det ganska otroligt?

.. sju på kvällen. Och dom borrar för fullt ännu. Är det fan lagligt att föra ett sjukt jävla oväsen 12 timmar i sträck?!

Rihanna - Russian Roulette

http://www.youtube.com/watch?v=cEmxxLlsTRE

Gud va jag har tråååkigt. Helt sjukt. Renoveringsgubben har nu tagit sin e.m kaffe-paus. Lagom tajmat så blev Siri trött. Hurra! Hoppas hon får sova iaf 1 timme innan gubben börjar igen. Men knappast. Man brukar väl inte ha 1 timmes kaffe pauser...

Andrea har just kommit hem från skolan och sitter nu och gör matte läxan. Hon är så duktig. Jag är så stolt över henne. Hjärtat.

Har, i brist på annat, suttit och tittat på vagnar. Jag skulle vilja ha en ny till Siri. Jag är helt störd när det kommer till vagnar. Tror Andrea hade typ 8 stycken eller nåt ditåt. Däremot har jag faktiskt fått gulle med mig när det gäller nyköp, han håller med om att nu när S snart ska ha sittdelen så känns den lite onödigt utrymmes-krävande.
Fast jag älskar ju den där vagnen så jag lär ju ha nååågot separationsångest, och det lär väl funderas lite före jag säljer den. Än så länge har hon ju liggdelen, och så länge hon har den så får det vara...

Jag är sååå jääääkla trött. Kl. 10.00 tyckte Siri det var dags att sova lite efter 1 timmes vakenhet (det är tugnt på morgonen, även för en bebis). Yes tänkte jag. Satt på barnprogram åt Alex ,och så gick jag och tänkte vila med Siri en stund, eftersom jag inte hört någon störande grann-renovering på 1 timme typ.

Siri hann bara somna, och jag hann bara blunda. Så börjar dom borra. IGEN. Ni som inte hört det när ni varit här på besök, kan omöjligt förstå hur jävla högt det låter. Det ekar i hela sovrummet! Spelar ingen roll hur högt man har tv:n eller radion, man hör INGENTING när dom borrar. Jag blir slut! Så Siri blev sur och ville inte sova mera sen. 2 minuters power-nap. Great.

Nu har hon ätit nästan en hel burk potatis/morot/majs pure och druckit 130 ml ersättning. Glupska unge :-P Om 10 dagar så blir hon 6 månader! ½ år! Shit... va tiden går... Nu ligger min bukstinna unge på golvet och rullar runt. Jag ser vart hon har siktet.... på dammsugaren. Hmpf.

Vi bakade bröd igår föresten. För jääääävla bra lyckades vi om jag får säga det själv. Har aldrig lyckats så bra förr. Det var fluffigt, lätt och perfekt gräddat.

Men nu ska jag lyfta bort bebis från "aja-baja" för hundrafemtioelfte gången idag.

Jaha då är gubbin borta igen. Klockan är 09:00 snart, och jag har redan varit uppe i 1 timme, men vaken i 2. Just skickat iväg Andrea till skolan. 

Fattar inte varför jag alltid ska sova så jäkla skit när jag är ensam med barnen. Det blir något tungt att dra sig upp när klockan ringer 08:00 när man sovit drygt 4 timmar.

Han är i Sverige, på begravning. Inte så roligt kanske men... sånt som händer.

Nu är Siri bytt och påklädd så jag ska lägga på en panna kaffe och sen ruttna i soffan tills jag vaknar ordentligt.

Då har Mackie varit här på kaffe igen. Angenämt.

Igår kollade vi klart på DH, kändes ju för jävligt faktiskt. Slyyyyt. Vart så jädra nyfiken på slutet så jag måsta messa Danni och fråga vem Mike gifte sig med sen. Haha, jag vart nöjd över svaret :-P

Nu är jag ensam hemma. Resten av gänget är ute i Ämnäs och är sociala. Jag borde göra något men orkar inte. Trött och hängig idag. Fast jag sovit som en stock. Siri hade varit vaken och ledsen inatt vid 03:00, men det hade jag inte heller vaknat av. Märkligt. Jag som annars brukar vakna bara av att hon suckar i sömnen.

Grannarna retar gallfeber på mig med sitt jävla renoverande. Den där lägenheten kommer ju att vara total renoverad när dom är färdiga. Hur satans länge har dom inte hållit på?! Varje dag, 8-17. T o m på lilla jul var renoveringsgubben här och borrade... Skulle vara intressant att veta vad dom gör riktigt...

Ungarna är överlyckliga, för snart ska dom öppna första luckorna o. paketet. Jippie. Ehm.

Mackie har just farit, hon var här på kaffe. Det var hon igår också. Så social har jag varit.

Ja annars vet jag faktiskt inget idag. Linda Joelsson var hit med resten av Desperata hemmafruarna igår (fick ju bara halva säsongen av Danni sist). Så det såg vi på igår. Love it! Det värsta är att vi bara har någon skiva kvar och sen är säsongen SLUT. Vad ska man då göra i ett år? Suck suck suck.

Men nu ska jag laga läxor med Andrea..