Galenskap.
2010-05-31 / 21:01:29
Ja, det är det. Att sätta dropp från kl. 22:00 till 00:30. Och sen komma och väcka upp en kl. 06:00. Aaah. Man får fan inte vila upp sig här iaf. Jisses. Jag blir så trött.
Ska försöka hålla ögonen öppna... Zzzzzzzzzzz... Imorgon blir en bättre dag. Säger vi.
Ska försöka hålla ögonen öppna... Zzzzzzzzzzz... Imorgon blir en bättre dag. Säger vi.
Dåliga bilder.
2010-05-31 / 17:31:44
Här får ni några kassa mobil bilder på mina gula ögon (det är dock borta nu, tack och lov!)
Och när min hand/underarm/fingrar svullnade upp till 110% när droppet gick fel. Och tro mig, det var ÄNNU värre än vad det ser ut att vara på bilderna. Det var hemskt.
Och när min hand/underarm/fingrar svullnade upp till 110% när droppet gick fel. Och tro mig, det var ÄNNU värre än vad det ser ut att vara på bilderna. Det var hemskt.
Mat.
2010-05-31 / 16:03:40
Jag ska aldrig någonsin klaga på maten på ÅCS. Jag lovar. Aldrig mera.
Vad som serveras här går inte att förklara. Hemskt.
Har alltså just fått middag. Och jag kan tyvärr inte säga vad det var, för jag har inte en jävla aning. Det var potatisbitar i det iaf, och såg ut som gamla rester som man kastar till grisarna.
Gud va jag är uttråkad. Anstränger mig hååårt här för att INTE lägga mig på sängen och tyna bort en stund av ren tristess.
Vad som serveras här går inte att förklara. Hemskt.
Har alltså just fått middag. Och jag kan tyvärr inte säga vad det var, för jag har inte en jävla aning. Det var potatisbitar i det iaf, och såg ut som gamla rester som man kastar till grisarna.
Gud va jag är uttråkad. Anstränger mig hååårt här för att INTE lägga mig på sängen och tyna bort en stund av ren tristess.
Morgonstress.
2010-05-31 / 14:09:39
Gud vad jag hatar morgnarna här!
06:00 kommer nattsköterskan in, dags för blodtrycks, puls, saturation, feber och blodsocker mätningar.
06:30 kommer labben och tar typ 10 rör blod av mig.
07:00 börjar första droppet. Tar ca. 1 timme.
08:00 är det frukost, plus att sammtidigt ska jag ha dropp nr 2. Kortisonet. Det tar 2 ½ timme.
10:30 har jag min lilla chans att snabbt stiga upp ur sängen, duscha/klä på mig/ tandborstning.
11:00 får jag följande dropp, som jag egentligen skulle ha kl. 10 men det går ju inte alls för då hinner jag inte upp ur sängen. Sammtidigt går läkarna ronden.
12:00 är det lunch och vid 12:30 brukar droppet vara slut. På ett ungefär.
Så vid 13:00 kan jag börja aktivera mig. I princip. Blä för morgon.
Nu är klockan 15:00 och jag har nyss fått ännu ett dropp. Sen är det inge mera IV grejs före kl. 22.00 ikväll.
Sitter här och väntar på att Ulla (fysio) ska komma. Har inte varit utanför rummet idag och det ger mig både ångest och dåligt samvete. Men att vanka ensam i korridorerna vill jag inte göra. I förrgårr vart jag omsprungen av en gubbe från njuravdelningen. Under tiden jag gick 1 varv så gick han 4. Och han var typ 70+. Tror ni man fick ångest? Jag försökte öka takten men insåg att det inte var så smart när det började hugga och krampa i vaderna med en gång.
Har iaf fått BRA nyheter idag. Blev först helt chockad vid ronden. Heeela transplantationsteamet kom in tror jag. Dom var väl typ 8 läkare här inne. Sen kom jag på att det var ju måndag. Då är dom alltid många. Alla var jätte glada och positiva och jag fick veta att om allt fortsätter såhär fint så får jag bli hemflyttad till ÅCS på MÅNDAG! Alltså om exakt en vecka. Dom har kapat en vecka! Det känns helt otroligt underbart! Så nu hoppas jag verkligen att jag håller mig från infektioner och flera avstötningar, och att provsvaren fortsättningsvis blir bättre och att dom får in alla mediciner bra. Sen blir jag några dagar på sjukhuset hemma, sen får jag komma HEM.
Och vet ni det största i det?! Jag får vara hemma på Siris 1 års dag. Jag började gråta när jag tänkte på det. Jag hade helt släppt den tanken, och insett att jag, precis som när Andrea fyllde 1, skulle ligga inlagd på sjukhus. Men nu finns det hopp. Så himla underbart det skulle vara!
Men, det är sju långa dagar tills måndag. Så tills dess, håll era tummar och tår. I'll keep you posted. Inte som att det finns så mycket annat att göra här än att sitta vid datorn.
06:00 kommer nattsköterskan in, dags för blodtrycks, puls, saturation, feber och blodsocker mätningar.
06:30 kommer labben och tar typ 10 rör blod av mig.
07:00 börjar första droppet. Tar ca. 1 timme.
08:00 är det frukost, plus att sammtidigt ska jag ha dropp nr 2. Kortisonet. Det tar 2 ½ timme.
10:30 har jag min lilla chans att snabbt stiga upp ur sängen, duscha/klä på mig/ tandborstning.
11:00 får jag följande dropp, som jag egentligen skulle ha kl. 10 men det går ju inte alls för då hinner jag inte upp ur sängen. Sammtidigt går läkarna ronden.
12:00 är det lunch och vid 12:30 brukar droppet vara slut. På ett ungefär.
Så vid 13:00 kan jag börja aktivera mig. I princip. Blä för morgon.
Nu är klockan 15:00 och jag har nyss fått ännu ett dropp. Sen är det inge mera IV grejs före kl. 22.00 ikväll.
Sitter här och väntar på att Ulla (fysio) ska komma. Har inte varit utanför rummet idag och det ger mig både ångest och dåligt samvete. Men att vanka ensam i korridorerna vill jag inte göra. I förrgårr vart jag omsprungen av en gubbe från njuravdelningen. Under tiden jag gick 1 varv så gick han 4. Och han var typ 70+. Tror ni man fick ångest? Jag försökte öka takten men insåg att det inte var så smart när det började hugga och krampa i vaderna med en gång.
Har iaf fått BRA nyheter idag. Blev först helt chockad vid ronden. Heeela transplantationsteamet kom in tror jag. Dom var väl typ 8 läkare här inne. Sen kom jag på att det var ju måndag. Då är dom alltid många. Alla var jätte glada och positiva och jag fick veta att om allt fortsätter såhär fint så får jag bli hemflyttad till ÅCS på MÅNDAG! Alltså om exakt en vecka. Dom har kapat en vecka! Det känns helt otroligt underbart! Så nu hoppas jag verkligen att jag håller mig från infektioner och flera avstötningar, och att provsvaren fortsättningsvis blir bättre och att dom får in alla mediciner bra. Sen blir jag några dagar på sjukhuset hemma, sen får jag komma HEM.
Och vet ni det största i det?! Jag får vara hemma på Siris 1 års dag. Jag började gråta när jag tänkte på det. Jag hade helt släppt den tanken, och insett att jag, precis som när Andrea fyllde 1, skulle ligga inlagd på sjukhus. Men nu finns det hopp. Så himla underbart det skulle vara!
Men, det är sju långa dagar tills måndag. Så tills dess, håll era tummar och tår. I'll keep you posted. Inte som att det finns så mycket annat att göra här än att sitta vid datorn.
Och så vill jag..
2010-05-30 / 21:23:42
tacka er så otroligt mycket för era fina och peppande kommentarer. Dom värmer om hjärtat när jag sitter här ensam i min sjukhus säng.
Tusen tack, verkligen.
Tusen tack, verkligen.
Mediciner.
2010-05-30 / 20:55:09
Blah. Blev ett inlägg till nu. Sitter och är uttråkad och väntar på mina dropp som ska börja kl. 22.00 och håller på till ca 00:30. Antibiotika, Vätskedropp och sen Kortison.
Sen börjar dom igen imorgonbitti kl. 06.00. Men den listan med IV mediciner tar 5 timmar att plöjja igenom. Det är helt sanslöst.
För att inte tala om alla piller jag äter till på det. Varierar ju från dag till dag, utifrån vad mina värden visar. Dom ska ju ställa in allt så exakt nu, och det är därför jag kommer att vara här så länge till. Allt måste klaffa perfekt. Så dom plockar fram och tillbaka, höjjer och sänker.
Men i morgon kopparna brukar det ligga runt 10 piller. Och samma till kvällen. Cirkus. Och sen 1-2 mitt på dagen. Min stackars nya lever, vad den blir tuktad redan.
Sen börjar dom igen imorgonbitti kl. 06.00. Men den listan med IV mediciner tar 5 timmar att plöjja igenom. Det är helt sanslöst.
För att inte tala om alla piller jag äter till på det. Varierar ju från dag till dag, utifrån vad mina värden visar. Dom ska ju ställa in allt så exakt nu, och det är därför jag kommer att vara här så länge till. Allt måste klaffa perfekt. Så dom plockar fram och tillbaka, höjjer och sänker.
Men i morgon kopparna brukar det ligga runt 10 piller. Och samma till kvällen. Cirkus. Och sen 1-2 mitt på dagen. Min stackars nya lever, vad den blir tuktad redan.
Alone again.
2010-05-30 / 19:25:03
Ja idag for mamma och min älskade hem igen. Kändes trist. Men men.
Slapp byta rum idag med. Ser ut att bli imorgon först. Great. En natt till i ensamhet. Guld värt.
Vägde mig idag också. Inte gjort på två dagar, sen jag började med kortisonbehandligen. +1,6 kg. På två jävla dagar. Amazing. Första gången det visar uppåt sen jag kom hit. Jag inbillade mig då inte alltså att jag börjar se lite mera... rund-kindad ut. Haha. Och så är det dessutom 3 dagar kvar ännu på behandligen. Och efter det ska jag fortsätta med hög dosering, men då med tabletter. Ska inte visa mig ute på ett år tror jag. Jaja, det är väl vad det är. Hellre två äppel till kinder än cancer iaf. Det är ju helt klart. Ska inte klaga.
Det är söndag och imorgon är det ny vecka. IGEN. Och har då spenderat i princip halv-tid här. Börjar smaka lite skit. Vill hem. Men, varje dag är en dag närmare hemresan. Och våra underbara barn. Och min älskade underbara sambo. Åh vad jag längtar. No place like home.
Sen börjar den tunga starten hemma. Men alla tusen sjukhus besök, blodprover varenda dag, osv osv osv osv. Jag blir trött bara av att tänka på det. Och hit ska jag komma en gång i månaden. Spännande bara värre. Men jag ska igen inte klaga. För jag är såååå jäääävla lycklig. Äntligen. Fyfan. Jag känner mig som den mest lyckligt lottade människan i hela världen. Tänk att jag fick den här levern. Tänk vad otroligt. Just jag.
Och bara jag får ett OK av patologen, att han inte hittat någon spridning utifrån levern, så är jag FRISK. Kan ni förstå min lycka? För ett halvår sen satt läkarna på ÅHS och skakade på huvudet och sa att jag skulle dö. Snart. Och nu kanske jag är helt frisk? Jag är så lycklig, så lycklig.
Läkarna varnade för att det är mycket vanligt att falla i djupa deppressioner efter en transplantation. För mig har det gått åt heeeelt andra hållet. Minns inte när jag sist kände mig såhär fridfull. Det var en så otroligt tung börda att bara gå hemma och veta vad som växte innuti en, och hur jävla sjuk man var, och inte ett helvete kunde man göra åt sin egen situation. Vilken otrolig känsla av maktlöshet. Att inte alls kunna styra sitt liv.
Nä. Alla mina hjärtan till er mina kära läsare. Nu ska jag lägga ner bloggandet för idag tror jag. Blir bara svammel här :-)
Slapp byta rum idag med. Ser ut att bli imorgon först. Great. En natt till i ensamhet. Guld värt.
Vägde mig idag också. Inte gjort på två dagar, sen jag började med kortisonbehandligen. +1,6 kg. På två jävla dagar. Amazing. Första gången det visar uppåt sen jag kom hit. Jag inbillade mig då inte alltså att jag börjar se lite mera... rund-kindad ut. Haha. Och så är det dessutom 3 dagar kvar ännu på behandligen. Och efter det ska jag fortsätta med hög dosering, men då med tabletter. Ska inte visa mig ute på ett år tror jag. Jaja, det är väl vad det är. Hellre två äppel till kinder än cancer iaf. Det är ju helt klart. Ska inte klaga.
Det är söndag och imorgon är det ny vecka. IGEN. Och har då spenderat i princip halv-tid här. Börjar smaka lite skit. Vill hem. Men, varje dag är en dag närmare hemresan. Och våra underbara barn. Och min älskade underbara sambo. Åh vad jag längtar. No place like home.
Sen börjar den tunga starten hemma. Men alla tusen sjukhus besök, blodprover varenda dag, osv osv osv osv. Jag blir trött bara av att tänka på det. Och hit ska jag komma en gång i månaden. Spännande bara värre. Men jag ska igen inte klaga. För jag är såååå jäääävla lycklig. Äntligen. Fyfan. Jag känner mig som den mest lyckligt lottade människan i hela världen. Tänk att jag fick den här levern. Tänk vad otroligt. Just jag.
Och bara jag får ett OK av patologen, att han inte hittat någon spridning utifrån levern, så är jag FRISK. Kan ni förstå min lycka? För ett halvår sen satt läkarna på ÅHS och skakade på huvudet och sa att jag skulle dö. Snart. Och nu kanske jag är helt frisk? Jag är så lycklig, så lycklig.
Läkarna varnade för att det är mycket vanligt att falla i djupa deppressioner efter en transplantation. För mig har det gått åt heeeelt andra hållet. Minns inte när jag sist kände mig såhär fridfull. Det var en så otroligt tung börda att bara gå hemma och veta vad som växte innuti en, och hur jävla sjuk man var, och inte ett helvete kunde man göra åt sin egen situation. Vilken otrolig känsla av maktlöshet. Att inte alls kunna styra sitt liv.
Nä. Alla mina hjärtan till er mina kära läsare. Nu ska jag lägga ner bloggandet för idag tror jag. Blir bara svammel här :-)
Transplantationen, fortsättning.
2010-05-29 / 22:19:16
Har haft min älskade sambo och fina mamma här hela dagen, därav inget dator-användande.
Fick iaf på torsdag morgon flyttats från IVA till avd. 5. Det är alltså "lever-avdelningen". Hit kommer ALLA som opererar medel eller störra grejer i levern, och transplanteras. Både inför och även på alla efterkontroller sen. Alla i Finland alltså. Det är bara just detta sjukhus som har hand om detta.
Jag fick iaf ett eget rum. Det finns två stycken. Det andra har jag legat i förut, och det har ni ju sett bilder ifrån. Inte så fint. Detta är mycket fräschare, nymålat och har fungerande, helt underbar AC, egen tv och dusch/wc på rummet. Tyvärr kommer jag att få byta rum imorgon till en 4 personers sal, eftersom dom idag haft en ny transplantation och imorgon skulle denne flyttas hit från IVA och dom tycker att jag är för frisk nu. Haha. Och i andra ensamma rummet ligger en som opererades dagen efter mig, men som var i mycket sämre skick. Så. Man får väl gilla läget bara.
Dom gör ca. 50 stycken transplantationer per år, men sen jag kom så har dom gjort 4 (med mig). Rätt mycket alltså. En blev dock avblåst pga. att donator-levern var i så dåligt skick så att när dom öppnade och såg den så kunde dom inte använda den, så den stackars tjejen fick åka hem igen och vänta vidare. Då känner mig sig rätt... lyckligt lottad. Som fick en så fin alltså.
Nåja. Första veckan flöt på som i en dimma. Jag sov om vartannat. Mamma var här och läste för mig ur min bok men jag orkade bara höra ett kapitell åt gången, sen måsta jag vila. Helt sjukligt trött. Hb var på 80-något, så det var ju inte heller någon höjdare. Även fast det bara gått åt en enda påse blod under själva operationen. Det är otroligt lite ska ni veta! Dag efter dag blev jag av med alla slangar, tuber, dränage, katetern och kabelhärvan som var inopererad i halsen. En lättnad att kunna röra sig utan att fundera på att man har allt med sig.
På tisdagen, när det gått en vecka efter operationen, så började helvetet. Efter frukosten börjar jag spy som en gris. Hejdlöst. En timme efter kommer läkarna och berättar att mina levervärden stigit och dom måste ta en biopsi för att kontrollera att det inte är en avstötning på gång, även fast dom tyckte det var för tidigt.
Biopsin var ju åt helvete för jävlig att göra som vanligt, och jag blev helt däckad efteråt. Sova hela dagen. Hela kvällen. Vaknar vid 19:00 med världens frossa. Har då fått feber som steg SNABBT. Saturationen låg på 80 någonting och jag fick knappt luft trots syrgasmask som blåste in åt mig.
Hamnade hastigt på en lungröntgen som inte visade någonting. Det preliminära biopsi svaret visade på att det INTE var en avstötning. Så ingen förstod vad som var fel. Jag blev sååå jävla dålig och hamnade till IVA där dom ordnade upp mig. Dagen efter mådde jag bättre och deras gissning var att jag hållt på att få en infektion någonstans men dom gav så stark antibiotika och gissade att den var på väg att ge med sig. Fick även en påse blod till. Och hälften av alla slangar tillbaka, som dom just tagit bort. Det kändes jobbigt måste jag säga.
Men, efter allt blev det mycket bättre. Jag blev pigg som fan, fick komma tillbaka till avdelningen redan i onsdags. Var uppe HELA dagen. Utan att ens vila på sängen. Första gången sen efter operationen. Även torsdagen var likadan. Igår då, fredag, kom bakslaget. Igen.
Först upptäckte en sköterska att jag blivit gul i ögonen. CHOCK. Jag blev helt till mig. Jag mådde ju så bra!? Det gick inte ihop. Sen kom läkaren och berättade att det "riktiga" biopsi svaret hade kommit och det VAR en avstötning på gång. Så det var bara att sätta in en MEGA kur kortison i 5 dagar och hålla tummarna att den skulle bita på.
Så imorse vaknar man upp då, efter att ha fått kur 1 av 5. Så jävla svullen i ansiktet. Efter bara EN kur. Tänk hur jag ska se ut sen!? Som en jävla boll i ansiktet. Har gått ner 5 kg under mina snart 2 veckor här, men det ser istället ut som att jag gått UPP 5 kg.
Sen satt dom dropp, mitt i allt så börjar det värka konstigt under bandaget och jag ber sköterskan om en ny kanyl efter detta är slut, eftersom denna börjat göra ont. Hon virar upp bandaget och handen ser ut som en fotboll. Så sjukt svullen så jag trodde den skulle spricka! Har tagit en bild som jag ska lägga upp något sen. Orkar inte göra det nu. Men hemskt, verkligen. Lika illa fortfarande och jag kan inte ens knyta handen.
MEN, dagen slutade helt okej iaf. Mina prover, hade redan efter 1 kur, gått ner kraftigt. Mycket bra alltså. Hoppas hoppas hoppas att detta håller i sig nu! *peppar peppar*
Har säkert missat att berätta massor nu. Jag får fylla på efter hand.
Jag är bara så lättad att vara av med min cancerfulla lever. Det är en så otroligt tung sten från mina axlar. Att inte behöva fundera varje sekund hur mycket den växer och sprider sig. Och jag är otroligt glad över att jag inte visste exakt hur jävla dålig den var. Det var ju ingen som visste att den skulle vara sådär stor. 6 gånger större! Då är så mycket så man inte kan tänka sig. Och att jag gick med den där och trängdes med Siri i magen. Undra på att man hade så stor mage. Det var inte bara 3,3 kg Siri utan även 4 kg levertumör.
Snittet blev otroligt snyggt. Jag fick tur som fick "broderi-mästaren" som råkade operera mig. Eller dom var två då, men han sydde ihop mig, och är känd för att göra det så otroligt snyggt. Det är tätt, rakt, prydligt, och det läker sååååå fint. Inget var eller öppningar som läker sämre. Det kommer att bli otroligt fint när det läkt.
Det går ända ner från under hö. revbensbåge, precis i sidan på mig, upp längs revbenen och upp nästan mellan brösten, och sen går det ner ca. 10 cm mot andra sidan. Det 10 cm på vä. sida måste dom snitta extra, pga. att den var så otroligt stor och säkert rätt bökig att få ut.
Kanske kommer bilder på det med. Snittet alltså. Mamma har varit och fotat ALLT. Snitt, alla slangar, när jag låg på IVA, ja, allt. För min egen skull, i framtiden. Och det tror jag nog att jag kommer att uppskatta. Får se om jag kanske lägger ut någon bild här sen.
Jag saknar mina barn så otroligt mycket. Det är det värsta. Men jag trodde det skulle kännas värre. Nu är jag snart halvvägs och jag är så peppad att komma hem till dom sen och kunna säga att nu är den dumma levern borta och nu ska jag bara bli frisk och vara hemma, alltid. Det är så jävla skönt att sitta här, och ha det bakom mig på ett sätt. NU börjar mitt nya liv. Äntligen. Ingen mera väntan. Nu ska det bara gå framåt. För varje dag. Kanske bak en dag, men framåt ändå. Alltid. Det värsta är över. Och det var väntan, och ovissheten.
Vi hade sån tur, Andrea for till O samma dag som jag sen åkte iväg. Och hon kommer hem på tisdag. Jag är så otroligt ledsen över att jag missar hennes första skolavslutning. Men hon förstår såklart, och jag ska ta igen det alla kommade år. F skulle gå med henne och ta massor med bilder som jag kan titta på sen.
Alexander och Siri är med fammo och faffa nu när F och mamma varit här. Men dom åker imorgon. Känns tungt. Men ändå okej. Som sagt, har varit här snart halva tiden. Och jag är peppad utav helvete. Snart fan är jag hemma för att stanna. Och det ska bli så jävla skönt. Aaah! Och så bor ju brorsan komiskt nog 5 minuters gångavstånd från sjukhuset så han får komma och dricka kaffe med mig och promenera i korridorerna.
Sen har vi ju även världens bästa fysio här, Ulla heter hon. Så galet cool och underbar! Har så himla roligt med henne. 2 gånger om dagen kommer hon. Hon har kommit hit med stolar åt mig, rullator, gåbord osv. Men så kommer personalen och plockar allt av mig 5 minuter senare. Haha. Dom tycker nog att jag är för frisk för det verkar det som.
Men nu blev detta jävligt långt känns det som. Grattis till er som orkat läsa allt. Ska avsluta för dagen, Facebooka och kanske kanske läsa igenom några av mina 200 olästa blogginlägg, samtidigt som antibiotikan får droppa in i handen färdigt och Eurovision galer på tv:n. Har en hyffsat trevlig lördag kväll här på HUCS:en faktiskt. Hoppas ni också har det bra! Kram på er.
Transplantationen.
2010-05-28 / 21:02:49
Ja som ni säkert förstått av min frånvaro så är den nu gjord.
Dom ringde på kvällen, förra tisdagen, kl. 18:18, och sa att dom hittat en lever som borde passa mig. Chocken var ENORM. Där satt jag med min kaffekopp och skrattade med Mackie. Nåja, det blev att packa och laga sig iväg. Ett strålande väder för mitt livs första helikopter-tur. Häftigt var det! Fast landningen var obehagligt. Tog ca. 1 timme och 20 min att komma fram.
Jag fick komma till ett annat sjukhus i närheten som hade helikopterplatta, och fick sen åka ambulans i 5 minuter tills vi kommit fram hit.
Med en gång blev det blodprover, ultraljud, lungröntgen, dusch, EKG och mitt livs första dos av immunsuppressiva mediciner.
02:30 rullade dom ner mig till OP. Vid 03:30 söver dom mig och börjar med alla förbredelser inför nya leverns ankomst, och vid 04:30 var det tänkt att transplantationen skulle börja, men den blev uppskjuten till 05:00.
11:30 vaknar jag upp på intensiven, har redan blivit av med respiratorn, och får reda på att operationen gick på bara 5 timmar och allt hade löpt på utan några som helst bekymmer. Den nya levern hade varit i KANON-SKICK. Så det kändes ju bra att höra. Min lever däremot hade väl varit sämre än gissat.
Jag nämnde ju förut att den var dubbelt så stor som en vanlig lever. Det var den inte. Den var 6 gånger så stor. SEX! Och då är en vanlig lever rätt stor som den är. Så ni kan ju tänka er hur min lever tagit upp hela min mage. Och vet ni vad den vägde? 4 KILO! Hah, otroligt att man levt så pass smärtfritt som man gjort.
Jag önskar att jag kunde säga att jag är cancer-fri nu, men det vet ni inte före svaren från patologen kommer, och det tar ett par veckor.
Spenderade dagen och natten på IVA och blev sen flyttad till min avdelning direkt på morgonen.
Dock har det tillstött komplikationer, men nu orkar jag inte skriva mera, nattsköterskan kommer snart. Återkommer med resten imorgon. Har ju äntligen fått hit min dator och internet nu. Godnatt med er.
Dom ringde på kvällen, förra tisdagen, kl. 18:18, och sa att dom hittat en lever som borde passa mig. Chocken var ENORM. Där satt jag med min kaffekopp och skrattade med Mackie. Nåja, det blev att packa och laga sig iväg. Ett strålande väder för mitt livs första helikopter-tur. Häftigt var det! Fast landningen var obehagligt. Tog ca. 1 timme och 20 min att komma fram.
Jag fick komma till ett annat sjukhus i närheten som hade helikopterplatta, och fick sen åka ambulans i 5 minuter tills vi kommit fram hit.
Med en gång blev det blodprover, ultraljud, lungröntgen, dusch, EKG och mitt livs första dos av immunsuppressiva mediciner.
02:30 rullade dom ner mig till OP. Vid 03:30 söver dom mig och börjar med alla förbredelser inför nya leverns ankomst, och vid 04:30 var det tänkt att transplantationen skulle börja, men den blev uppskjuten till 05:00.
11:30 vaknar jag upp på intensiven, har redan blivit av med respiratorn, och får reda på att operationen gick på bara 5 timmar och allt hade löpt på utan några som helst bekymmer. Den nya levern hade varit i KANON-SKICK. Så det kändes ju bra att höra. Min lever däremot hade väl varit sämre än gissat.
Jag nämnde ju förut att den var dubbelt så stor som en vanlig lever. Det var den inte. Den var 6 gånger så stor. SEX! Och då är en vanlig lever rätt stor som den är. Så ni kan ju tänka er hur min lever tagit upp hela min mage. Och vet ni vad den vägde? 4 KILO! Hah, otroligt att man levt så pass smärtfritt som man gjort.
Jag önskar att jag kunde säga att jag är cancer-fri nu, men det vet ni inte före svaren från patologen kommer, och det tar ett par veckor.
Spenderade dagen och natten på IVA och blev sen flyttad till min avdelning direkt på morgonen.
Dock har det tillstött komplikationer, men nu orkar jag inte skriva mera, nattsköterskan kommer snart. Återkommer med resten imorgon. Har ju äntligen fått hit min dator och internet nu. Godnatt med er.
That's the way.
2010-05-18 / 11:15:42
Blev lite besviken igår. Siri fick smaka en bit av min smörgås med Kavlis mjukost, tror ni ungen började dansa som i reklamen? Knappast. Hon tittade på mig som att jag vore dum i huvudet och smörgåsbiten for ut ur munnen lika snabbt som om det vore råttskit. Sen tittade hon och inspekterade biten från alla håll och kanter innan hon stoppade in den i munnen igen. Ingen dans då heller. Måste varit något fel på den. Mjukosten alltså. Kanske för att den var på ask, istället för tub.
Nåja, idag blir det kaffe ute på Vårdö. Så hela e.m lär gå åt till det. Hoppas ni har en fin dag! Hejhopp.
Nåja, idag blir det kaffe ute på Vårdö. Så hela e.m lär gå åt till det. Hoppas ni har en fin dag! Hejhopp.
Deklaration.
2010-05-17 / 19:20:35
Tack Heidi för att du påminde oss. Haha. Hade heeeelt glömt bort det.. ah. Höll på att gå tokigt där.
Nåja, var ju inte så mycket ändringar, men en liten summa blev det ju ivf.
Så det har vi fördrivit kvällen med efter att barnen gått och sova. Och tidigare idag var Mackie hit på kaffe. Det var ju himla angenämt som vanligt.
Nu ska jag hänga upp all tvätt som väntat på mig i typ 1 timme.
Nåja, var ju inte så mycket ändringar, men en liten summa blev det ju ivf.
Så det har vi fördrivit kvällen med efter att barnen gått och sova. Och tidigare idag var Mackie hit på kaffe. Det var ju himla angenämt som vanligt.
Nu ska jag hänga upp all tvätt som väntat på mig i typ 1 timme.
Edit.
2010-05-17 / 13:43:38
Okej.
Jag räknade och hade överdrivit lite. Jag är på dag 75. Idag.
Fast det är väl inte så bara det heller.
Men från första början trodde dom väl inte ens att jag skulle komma till dag 15.
Så kan det gå. Tydligen.
Jag räknade och hade överdrivit lite. Jag är på dag 75. Idag.
Fast det är väl inte så bara det heller.
Men från första början trodde dom väl inte ens att jag skulle komma till dag 15.
Så kan det gå. Tydligen.
Sjukintyg.
2010-05-17 / 13:39:08
Ja idag trillade ett nytt sjukintyg ner i postlådan, som ska lämnas till FPA om jag vill fortsätta få några pengar.
Ännu en gång så var det bara drygt 1 månad (+1 vecka), och jag fattar seriöst inte varför. Jag lär ju vara sjukskriven resten av året, även om jag skulle få opereras imorgon. Och det vet ju alla. Så varför inte sjukskriva mig längre? Det sparar ju både arbete för mig, läkaren och FPA. Hmpf. Nåja.
Inte är det roligt att öppna och läsa heller. Det låter så groteskt. Sjukskriven pga. "levertumör". Tumör. Bara ordet får en ju att rysa. Det borde dock stå mera. Att bara ha en tumör behöver ju inte nödvändigtvis vara så farligt. Det är ju en enorm skillnad på att ha en godartad tumör till en dum cancer som jag har.
Nåja, det stod ju även att jag fortfarande väntar på en transplantation. Fast jag sitter mest som ett frågetecken. Gör jag verkligen det? Väntar alltså. Det känns inte så. Det kommer ju aldrig någon ny lever.
Jag tror seriöst aldrig att det kommer att komma någon. Men min enorma tur finns det säkert ingen i hela världen som passar mig.
Nu är jag väl typ på... dag 80 någonting. Nästan dubblat genomsnitts-väntan. Känns... inte bra.
Ännu en gång så var det bara drygt 1 månad (+1 vecka), och jag fattar seriöst inte varför. Jag lär ju vara sjukskriven resten av året, även om jag skulle få opereras imorgon. Och det vet ju alla. Så varför inte sjukskriva mig längre? Det sparar ju både arbete för mig, läkaren och FPA. Hmpf. Nåja.
Inte är det roligt att öppna och läsa heller. Det låter så groteskt. Sjukskriven pga. "levertumör". Tumör. Bara ordet får en ju att rysa. Det borde dock stå mera. Att bara ha en tumör behöver ju inte nödvändigtvis vara så farligt. Det är ju en enorm skillnad på att ha en godartad tumör till en dum cancer som jag har.
Nåja, det stod ju även att jag fortfarande väntar på en transplantation. Fast jag sitter mest som ett frågetecken. Gör jag verkligen det? Väntar alltså. Det känns inte så. Det kommer ju aldrig någon ny lever.
Jag tror seriöst aldrig att det kommer att komma någon. Men min enorma tur finns det säkert ingen i hela världen som passar mig.
Nu är jag väl typ på... dag 80 någonting. Nästan dubblat genomsnitts-väntan. Känns... inte bra.
Pustar ut...
2010-05-17 / 11:42:14
Det var inget som gjorde mig jätte irriterad iaf. Jag hade missuppfattat det jag läste. Kanske man skulle läst resten av pappret också. Hahahahaha.... Nej jag blev så arg så jag måste gå ut från köket. Men nu är det bättre.
MEN, på tal om AMS:en, tanten var inte på plats idag (surprise... är dom någonsin det?) Han skulle måsta återkomma imorgon.
Jag är jävligt trött på att folk aldrig någonsin är på plats. Det är ju fan deras jobb!
Man blir ju liiiiite trött av att höra att folk aldrig är på plats. Samma sak med Jomala social. Hur jävla många veckor/månader höll inte F på att ringa? Dom var sjuka, dom hade semester, dom var på möte, dom var lediga osv osv osv. Fattar inte hur det får gå till på det där viset. Och ALDRIG att dom ringde upp när han lämnade ringbud heller. Helt sjukt. Sen när han väl fick kontakt med dom så sa dom att dom skulle återkomma följande dag. 1½ vecka senare tröttnar han och ringer upp. Och iiiigen får han ingen kontakt. Och sådär har det hållt på. Usch. Tur att det är slut på det nu iaf.
MEN, på tal om AMS:en, tanten var inte på plats idag (surprise... är dom någonsin det?) Han skulle måsta återkomma imorgon.
Jag är jävligt trött på att folk aldrig någonsin är på plats. Det är ju fan deras jobb!
Man blir ju liiiiite trött av att höra att folk aldrig är på plats. Samma sak med Jomala social. Hur jävla många veckor/månader höll inte F på att ringa? Dom var sjuka, dom hade semester, dom var på möte, dom var lediga osv osv osv. Fattar inte hur det får gå till på det där viset. Och ALDRIG att dom ringde upp när han lämnade ringbud heller. Helt sjukt. Sen när han väl fick kontakt med dom så sa dom att dom skulle återkomma följande dag. 1½ vecka senare tröttnar han och ringer upp. Och iiiigen får han ingen kontakt. Och sådär har det hållt på. Usch. Tur att det är slut på det nu iaf.
Men aaaaaah.
2010-05-17 / 10:41:04
Måndag igen. Fyfan. F steg upp före mig, och när jag pallrade mig upp vid 10.00 så var det tomt här. Hm... på köksbordet hittar jag en nedklottrad lapp med tider och saker som "kontoutdrag", "hyresavtal" osv osv. Jag känner med en gång hur pulsen ökar och jag börjar bli uppretad.
AMSen skulle ringt förra veckan. Tror ni att någon jävel ringde? Svar NEJ. Som vaaaaaaaaaaaaaaaanligt!!!! Alla satans människor säger att dom ska ringa, men skiter i det. HUR JÄVLA MYCKET SKA MAN MÅSTA TJATA?! Man måste väl lita på folk när dom lovar att dom ska höra av sig. Speciellt när det handlar om en familjs ekonomiska överlevnad!?
Men iaf. Jag antar då att F fick i nerverna och ringde dit själv. Han pratade om det igår kväll. Och jag sitter här med en känsla av att jag kommer att bli förbannad igen när han kommer hem. För ingenting har hittills gått som det ska, och vi ska bara motarbetas HEEEELA JÄÄÄVLA TIDEN. Av ALLA.
F har inte fått pengar på 2½ månad. TVÅ OCH EN HALV MÅNAD! Men det är ju helt okej va? Någon som vill ha vår hög med räkningar?
Jag ser inget jävla slut på tunneln. Usch va trött jag blir. Jag vill inte att F ska komma hem, för jag vill inte bli sådär jävla arg. Igen. För fem-hundra-femtio-elfte-gången.
Och till på allt... så är det måndag. Fyfan. Jag hatar måndagar.
AMSen skulle ringt förra veckan. Tror ni att någon jävel ringde? Svar NEJ. Som vaaaaaaaaaaaaaaaanligt!!!! Alla satans människor säger att dom ska ringa, men skiter i det. HUR JÄVLA MYCKET SKA MAN MÅSTA TJATA?! Man måste väl lita på folk när dom lovar att dom ska höra av sig. Speciellt när det handlar om en familjs ekonomiska överlevnad!?
Men iaf. Jag antar då att F fick i nerverna och ringde dit själv. Han pratade om det igår kväll. Och jag sitter här med en känsla av att jag kommer att bli förbannad igen när han kommer hem. För ingenting har hittills gått som det ska, och vi ska bara motarbetas HEEEELA JÄÄÄVLA TIDEN. Av ALLA.
F har inte fått pengar på 2½ månad. TVÅ OCH EN HALV MÅNAD! Men det är ju helt okej va? Någon som vill ha vår hög med räkningar?
Jag ser inget jävla slut på tunneln. Usch va trött jag blir. Jag vill inte att F ska komma hem, för jag vill inte bli sådär jävla arg. Igen. För fem-hundra-femtio-elfte-gången.
Och till på allt... så är det måndag. Fyfan. Jag hatar måndagar.
Yee...
2010-05-16 / 23:05:54
Sverige vann. I hockeyn alltså. Det var ju lite... oväntat.
Men roligt såklart. Hejja Sverige!
Det är tyst och lugnt här. Tittar på Tv4 Fakta och blir lite illamående. Det handlar om en pappa som tagit livet av sin sambo och sina två små barn. Fy fan alltså. Hur i h*lvete kan man göra så?! Jag vill väcka mina barn och bara krama dom (men ja, jag vet ju bättre än att väcka dom mitt i natten :-P)
Nä. Usch. Godnatt med er.
Men roligt såklart. Hejja Sverige!
Det är tyst och lugnt här. Tittar på Tv4 Fakta och blir lite illamående. Det handlar om en pappa som tagit livet av sin sambo och sina två små barn. Fy fan alltså. Hur i h*lvete kan man göra så?! Jag vill väcka mina barn och bara krama dom (men ja, jag vet ju bättre än att väcka dom mitt i natten :-P)
Nä. Usch. Godnatt med er.
Hallå?
2010-05-16 / 19:48:21
Finns det någon av er läsare som är 26+ här?
Vart går ni till tandläkaren?
Mamma mumlade något om att man kunde gå inom ÅHS ändå, någon som vet något om det? (Till ett dyrare pris än när man är under 26 då, men ändå lite billigare än att gå privat.)
Vart går ni till tandläkaren?
Mamma mumlade något om att man kunde gå inom ÅHS ändå, någon som vet något om det? (Till ett dyrare pris än när man är under 26 då, men ändå lite billigare än att gå privat.)
Däckad.
2010-05-16 / 19:18:28
Jaha, då var söndagen över då. Vi har bara varit hemma och tvättat och städat. Ungarna har varit till mamma och hoppat, för ovanlighetens skull.
På kvällen blev det ett långt bad för Siri. Herregud va hon plaskade, det var vatten ÖVERALLT. Hon blev helt mör efteråt, så det blev välling till kvällsmål istället för gröt, som hon aldrig skulle orkat äta. Sen somnade hon som en stock. Helt färdig, stackarn.
På kvällen blev det ett långt bad för Siri. Herregud va hon plaskade, det var vatten ÖVERALLT. Hon blev helt mör efteråt, så det blev välling till kvällsmål istället för gröt, som hon aldrig skulle orkat äta. Sen somnade hon som en stock. Helt färdig, stackarn.
Nya bilder.
2010-05-16 / 12:48:30
Har laddat upp en drös nya bilder på FB, men här får ni nååågra stycken iaf.
Mina fina små barn <3
Nya bokhyllan som är på plats i A & As rum. Det blev ju sååå himla bra! Synd att man inte tog en "före-bild" så ni skulle se hur sjukt bedrövligt det såg ut före.
Mina fina små barn <3
Nya bokhyllan som är på plats i A & As rum. Det blev ju sååå himla bra! Synd att man inte tog en "före-bild" så ni skulle se hur sjukt bedrövligt det såg ut före.
Menlöst.
2010-05-16 / 11:09:25
Godmorgon!
Trist med såhär mulet väder. Men en orsak till att tvätta då tänkte jag. Så det ska jag börja med när min kaffekopp tagit slut.
Siri tog sovmorgon till kl. 09.00 idag, precis som vi hoppades igår när hon kom i säng först 20:30. Man känner sig så mycket mera utvilad nu när "tand-fasen" gått över. Nu sover hon som en stock hela natten, förut fick man trösta och sätta in nappen x antal gånger per natt.
Fast nu börjar hon bli lite gnälloooger, dags att gå och tutta för henne tror jag.
Nej detta vart ett jävligt menlöst inlägg....... ska sluta före jag svamlar på ännu mera.
*kliar mig i huvudet*
2010-05-15 / 22:20:56
Hur i helvete ska man kunna hålla koll på hur mycket vätska det är i maten? Barnmaten alltså.... Höns-mamman kommer fram igen och jag blir ju nojjig över att Siri inte får i sig tillräckligt med vätska.
1 dl per kg ska dom ha. 9 dl. Det låter ju massor. Nästan 1 liter... hjälp.
Såhär brukar Siris dagar se ut.
08:00 - Frukost
Välling. Ca 200 ml
10:00 - "Mellanmål"
Mjölk. Ca 150-200 ml
12:30 - Lunch
1 liten burk pure + 100 ml mjölk.
12:45-15:00 - Sova.
16:00 - Middag
1 liten burk pure (el. det vi äter) + 100 ml mjölk.
18:30 - Kvällsmål.
Gröt + ½ burk fruktpure.
19:00-20:00
Mjölk 150 ml, sen sova.
Så ser Siris rutiner ut. Mellanmålet på f.m har vi fått pressa dit, bara för att hon ska DRICKA mera. Förut fick hon istället lunchen tidigare, men efter hon ätit mat så vill hon inte dricka så mycket. Vatten går, typ 4 munnar. Det är allt. Ibland vägrar hon mjölken efter maten, så det blir oftast inte så mycket som det står ovan.
Nåja, ungen pissar ju, så allt kanske funkar som det ska.
Jag tror att jag helt enkelt måste skaffa mig ett liv. Ehm... :-P
1 dl per kg ska dom ha. 9 dl. Det låter ju massor. Nästan 1 liter... hjälp.
Såhär brukar Siris dagar se ut.
08:00 - Frukost
Välling. Ca 200 ml
10:00 - "Mellanmål"
Mjölk. Ca 150-200 ml
12:30 - Lunch
1 liten burk pure + 100 ml mjölk.
12:45-15:00 - Sova.
16:00 - Middag
1 liten burk pure (el. det vi äter) + 100 ml mjölk.
18:30 - Kvällsmål.
Gröt + ½ burk fruktpure.
19:00-20:00
Mjölk 150 ml, sen sova.
Så ser Siris rutiner ut. Mellanmålet på f.m har vi fått pressa dit, bara för att hon ska DRICKA mera. Förut fick hon istället lunchen tidigare, men efter hon ätit mat så vill hon inte dricka så mycket. Vatten går, typ 4 munnar. Det är allt. Ibland vägrar hon mjölken efter maten, så det blir oftast inte så mycket som det står ovan.
Nåja, ungen pissar ju, så allt kanske funkar som det ska.
Jag tror att jag helt enkelt måste skaffa mig ett liv. Ehm... :-P
Mygg-helvete.
2010-05-15 / 21:57:37
Ja jag kan inte låta bli att bli lite irriterad när det surrar vid mitt öra. Dom där förbannade myggen. Är det inte tidigt?! Brukar dom faktiskt komma redan i maj? I såfall har jag förträngt det.
Vi har haft balkongsdörren lite öppen i princip hela dagen och nu har det kommit in några myggor i vardagsrummet. Urk.
Annars har vi plockat i barnens rum idag. Nu har dom verkligen ordning och reda. Siri har kunnat vara där inne med dom och leka idag, utan att vi behövt ha stenkoll. Hon kommer inte åt någonting och det finns inge små skit och saker öööverallt, som förut. Hon har ju såklart varit super lycklig över det. Hon blir ju annars så himla ledsen när dom går in på rummet och stänger dörren efter sig, och hon inte får komma med.
Ja kvällen har försvunnit helt. Iofs så var Siri ovanligt sen i säng. Tror klockan var runt 20:30. En timme senare än normalt. Kanske hon tänkt sova en timme längre imorgon? Skulle ju sitta fint.
Vi har iaf fått bevisat att det nog var tänderna som gjorde henne grinig förut. Nu har båda spruckit upp och hon har blivit sig själv igen helt och hållet. Inget mera kvällsgnäll och gråtande stunder på natten. Skönt.
Vi har haft balkongsdörren lite öppen i princip hela dagen och nu har det kommit in några myggor i vardagsrummet. Urk.
Annars har vi plockat i barnens rum idag. Nu har dom verkligen ordning och reda. Siri har kunnat vara där inne med dom och leka idag, utan att vi behövt ha stenkoll. Hon kommer inte åt någonting och det finns inge små skit och saker öööverallt, som förut. Hon har ju såklart varit super lycklig över det. Hon blir ju annars så himla ledsen när dom går in på rummet och stänger dörren efter sig, och hon inte får komma med.
Ja kvällen har försvunnit helt. Iofs så var Siri ovanligt sen i säng. Tror klockan var runt 20:30. En timme senare än normalt. Kanske hon tänkt sova en timme längre imorgon? Skulle ju sitta fint.
Vi har iaf fått bevisat att det nog var tänderna som gjorde henne grinig förut. Nu har båda spruckit upp och hon har blivit sig själv igen helt och hållet. Inget mera kvällsgnäll och gråtande stunder på natten. Skönt.
Höns-mamma.
2010-05-15 / 15:52:28
Ja idag har vi varit på fika med Danni som äntligen visat sig här hemma. Så himla trevligt som vanligt. Och så varmt ute. Sommar-väder. Tyvärr tog jag inge bilder. Men Danni tog, så det dyker upp sen när hon orkar :-)
Siri premiärade idag. Utan jacka, och utan mössa. Hon fick ha solhatten på sig. Och leggings, långärmad body och klänning. Och sockor. Och skor. Yeah. Hon var varken kall eller varm, så det verkar ju ha varit en bra kombination.
Jag är ju lite hönsig av mig så mina ungar brukar ha mest kläder på sig, längst. Jag klär inte av dom före det är typ 30 grader ute. Haha. Nej men så farligt är det inte. Men ja. Lite sådär är jag nog. Och jag är fullt medveten om det själv. Men så har Andrea aldrig haft en enda öroninflammation heller. Till exempel.
Fast hönsig låter så hemskt. Jag är nog bara mån om mina barn och vill inte ha dom sjuka. Det lät bättre :-)
Nu måste vi dra iväg och handla. Siri har slut på sin mjölk. Aaah, längtar tills hon kan börja dricka vaaaanlig mjölk. Det finns alltid hemma. Men dom där små ersättnings-tetrorna tar ju slut heeela tiden. Och jag tycker att vi köper det varenda gång vi handlar.
Siri premiärade idag. Utan jacka, och utan mössa. Hon fick ha solhatten på sig. Och leggings, långärmad body och klänning. Och sockor. Och skor. Yeah. Hon var varken kall eller varm, så det verkar ju ha varit en bra kombination.
Jag är ju lite hönsig av mig så mina ungar brukar ha mest kläder på sig, längst. Jag klär inte av dom före det är typ 30 grader ute. Haha. Nej men så farligt är det inte. Men ja. Lite sådär är jag nog. Och jag är fullt medveten om det själv. Men så har Andrea aldrig haft en enda öroninflammation heller. Till exempel.
Fast hönsig låter så hemskt. Jag är nog bara mån om mina barn och vill inte ha dom sjuka. Det lät bättre :-)
Nu måste vi dra iväg och handla. Siri har slut på sin mjölk. Aaah, längtar tills hon kan börja dricka vaaaanlig mjölk. Det finns alltid hemma. Men dom där små ersättnings-tetrorna tar ju slut heeela tiden. Och jag tycker att vi köper det varenda gång vi handlar.
Hoppa.
2010-05-15 / 12:14:16
När mamma kom med Siri vid 11, så lämnade hon kameran så vi fick titta på lite bilder hon tagit tidigare imorse. Stora barnen hoppade ju, och självklart ville Siri också prova. Så upp med moffa på studsmattan och såhär roligt tyckte hon att det var...
Sverige-resans bilder.
2010-05-14 / 23:16:01
Orkade inte släpa med en kamera, så bilderna är tagna med mobilen, vilket ju med andra ord betyder aningen kass kvalite vid minsta rörelser.
Trött liten flicka på båten på morgonen. Hon ser lite vind ut på bilden, haha. Men det är hon inte.
Brumm brumm... I väntan på att få köra ombord på båten.
Fullt röjj på båten på väg hem. Pigg liten tjej, trots att klockan var 21.00.
Som sagt, full fart. Går inte att få vettiga foton när damen aldrig behagar sig att SITTA STILLA :-)
Trött liten flicka på båten på morgonen. Hon ser lite vind ut på bilden, haha. Men det är hon inte.
Brumm brumm... I väntan på att få köra ombord på båten.
Fullt röjj på båten på väg hem. Pigg liten tjej, trots att klockan var 21.00.
Som sagt, full fart. Går inte att få vettiga foton när damen aldrig behagar sig att SITTA STILLA :-)
Ensamma hemma.
2010-05-14 / 20:53:12
Ja vi är hemma igen. Från middagen alltså. Utan barn. Stora barnen fastnade i studsmattan där dom hoppat heeeela kvällen, och Siri fastnade i mommos famn :-)
Ja så vi vart ensamma nu. Och vad gör man? Bänkar sig framför hockeyn. Nåja, det är väl underhållning det med såklart :-) Hoppas ni får en trevlig kväll, flickor och pojkar.
Ja så vi vart ensamma nu. Och vad gör man? Bänkar sig framför hockeyn. Nåja, det är väl underhållning det med såklart :-) Hoppas ni får en trevlig kväll, flickor och pojkar.
Sjusovare.
2010-05-14 / 11:14:10
Jag drömde en konstig dröm inatt. Jag tittade i Siris mun och mitt i allt så hade hon 13 tänder.
Måste varit pga. att vi igår på båten hittade tand nr. 6! Så nu har hon 4 tänder uppe och 2 nere. Gullet. Dom kommer verkligen på löpande band nu.
Stora barnen var ju hos mamma igår när vi var i Sverige. Dom kom hem vid 22-tiden, när vi kommit hem. Dom hade haft super kul och hoppat studsmatta heeeela dagen (surprise.. eller så inte). Nöjda och glada var dom.
Vi sa åt dom när dom skulle gå och lägga sig att dom skulle sova länge idag sen (och inte stiga upp kl. 06 som dom ibland får för sig att göra).
Inte för att dom för något liv när dom stigit upp, men för att dom blir så sura och griniga på kvällen efter sen när dom är trötta.
Andrea kom upp 10:30. Hon brukar kunna sova så länge om ingen väcker henne. Men Alexander, haha, han fick vi väcka nu, klockan 12:00! Han brukar vara uppe först av alla.
Oj oj ja. Nåja, nu är alla uppe, förutom Siri som sover sin dags-tupplur. Vi ska väl passa på att skruva ihop bokhyllan nu när hon sover och inte drar en i byxbenen. Ikväll blir det middag hos mamma. F's mamma skulle också komma. Yes. Ha en fin fredag!
Måste varit pga. att vi igår på båten hittade tand nr. 6! Så nu har hon 4 tänder uppe och 2 nere. Gullet. Dom kommer verkligen på löpande band nu.
Stora barnen var ju hos mamma igår när vi var i Sverige. Dom kom hem vid 22-tiden, när vi kommit hem. Dom hade haft super kul och hoppat studsmatta heeeela dagen (surprise.. eller så inte). Nöjda och glada var dom.
Vi sa åt dom när dom skulle gå och lägga sig att dom skulle sova länge idag sen (och inte stiga upp kl. 06 som dom ibland får för sig att göra).
Inte för att dom för något liv när dom stigit upp, men för att dom blir så sura och griniga på kvällen efter sen när dom är trötta.
Andrea kom upp 10:30. Hon brukar kunna sova så länge om ingen väcker henne. Men Alexander, haha, han fick vi väcka nu, klockan 12:00! Han brukar vara uppe först av alla.
Oj oj ja. Nåja, nu är alla uppe, förutom Siri som sover sin dags-tupplur. Vi ska väl passa på att skruva ihop bokhyllan nu när hon sover och inte drar en i byxbenen. Ikväll blir det middag hos mamma. F's mamma skulle också komma. Yes. Ha en fin fredag!
Dagen i Stockholm.
2010-05-13 / 22:22:17
Ja det har gått över alla förväntningar. Siri steg upp 06:30 med oss imorse, och tog natt kl. 22:30 när vi kom hem. Och ungen har inte fällt en tår, eller ens varit minsta lilla gnällig eller irriterad. På hela resan! Bara glad och skrattat. Jag är otroligt chockad. Det brukar ju alltid bli lite gnäll vid långa bilresor osv. Men icke. Så himla duktig har hon varit. Imponerad mamma, ja.
Vi har alltså spenderat dagen i Kungens Kurva, samt Arninge. Det har varit ett sånt otroligt väder. Iaf när vi kom fram. Som en sommardag nästan, varma vindar som blåse svagt. Super skönt. Dock så började det regna lagom tills vi skulle åka till båten, men det gjorde ju ingenting.
Vi fick med oss bokhyllan från Ikea. Eh. Jag kan säga såhär. Förpackningen var 3 gånger större än jag minns från när jag köpte denna som vi har i vardagsrummet. Det utbröt lite smått panik när vi kom till bilen och inte fick in vagnen tillbaka, trots att vi hade halva baksätet nedfällt.
Nåja, vi plockade av däcken, tog bort sittdelen och vek in handtaget på chassit, sen fick vi tillslut in hela vagnen. I delar. Pust. Blev faktiskt lite nervös där ett tag.
Till Arninge for vi bara för att fördriva tid. Köpte en bok på Coop, och en solhatt och ny nappflaska på Babyland. Sen var vi till Sko punkten för att se om dom skulle ha några billiga sandaler till Siri (utbudet är ju så förbannat kasst hemma). Vi hittade ett par, och killen som jobbade där skulle mäta hennes fötter för att se vilken storlek vi behövde. Han utbrister direkt "nej såhär små skor har vi inte här, vi har minst 19!". Tydligen så har hon typ 17-18 i sko storlek. Jag skulle gissat på 20 kanske. Nåja, vi kom hem med ett par i stl 20 iaf. Då kan hon förhoppningsvis ha dom hela sommaren sen. Med strumpbyxor. Eller stickade sockor. Haha. Fina var dom iaf. Och billiga. Eller ja, skor är billigt i Sverige. Här kostar ju ett par barnskor lika mycket som ett par vuxenskor. Helt sjukt.
Nu sover Siri som en stock. Och vi tittar på hockey. Sen blir det nog sooova. Vi är båda något slitna. Sov gott!
Vi har alltså spenderat dagen i Kungens Kurva, samt Arninge. Det har varit ett sånt otroligt väder. Iaf när vi kom fram. Som en sommardag nästan, varma vindar som blåse svagt. Super skönt. Dock så började det regna lagom tills vi skulle åka till båten, men det gjorde ju ingenting.
Vi fick med oss bokhyllan från Ikea. Eh. Jag kan säga såhär. Förpackningen var 3 gånger större än jag minns från när jag köpte denna som vi har i vardagsrummet. Det utbröt lite smått panik när vi kom till bilen och inte fick in vagnen tillbaka, trots att vi hade halva baksätet nedfällt.
Nåja, vi plockade av däcken, tog bort sittdelen och vek in handtaget på chassit, sen fick vi tillslut in hela vagnen. I delar. Pust. Blev faktiskt lite nervös där ett tag.
Till Arninge for vi bara för att fördriva tid. Köpte en bok på Coop, och en solhatt och ny nappflaska på Babyland. Sen var vi till Sko punkten för att se om dom skulle ha några billiga sandaler till Siri (utbudet är ju så förbannat kasst hemma). Vi hittade ett par, och killen som jobbade där skulle mäta hennes fötter för att se vilken storlek vi behövde. Han utbrister direkt "nej såhär små skor har vi inte här, vi har minst 19!". Tydligen så har hon typ 17-18 i sko storlek. Jag skulle gissat på 20 kanske. Nåja, vi kom hem med ett par i stl 20 iaf. Då kan hon förhoppningsvis ha dom hela sommaren sen. Med strumpbyxor. Eller stickade sockor. Haha. Fina var dom iaf. Och billiga. Eller ja, skor är billigt i Sverige. Här kostar ju ett par barnskor lika mycket som ett par vuxenskor. Helt sjukt.
Nu sover Siri som en stock. Och vi tittar på hockey. Sen blir det nog sooova. Vi är båda något slitna. Sov gott!
Hockey.
2010-05-12 / 20:25:21
Sitter och tittar på hockey. Som resten av alla verkar det som. Jag bryr mig dock inte så mycket... är ju Finland som spelar.
Är dock glad över att tv6 visar matchen, äntligen... har ju blivit halv-tokig av att sitta och lyssna på finlands-svenska tidigare när Finland spelat, och man (läs: F) måsta ha på finska kanalen.
Däremot lär det väl gå åt helvete för Finland. Och helt säkert för Sverige också. Vi hinner bara se slutet på Sveriges match imorgon när vi kommer hem. Men det tar ju helt säkert Tjeckien hem också. Så egentligen borde man ju inte titta.
Nåja. Nu är det tyst och lugnt här hemma. Åh så skönt. Ska hålla mig uppe med F så länge han vill titta på hockeyn, sen blir det sängen så man orkar upp med båten imorgon.
Nattinatt.
Är dock glad över att tv6 visar matchen, äntligen... har ju blivit halv-tokig av att sitta och lyssna på finlands-svenska tidigare när Finland spelat, och man (läs: F) måsta ha på finska kanalen.
Däremot lär det väl gå åt helvete för Finland. Och helt säkert för Sverige också. Vi hinner bara se slutet på Sveriges match imorgon när vi kommer hem. Men det tar ju helt säkert Tjeckien hem också. Så egentligen borde man ju inte titta.
Nåja. Nu är det tyst och lugnt här hemma. Åh så skönt. Ska hålla mig uppe med F så länge han vill titta på hockeyn, sen blir det sängen så man orkar upp med båten imorgon.
Nattinatt.
Livrädd.
2010-05-12 / 18:57:06
Siri älskar när man sjunger med henne, och gör rörelser. Sånger som tex. imse vimse spindel. Men ikväll... ungen tittar på mig och börjar gallskrika. Sen kryper hon upp i F's famn och gömmer sig från mig, samtidigt som hon gråter.
Så fort hon sneglade fram och råkade få syn på mig så blev hon helt hysterisk. Haha, helt sjukt. Hon var nog jävligt övertrött. Men ändå.
Det blev sängen direkt efter det. Tillsammans med en flaska välling. Det ska förhoppningsvis göra susen. Om hon inte vaknar och drömmer mardrömmar och mig och min falsk-sång. Kanske därför hon började gråta... lät väl för j*vligt :-P
Så fort hon sneglade fram och råkade få syn på mig så blev hon helt hysterisk. Haha, helt sjukt. Hon var nog jävligt övertrött. Men ändå.
Det blev sängen direkt efter det. Tillsammans med en flaska välling. Det ska förhoppningsvis göra susen. Om hon inte vaknar och drömmer mardrömmar och mig och min falsk-sång. Kanske därför hon började gråta... lät väl för j*vligt :-P
Fingret åt cancern.
2010-05-12 / 15:46:38
Alltså det känns fortfarande skumt att säga cancer. Jag känner mig fortfarande hyffsat pigg och frisk. Nog är det jävligt märkligt hur otroligt sjuk man kan vara, utan att själv känna det. Bara rena slumpen att jag ens tog upp det "på sidan om" när jag var till läkaren för armen.
Jepp. Men i allafall. Imorn trotsar vi H:fors ord, och åker till Sverige.
Jag har satan varit snäll och beskedlig och suttit hemma på den här jävla skit holmen i 2½ månad och väntat. Och inte fan har dom ringt ännu. Så vad är oddsen att dom skulle ringa just imorgon när vi åker bort över dagen? Säkert jätte stor med min gigantiska (o)tur.
Jaja. Jag skiter i vilket för jag vägrar att mitt liv ska stanna så. Jag har kännt mig så förbannat jävla fast. Det räcker med att jag sen måste vara inlåst på ett ruttet sjukhus i en hel jävla månad efter operationen. Borta från min familj, mina vänner och min omgivning. Och sen när jag kommer hem så lär det (ryktesvägen) ta ca 3 månader innan jag känner mig någorlunda som en människa igen. Ooooch så ska jag ju helst inte alls vistas bland mycket folk det första halvåret. Nä, fuck you, cancer-jävel. Den lär ta tillräckligt med frihet av mig, innan detta är klart.
Så mot mammas starka vilja, så åker vi imorgon då. Vi ska till Ikea och hämta den där förbannade hyllan till ungarnas rum före jag får psykbryt och kastar ut varenda leksak. Dom spenderar timmar med ett städa, och det ser fortfarande lika stökigt ut när allt står längs väggarna.
Idag när jag var där inne fick jag totalt släpp (för 15 miljonte gången) på alla saker, smällde fast dörren och satt mig direkt framför datorn och bokade båten. Enough is enough.
Och såklart går det ingen e.m tur så vi måste slösa bort heeela jäkla dagen på en enda ynka hylla. Dessutom måste vi springa genom ikea för att undvika "köp-behovet" man annars får, och som vi definitivt INTE har råd med. Så vad vi sen ska fördriva tiden med så vette fan. Nåja...
Sen blir det iaf ORDNING OCH REDA i barnens rum. Ett stress moment mindre.
Jag längtar till helgen. Faktiskt. Jag brukar inte göra det normalt. Men nu gör jag det. Lugnt och skönt vill jag ha det en stund. Med nästa vecka kommer det mest stress. Inte för mig men, för F.
Ja, man kan ju fundera vem som tänker på barnen. Men, det ordnar sig nog till slut. Synd att det ska behöva gå så jävla långt bara. Men detta funkar inte. Hålla på att hattas hit och dit. Vem gynnar det?! Det måste komma in rutin och struktur i tillvaron. För allas skull. Man kan inte leva sitt liv efter någon annans pipa.
Sen att jag åker bort i en månad, det kan inte hjälpas. Men livet fortsätter här hemma under tiden. Bara att gilla läget för alla parter. Jag har vant mig för länge sen.... :-)
Jepp. Men i allafall. Imorn trotsar vi H:fors ord, och åker till Sverige.
Jag har satan varit snäll och beskedlig och suttit hemma på den här jävla skit holmen i 2½ månad och väntat. Och inte fan har dom ringt ännu. Så vad är oddsen att dom skulle ringa just imorgon när vi åker bort över dagen? Säkert jätte stor med min gigantiska (o)tur.
Jaja. Jag skiter i vilket för jag vägrar att mitt liv ska stanna så. Jag har kännt mig så förbannat jävla fast. Det räcker med att jag sen måste vara inlåst på ett ruttet sjukhus i en hel jävla månad efter operationen. Borta från min familj, mina vänner och min omgivning. Och sen när jag kommer hem så lär det (ryktesvägen) ta ca 3 månader innan jag känner mig någorlunda som en människa igen. Ooooch så ska jag ju helst inte alls vistas bland mycket folk det första halvåret. Nä, fuck you, cancer-jävel. Den lär ta tillräckligt med frihet av mig, innan detta är klart.
Så mot mammas starka vilja, så åker vi imorgon då. Vi ska till Ikea och hämta den där förbannade hyllan till ungarnas rum före jag får psykbryt och kastar ut varenda leksak. Dom spenderar timmar med ett städa, och det ser fortfarande lika stökigt ut när allt står längs väggarna.
Idag när jag var där inne fick jag totalt släpp (för 15 miljonte gången) på alla saker, smällde fast dörren och satt mig direkt framför datorn och bokade båten. Enough is enough.
Och såklart går det ingen e.m tur så vi måste slösa bort heeela jäkla dagen på en enda ynka hylla. Dessutom måste vi springa genom ikea för att undvika "köp-behovet" man annars får, och som vi definitivt INTE har råd med. Så vad vi sen ska fördriva tiden med så vette fan. Nåja...
Sen blir det iaf ORDNING OCH REDA i barnens rum. Ett stress moment mindre.
Jag längtar till helgen. Faktiskt. Jag brukar inte göra det normalt. Men nu gör jag det. Lugnt och skönt vill jag ha det en stund. Med nästa vecka kommer det mest stress. Inte för mig men, för F.
Ja, man kan ju fundera vem som tänker på barnen. Men, det ordnar sig nog till slut. Synd att det ska behöva gå så jävla långt bara. Men detta funkar inte. Hålla på att hattas hit och dit. Vem gynnar det?! Det måste komma in rutin och struktur i tillvaron. För allas skull. Man kan inte leva sitt liv efter någon annans pipa.
Sen att jag åker bort i en månad, det kan inte hjälpas. Men livet fortsätter här hemma under tiden. Bara att gilla läget för alla parter. Jag har vant mig för länge sen.... :-)
Rubrik.
2010-05-12 / 12:48:11
Ahh... det är så tyst. Siri sover. En timme har hon sovit nu... borde vakna lagom till 14:30.
Jag känner mig lite raslös faktiskt. Finns inte ens någon tvätt att tvätta. Tror jag tvättade 4 eller 5 maskiner igår. Hängde ut det, och så började det regna... så jävla typiskt. Men idag är det ett stålande väder iaf.
Gårdagen gick bra. F fick en jäävla massa paket. Herregud. Människan blev 29... trodde knappt man fick paket i den åldern mera. Det var full rulle här och alla for lagom tills Siri skulle sova vid 19:30-20:00. Hon somnade som en stock och sov heeela natten. Gnällde inte ens efter nappen. Frid för själen.
Stora barnen hade också "födelsedag". Dom fick en studsmatta av F's mamma. En sån där stor blå som alla jävlar har. Dom blev lyckliga och ser något fram emot helgen när dom har tänkt hoppa från morgon till kväll.
Imorgon blir Siri 11 månader. Så svårt att fatta vart tiden tagit vägen. Underbara lilla människa.
Nåja, ska bädda rent i ungarnas rum nu tror jag. Så har jag vips fyllt ännu en maskin tvätt. Jag gillar att tvätta. Men jag hatar att vika och sortera. Samma sak med diskmaskin. Jag fyller den gärna. Men jag hatar att tömma den. ... eh... logiskt, så borde det väl vara tvärtom?
Jag känner mig lite raslös faktiskt. Finns inte ens någon tvätt att tvätta. Tror jag tvättade 4 eller 5 maskiner igår. Hängde ut det, och så började det regna... så jävla typiskt. Men idag är det ett stålande väder iaf.
Gårdagen gick bra. F fick en jäävla massa paket. Herregud. Människan blev 29... trodde knappt man fick paket i den åldern mera. Det var full rulle här och alla for lagom tills Siri skulle sova vid 19:30-20:00. Hon somnade som en stock och sov heeela natten. Gnällde inte ens efter nappen. Frid för själen.
Stora barnen hade också "födelsedag". Dom fick en studsmatta av F's mamma. En sån där stor blå som alla jävlar har. Dom blev lyckliga och ser något fram emot helgen när dom har tänkt hoppa från morgon till kväll.
Imorgon blir Siri 11 månader. Så svårt att fatta vart tiden tagit vägen. Underbara lilla människa.
Nåja, ska bädda rent i ungarnas rum nu tror jag. Så har jag vips fyllt ännu en maskin tvätt. Jag gillar att tvätta. Men jag hatar att vika och sortera. Samma sak med diskmaskin. Jag fyller den gärna. Men jag hatar att tömma den. ... eh... logiskt, så borde det väl vara tvärtom?
Röjja.
2010-05-11 / 13:21:56
Jag har tagit en paus nu. Håller på att röjja sovrummet. Allt var bara inkastat. Tvätt och sånt. Och hälften för litet. Så jag har sorterat hela Siris byrå nu. Dammsugit, bäddat rent i både Siris och vår säng. Men nu sover hon sin tupplur så jag måsta pausa lite.
Har fått på en maskin tvätt också. Ska nog ta tag i toaletten näst. Dammsuga och tvätta golvet. Blir trött bara av att tänka på det...
Önskar att man vetat från början hur otroligt länge S kunde ha stl. 74. Och då började vi andvända dom rätt sent ändå. Tror hon var runt 7½ - 8 månader. Och dom passar perfekt fortfarande... 80 är på tok för stort. Och då står det 9-12 månader på den storleken. Och hon är en normal stor 11 månaders bebis, exakt på kurvan enligt både vikt och längd. Så man kan ju undra vad dom mäter dom där storlekarna på för mega-bebisar.
Nåja... Om man skulle ta tag i toaletten nu då... kanske.... ehhh.... jag drar mig...... fast det kan ju inte se för jävligt ut när vi får gäster ikväll *slå på fingrarna*. Nu, fan, nu går jag.
Har fått på en maskin tvätt också. Ska nog ta tag i toaletten näst. Dammsuga och tvätta golvet. Blir trött bara av att tänka på det...
Önskar att man vetat från början hur otroligt länge S kunde ha stl. 74. Och då började vi andvända dom rätt sent ändå. Tror hon var runt 7½ - 8 månader. Och dom passar perfekt fortfarande... 80 är på tok för stort. Och då står det 9-12 månader på den storleken. Och hon är en normal stor 11 månaders bebis, exakt på kurvan enligt både vikt och längd. Så man kan ju undra vad dom mäter dom där storlekarna på för mega-bebisar.
Nåja... Om man skulle ta tag i toaletten nu då... kanske.... ehhh.... jag drar mig...... fast det kan ju inte se för jävligt ut när vi får gäster ikväll *slå på fingrarna*. Nu, fan, nu går jag.
Egen-tid.
2010-05-10 / 17:15:12
Idag har jag varit till stan själv. Eller ja, med Mackie. Men utan barn. Kändes lite konstigt sådär. Man kunde gå överallt utan att fundera på barnvagnen. Vi har ju så otroligt barnvagns(/handikapps)-anpassad stad. Eller så inte.
Japp. Fick lite fixat tills imorgon när F fyller år. Fattiga må vi vara, med F ska iaf få något paket. Inte vet man.. kanske det är sista gången jag finns här när han fyller år. Fast så ska jag väl inte säga, för Mackie blir så arg. Haha.
Annars har vi varit och handlat bara. Middagsmat för hela veckan. Gick på en 50-lapp. Blev lite imponerad. Ekonomiskt bara värre. Och då fick vi även grejer till 'kalaset' imorgon.
Nu blir det mat, sen måste jag slå in sista paketet.
Japp. Fick lite fixat tills imorgon när F fyller år. Fattiga må vi vara, med F ska iaf få något paket. Inte vet man.. kanske det är sista gången jag finns här när han fyller år. Fast så ska jag väl inte säga, för Mackie blir så arg. Haha.
Annars har vi varit och handlat bara. Middagsmat för hela veckan. Gick på en 50-lapp. Blev lite imponerad. Ekonomiskt bara värre. Och då fick vi även grejer till 'kalaset' imorgon.
Nu blir det mat, sen måste jag slå in sista paketet.
Nr. 5.
2010-05-09 / 17:49:38
Mycket riktigt... en ny tand är på väg.
Kände efter för en stund sen och visst var det en till liten vit pigg bredvid dom andra tänderna där uppe.
Får hoppas att det värsta börjar ge med sig nu. I nästan 1 vecka har hon varit sådär kvälls-grining. Precis samma beteende som vid förra tänderna. Och då tog det också ca. 1 vecka så hittade vi en ny tand, sen la det sig rätt snabbt.
1:an och 2:an kom med några dagars mellanrum. Likaså nr. 3 och 4. Får se nu om vi hittar en nr. 6 här snart... Dom ploppar upp i en rasande fart.
Kände efter för en stund sen och visst var det en till liten vit pigg bredvid dom andra tänderna där uppe.
Får hoppas att det värsta börjar ge med sig nu. I nästan 1 vecka har hon varit sådär kvälls-grining. Precis samma beteende som vid förra tänderna. Och då tog det också ca. 1 vecka så hittade vi en ny tand, sen la det sig rätt snabbt.
1:an och 2:an kom med några dagars mellanrum. Likaså nr. 3 och 4. Får se nu om vi hittar en nr. 6 här snart... Dom ploppar upp i en rasande fart.
Liten flicka.
2010-05-09 / 13:31:21
Jaha, ska försöka mig på ett mera positivt inlägg nu då...
Senaste veckan som gått har vi inte gjort så mycket vettigt. Framkallat MASSOR med bilder, och jag har helt gjort färdigt Siris babyalbum. Eller ja, så långt det går iaf. Tanken var att samla hennes första år där, med bilder och info.
Har några blad kvar (av 600 st ;-)), och det är menat för sista månaden på hennes första år. Hinner fota mycket på en månad :-)
Hoppas nu att jag får vara hemma en månad till, så vi får fira hennes 1 års dag hemma och ha kalas. Chansen är dock överhängande att jag IGEN kommer att förlora första födelsedagen, precis som med Andrea. Jag blir lite förbannad när jag tänker på det. Vad fan är oddsen liksom? Samma sak med båda barnen.
Nåja. Ska försöka att inte tänka på det mera...
Kommande veckan fyller F år. 29 närmare bestämmt. Haha, gamla gubbe.
Siri blir även 11 månader om 4 dagar. Tiden springer verkligen iväg!
Idag är det morsdag och jag blev väckt med blommor och frukost på sängen av mina två sötnosar, F och lilla S. (A & A har varit hos mamma över natten).
Siri började för ett tag sen med en liten rolig grej.
Hon kommer till mig i soffan och börjar pilla på min dator som står på soffbordet.
Så fort F stiger upp från soffan så springer hon så fort hon kan längs soffan tills hon kommer till slutet, då kör hon ner huvudet i filten.
Om ingen tar henne så tittar hon försiktigt upp.
Ser hon att F närmar sig fortfarande så blir hon helt till sig och springer på stället och skrattar så hon håller på att kikna.
Ser hon att han satt sig igen så springer hon tillbaka för att fingra på min dator. Det ser så jäkla roligt ut.... Och sådär håller hon på.
Så fort han ställer sig upp och tittar på henne så blir hon helt till sig. Så sött. Ska filma och lägga upp på Facebook nästa gång så får ni se...
Har tagit MASSOR med bilder de senaste två veckorna, tyvärr kommer det inte upp så mycket på bloggen, pga att vi alltid laddar upp bilderna på F's dator. Min är så gammal, slut och SEG så det känns lönlöst. Den kraschar nog när som helst. Men på fejjan försöker jag ladda upp så fort vi tömmer kameran, så ni får titta där istället.
Nu ligger lilla gullet och sover. Har riktigt börjat få hennes rutiner att sitta nu. Det blev lite råddigt när hon gick från att sova 2 gånger om dagen, till 1 gång. Men efter 1 månad nästan så har vi det nog på grej.
Hon somnar mellan 12:00 och 13:00, och sover sen i ca. 2 timmar. Sen är hon vaken till 19:30 ungefär.
Alltså mycket vaken tid att busa och lära sig nya fansyg :-) Idag har hon pillat bort sin första tangentknapp från min dator. Det var bokstaven Z, så det var ju inte så farligt, man använder ju inte den så ofta... :-P
Vi gissar att hon snart kommer att få mera tänder. En vild gissning som sagt men, hon är precis lika kvälls-gnällig just nu som hon varit före dom andra 4 tänderna kom...
Skofobin har helt gått över och nu stör hon sig bara lite på skorna precis när hon får dom på sig. Sen glömmer hon det snabbt och springer på som ingenting var fel.
Vi har fått byta ut ett "mat"-mål till bara ersättning, då hon börjat dricka väldigt dåligt just nu. Hon äter mat med god aptit, men vill inte riktigt dricka efteråt. Och hon äter ju oftast bara små burkar så hon borde ju heller inte vara för mätt för att dricka.
Nåja, hon växer ju iaf och ser ju inte direkt undernärd ut... :-) Nåja, nu ska jag fördriva tiden med något annat en stund. Ska bli bättre med uppdateringarna. Hej så länge.
Senaste veckan som gått har vi inte gjort så mycket vettigt. Framkallat MASSOR med bilder, och jag har helt gjort färdigt Siris babyalbum. Eller ja, så långt det går iaf. Tanken var att samla hennes första år där, med bilder och info.
Har några blad kvar (av 600 st ;-)), och det är menat för sista månaden på hennes första år. Hinner fota mycket på en månad :-)
Hoppas nu att jag får vara hemma en månad till, så vi får fira hennes 1 års dag hemma och ha kalas. Chansen är dock överhängande att jag IGEN kommer att förlora första födelsedagen, precis som med Andrea. Jag blir lite förbannad när jag tänker på det. Vad fan är oddsen liksom? Samma sak med båda barnen.
Nåja. Ska försöka att inte tänka på det mera...
Kommande veckan fyller F år. 29 närmare bestämmt. Haha, gamla gubbe.
Siri blir även 11 månader om 4 dagar. Tiden springer verkligen iväg!
Idag är det morsdag och jag blev väckt med blommor och frukost på sängen av mina två sötnosar, F och lilla S. (A & A har varit hos mamma över natten).
Siri började för ett tag sen med en liten rolig grej.
Hon kommer till mig i soffan och börjar pilla på min dator som står på soffbordet.
Så fort F stiger upp från soffan så springer hon så fort hon kan längs soffan tills hon kommer till slutet, då kör hon ner huvudet i filten.
Om ingen tar henne så tittar hon försiktigt upp.
Ser hon att F närmar sig fortfarande så blir hon helt till sig och springer på stället och skrattar så hon håller på att kikna.
Ser hon att han satt sig igen så springer hon tillbaka för att fingra på min dator. Det ser så jäkla roligt ut.... Och sådär håller hon på.
Så fort han ställer sig upp och tittar på henne så blir hon helt till sig. Så sött. Ska filma och lägga upp på Facebook nästa gång så får ni se...
Har tagit MASSOR med bilder de senaste två veckorna, tyvärr kommer det inte upp så mycket på bloggen, pga att vi alltid laddar upp bilderna på F's dator. Min är så gammal, slut och SEG så det känns lönlöst. Den kraschar nog när som helst. Men på fejjan försöker jag ladda upp så fort vi tömmer kameran, så ni får titta där istället.
Nu ligger lilla gullet och sover. Har riktigt börjat få hennes rutiner att sitta nu. Det blev lite råddigt när hon gick från att sova 2 gånger om dagen, till 1 gång. Men efter 1 månad nästan så har vi det nog på grej.
Hon somnar mellan 12:00 och 13:00, och sover sen i ca. 2 timmar. Sen är hon vaken till 19:30 ungefär.
Alltså mycket vaken tid att busa och lära sig nya fansyg :-) Idag har hon pillat bort sin första tangentknapp från min dator. Det var bokstaven Z, så det var ju inte så farligt, man använder ju inte den så ofta... :-P
Vi gissar att hon snart kommer att få mera tänder. En vild gissning som sagt men, hon är precis lika kvälls-gnällig just nu som hon varit före dom andra 4 tänderna kom...
Skofobin har helt gått över och nu stör hon sig bara lite på skorna precis när hon får dom på sig. Sen glömmer hon det snabbt och springer på som ingenting var fel.
Vi har fått byta ut ett "mat"-mål till bara ersättning, då hon börjat dricka väldigt dåligt just nu. Hon äter mat med god aptit, men vill inte riktigt dricka efteråt. Och hon äter ju oftast bara små burkar så hon borde ju heller inte vara för mätt för att dricka.
Nåja, hon växer ju iaf och ser ju inte direkt undernärd ut... :-) Nåja, nu ska jag fördriva tiden med något annat en stund. Ska bli bättre med uppdateringarna. Hej så länge.
För mycket?
2010-05-09 / 11:44:26
Dålig med uppdateringar, I know. Har varit lite tveksam och tagit ett steg tillbaka. Funderat på om man berättar för mycket. Men har kommit fram till att jag nog INTE gör det. Försöker lämna F och min äldsta tös lite utanför. A börjar bli så stor nu och jag känner mig helt enkelt inte bekväm att berätta om henne och hur hon tacklar allt. Där går min gräns.
Denna blogg svänger mycket åt olika håll. Småbarnsmamma ena stunden, och bara cancer andra sekunden. Men det reflekterar mitt liv precis rätt. Ena stunden är jag fylld av lycka för att andra sekunden vara förtvivlad/arg/ledsen. Ofta är jag både och, och om inlägget jag skriver för stunden blir positivt eller negativt vet jag ofta inte före jag sätter mig och det bara väller ut ord.
Jag vill tacka er som kommenterade förra inlägget. Ibland känner man sig sååå jääävla ensam. Speciellt i situationer som nämndes där. Som att inte någon i världen bryr sig om oss och att ingen fattar varför jag vill skrika rakt ut och slita bort allt hår i ren frustratation. En liten kommentar gör så förbannat mycket. Speciellt när dem får mig att känna att det inte bara är jag som tycker att hela systemet är fucked-up.
Man sitter här och fattar inte vad fan som hände. För 2 år sen så levde man jävligt bra. När man betalat hyran så syntes det knappt på kontot, och man kunde köpa vad man ville ha.
Idag sitter man och puzzlar för att få allt att gå ihop. På min sjukpeng (som är ca. 50% av vad jag för två år sen fick i lön) ska man nu betala ALLT för 5 personer. Att gå så fort från toppen till botten. Jag kan inte fatta.
Och vad hände?
En jävla cancer är vad som hände. Och ett helt sjukt stört system. Ett system som ska finnas för att hjälpa såna som oss. Såna som är i kris. Såna som är sjuka. Såna som inte kan vända sig någon annanstans.
Nej, detta skulle ju bli ett positivt inlägg tänkte jag. Men ju mera jag skriver destu mera uppretad blir jag. Ovanligt. Jag avslutar detta nu, och tar och gör ett nytt inlägg om en stund, som förhoppningsvis blir mera positivt...
Denna blogg svänger mycket åt olika håll. Småbarnsmamma ena stunden, och bara cancer andra sekunden. Men det reflekterar mitt liv precis rätt. Ena stunden är jag fylld av lycka för att andra sekunden vara förtvivlad/arg/ledsen. Ofta är jag både och, och om inlägget jag skriver för stunden blir positivt eller negativt vet jag ofta inte före jag sätter mig och det bara väller ut ord.
Jag vill tacka er som kommenterade förra inlägget. Ibland känner man sig sååå jääävla ensam. Speciellt i situationer som nämndes där. Som att inte någon i världen bryr sig om oss och att ingen fattar varför jag vill skrika rakt ut och slita bort allt hår i ren frustratation. En liten kommentar gör så förbannat mycket. Speciellt när dem får mig att känna att det inte bara är jag som tycker att hela systemet är fucked-up.
Man sitter här och fattar inte vad fan som hände. För 2 år sen så levde man jävligt bra. När man betalat hyran så syntes det knappt på kontot, och man kunde köpa vad man ville ha.
Idag sitter man och puzzlar för att få allt att gå ihop. På min sjukpeng (som är ca. 50% av vad jag för två år sen fick i lön) ska man nu betala ALLT för 5 personer. Att gå så fort från toppen till botten. Jag kan inte fatta.
Och vad hände?
En jävla cancer är vad som hände. Och ett helt sjukt stört system. Ett system som ska finnas för att hjälpa såna som oss. Såna som är i kris. Såna som är sjuka. Såna som inte kan vända sig någon annanstans.
Nej, detta skulle ju bli ett positivt inlägg tänkte jag. Men ju mera jag skriver destu mera uppretad blir jag. Ovanligt. Jag avslutar detta nu, och tar och gör ett nytt inlägg om en stund, som förhoppningsvis blir mera positivt...
Säg den lycka som varar.
2010-05-05 / 20:40:42
Ja typ 20 minuter efter att jag skrev senaste inlägget så kom F hem, och berättade att han inte kommer att få pengar denna månad heller. Dom har inte behandlat hans ärende klart.
Jag trodde helt seriöst att jag skulle svimma. Jag blev så jävla förbannad. Jag visste att det skulle vara något. Det har varit så lugnt och tyst på senaste och jag fattade detta. Jag kände det på mig. Aldrig fan ska det få vara okej.
Jag blir så jävla förbannad. Det började förra året. När F stod i kö för operation. Från mars, när han blev sjukskriven. I augusti så kommer det fram att dom tappat bort honom ur systemet (hur i helvete nu det går till!), och han har aldrig någonsin stått på en lista. Trots att han frågat hur han ligger till, vaaaarje gång han varit efter nytt sjukintyg. Ett halvt jävla år ÅT HELVETE.
Det betyder att han nu varit sjukskriven över ett år och måste ansöka sjukpension för att FPA ska fortsätta betala in pengar. Det gjorde han 28 februari. FEBRUARI. Nu är det MAAAAAAAAAAAJ, och det är fortfarande inte klart. Varför?
Jo. Första ansökan han gjorde via FPA:s hemsida (i februari) kom ju aldrig fram och vi blev i princip dumförklarade. Det var väl i princip inte en jävel som trodde på att vi ens skickat in den. Förbannade som vi såklart var, så for vi hem och gick in på hemsidan och printade ut ansökan och for dit och slog den i bordet. "Hoppsan, detta har aldrig hänt förut" fick vi ungefär till svar.
Gjorde en ny ansökan med en gång, för hand, tillsammans med en som jobbar där, för att vara säker på att allt blev korrekt skött denna gång. Allt ok säger hon. Pengarna från månaden före ska också komma retroaktivt. Jag pustar ut. Detta var alltså 1½ månad sen.
Har det kommit några pengar? Nej. Idag ringer dom och säger att det är AMS:en som ska betala ut pengar tills Alandia Bolagen behandlat ärendet. VA? Varför i helvete har man inte informerat om detta tidigare?! AMS? Alandia Bolagen?! What?!
Så idag har F fått stressa till AMS för att lämna in en ansökan... och när tror ni dom pengarna kommer då? Det ska vara "behandlings-tid" där också. Man blir helt jävla sinnesrubbad av detta. Och där blir det inget retroaktivt, det ska Alandia bolagen betala in när dom fått käppen ur röven om kanske 350 år...
Jag ska berätta vad F har för inkomst. En drygt 100-lapp. Det är underhåll för A. Det är ALLT han får, och fått, dom två senaste månaderna. En jävla hundralapp. Det täcker fan knappt elräkningen.
Det är JAG, och min stackars ynka sjukpeng, som håller ihop hela vår familj. Och nu knakar det i fogarna. Jag hade räknat med dom här pengarna. Och nu kommer dom inte. Det är K-A-T-A-S-T-R-O-F. Min sjukpeng är helt okej. Men inte att försörja 5 personer helt ensam.
Jag blir så förbannad på socialen, dom vägrar ge honom pengar. För varför ska han dra sitt strå i stacken när han kan leva på mig? Jag ska ju självklart försörja honom. Hur sjukt är inte det?!
Så i grund och botten är summan av detta;
JAG får betala för att sjukhuset har strulat till det med operationskön. Det var där det började, och det är pga. dom och deras strul, som vi sitter i denna sits idag.
JAG ska ordna det och hålla ihop allt. Och det värsta är, att i grund och botten så är det inte bara jag som hamnar i trubbel om inte jag kan betala allt. Utan hela min familj. Och mina barn.
Jag blir så förbannat ledsen och besviken. Alla jävla instanser, ser dom inte att bakom alla papper och skit dom har en att fylla i, så sitter en hel familj och lider, och hamnar i problem. Ser man inte det?! Är vi bara en hög papper?
Som att det inte räcker att sitta med cancer, och allt som kommer med den diagnosen, till på det så ska man bli behandlad som en påse skit. Förbi sedd och ignorerad. Som att man inte vore värd någonting. Det är motgångar hela jävla tiden.
Känns som att man står och trampar i motvind och kommer ingenstans.
Jag trodde helt seriöst att jag skulle svimma. Jag blev så jävla förbannad. Jag visste att det skulle vara något. Det har varit så lugnt och tyst på senaste och jag fattade detta. Jag kände det på mig. Aldrig fan ska det få vara okej.
Jag blir så jävla förbannad. Det började förra året. När F stod i kö för operation. Från mars, när han blev sjukskriven. I augusti så kommer det fram att dom tappat bort honom ur systemet (hur i helvete nu det går till!), och han har aldrig någonsin stått på en lista. Trots att han frågat hur han ligger till, vaaaarje gång han varit efter nytt sjukintyg. Ett halvt jävla år ÅT HELVETE.
Det betyder att han nu varit sjukskriven över ett år och måste ansöka sjukpension för att FPA ska fortsätta betala in pengar. Det gjorde han 28 februari. FEBRUARI. Nu är det MAAAAAAAAAAAJ, och det är fortfarande inte klart. Varför?
Jo. Första ansökan han gjorde via FPA:s hemsida (i februari) kom ju aldrig fram och vi blev i princip dumförklarade. Det var väl i princip inte en jävel som trodde på att vi ens skickat in den. Förbannade som vi såklart var, så for vi hem och gick in på hemsidan och printade ut ansökan och for dit och slog den i bordet. "Hoppsan, detta har aldrig hänt förut" fick vi ungefär till svar.
Gjorde en ny ansökan med en gång, för hand, tillsammans med en som jobbar där, för att vara säker på att allt blev korrekt skött denna gång. Allt ok säger hon. Pengarna från månaden före ska också komma retroaktivt. Jag pustar ut. Detta var alltså 1½ månad sen.
Har det kommit några pengar? Nej. Idag ringer dom och säger att det är AMS:en som ska betala ut pengar tills Alandia Bolagen behandlat ärendet. VA? Varför i helvete har man inte informerat om detta tidigare?! AMS? Alandia Bolagen?! What?!
Så idag har F fått stressa till AMS för att lämna in en ansökan... och när tror ni dom pengarna kommer då? Det ska vara "behandlings-tid" där också. Man blir helt jävla sinnesrubbad av detta. Och där blir det inget retroaktivt, det ska Alandia bolagen betala in när dom fått käppen ur röven om kanske 350 år...
Jag ska berätta vad F har för inkomst. En drygt 100-lapp. Det är underhåll för A. Det är ALLT han får, och fått, dom två senaste månaderna. En jävla hundralapp. Det täcker fan knappt elräkningen.
Det är JAG, och min stackars ynka sjukpeng, som håller ihop hela vår familj. Och nu knakar det i fogarna. Jag hade räknat med dom här pengarna. Och nu kommer dom inte. Det är K-A-T-A-S-T-R-O-F. Min sjukpeng är helt okej. Men inte att försörja 5 personer helt ensam.
Jag blir så förbannad på socialen, dom vägrar ge honom pengar. För varför ska han dra sitt strå i stacken när han kan leva på mig? Jag ska ju självklart försörja honom. Hur sjukt är inte det?!
Så i grund och botten är summan av detta;
JAG får betala för att sjukhuset har strulat till det med operationskön. Det var där det började, och det är pga. dom och deras strul, som vi sitter i denna sits idag.
JAG ska ordna det och hålla ihop allt. Och det värsta är, att i grund och botten så är det inte bara jag som hamnar i trubbel om inte jag kan betala allt. Utan hela min familj. Och mina barn.
Jag blir så förbannat ledsen och besviken. Alla jävla instanser, ser dom inte att bakom alla papper och skit dom har en att fylla i, så sitter en hel familj och lider, och hamnar i problem. Ser man inte det?! Är vi bara en hög papper?
Som att det inte räcker att sitta med cancer, och allt som kommer med den diagnosen, till på det så ska man bli behandlad som en påse skit. Förbi sedd och ignorerad. Som att man inte vore värd någonting. Det är motgångar hela jävla tiden.
Känns som att man står och trampar i motvind och kommer ingenstans.
Jaha gott folk...
2010-05-05 / 12:13:25
Då har det gått tre dagar igen. Fort har dom gått med! Bloggen har lite hamnat efter. Högst antagligen för att jag inte behövt "spy galla" på väldigt lång tid. Det är ju oftast det syftet bloggen haft på senaste...
Nåja. Vi har väl levt och stått i som vanligt. Jag har premiär hängt tvätt ute... Underbart. Hade glömt bort hur fräscha dom känns, och hur snabbt dom torkar.
Igår var jag till tandläkaren för att sätta en ny lagning i tanden, som dom lagade i H:fors. Tappade den för ett par dagar sen. Det var ju som vanligt inte så roligt. Börjar tappa räkningen på hur ofta jag varit till tandläkaren på senaste. Nåja, får hoppas att jag ska slippa ett tag nu då.
Så har jag ÄNTLIGEN tagit mig i kragen och satt mig ner och framkallat alla miljoner bilder på Siri. Har suttit i ett par kvällar och fixat med hennes bok. Det blir nog bra. Köpte det största albummet som jag hittade. 600 sidor. Det är redan halvfullt. Och vi har ju bara kommit till 10 månader ännu. Får se hur länge det räcker...
Inte ett ord från H:fors ännu. Har nu väntat i snart 70 dagar om jag inte är helt på vilse. Har iaf bestämmt att jag INTE tänker gå på kontrollen om 2 veckor. Allt dom gjorde där, så kan dom också göra här hemma, eller via telefon. Jag tänker inte slösa 1½ dygn borta från min familj, för att en läkare ska fråga mig hur jag mår, och säga att dom inte hittat något ännu. Så jävla meningslöst. Det räcker med att jag ska vara ifrån min familj i en månad sen när jag opererats.
Yes. Här bjuder jag på ett par bilder. Ska ta och hälla upp en kopp kaffe och njuta av lugnet före vilddjuren (A & A) kommer hem :-)
Nåja. Vi har väl levt och stått i som vanligt. Jag har premiär hängt tvätt ute... Underbart. Hade glömt bort hur fräscha dom känns, och hur snabbt dom torkar.
Igår var jag till tandläkaren för att sätta en ny lagning i tanden, som dom lagade i H:fors. Tappade den för ett par dagar sen. Det var ju som vanligt inte så roligt. Börjar tappa räkningen på hur ofta jag varit till tandläkaren på senaste. Nåja, får hoppas att jag ska slippa ett tag nu då.
Så har jag ÄNTLIGEN tagit mig i kragen och satt mig ner och framkallat alla miljoner bilder på Siri. Har suttit i ett par kvällar och fixat med hennes bok. Det blir nog bra. Köpte det största albummet som jag hittade. 600 sidor. Det är redan halvfullt. Och vi har ju bara kommit till 10 månader ännu. Får se hur länge det räcker...
Inte ett ord från H:fors ännu. Har nu väntat i snart 70 dagar om jag inte är helt på vilse. Har iaf bestämmt att jag INTE tänker gå på kontrollen om 2 veckor. Allt dom gjorde där, så kan dom också göra här hemma, eller via telefon. Jag tänker inte slösa 1½ dygn borta från min familj, för att en läkare ska fråga mig hur jag mår, och säga att dom inte hittat något ännu. Så jävla meningslöst. Det räcker med att jag ska vara ifrån min familj i en månad sen när jag opererats.
Yes. Här bjuder jag på ett par bilder. Ska ta och hälla upp en kopp kaffe och njuta av lugnet före vilddjuren (A & A) kommer hem :-)
Premiär.
2010-05-01 / 17:26:11
Ja idag gick Siri utomhus för första gången. Hon lider ju som sagt av världens sko-fobi. Men Rasmus gamla dojjor gick tydligen an, trots att hon var aningen skeptisk första stegen.
Annars har det inte hänt så mycket. Valborg spenderades hemma hos mamma o co. Svärmor var också där. Det blev ganska sent så barnen blev där över natten. Jag och älsklingen min sov till 11:30. Haha, helt sjukt.
Idag blev det lunch hos mamma när vi hämtade barnen, och sen for vi ut till Ämnäs på kaffe.
Ja, det var det... Fint väder har vi haft också. Och jag har hållt mig ganska cancer-fri faktiskt. Psykiskt alltså. (Fysiskt så har jag väl lika mycket tumörer som för en vecka sen, om inte ännu flera......)
Japp. Inte så mycket nojjor alls. Inge konstiga smärtor eller värk någonstans. Jag har mått helt normalt. Skit skönt. Minsta lilla värk någonstans annars, så inbillar man sig ju en massa fanskap. Fast jag är jääävligt trött på att vänta nu.
I början så gick man runt på nålar, trodde dom skulle ringa hela tiden. Man planerade inte en timme framåt heller. Nu känns det som att dom aldrig kommer att ringa. Man planerar både dagar och veckor framåt. Skulle dom ringa nu skulle jag bli helt chockad tror jag. Nåja. Bara att gilla läget antar jag.
Fast i detta fina vårväder är man ju ganska glad över att få vara hemma, istället för inlåst på Hyks:en i något kallt opersonligt rum med 5 andra halvdöda människor.
Annars har det inte hänt så mycket. Valborg spenderades hemma hos mamma o co. Svärmor var också där. Det blev ganska sent så barnen blev där över natten. Jag och älsklingen min sov till 11:30. Haha, helt sjukt.
Idag blev det lunch hos mamma när vi hämtade barnen, och sen for vi ut till Ämnäs på kaffe.
Ja, det var det... Fint väder har vi haft också. Och jag har hållt mig ganska cancer-fri faktiskt. Psykiskt alltså. (Fysiskt så har jag väl lika mycket tumörer som för en vecka sen, om inte ännu flera......)
Japp. Inte så mycket nojjor alls. Inge konstiga smärtor eller värk någonstans. Jag har mått helt normalt. Skit skönt. Minsta lilla värk någonstans annars, så inbillar man sig ju en massa fanskap. Fast jag är jääävligt trött på att vänta nu.
I början så gick man runt på nålar, trodde dom skulle ringa hela tiden. Man planerade inte en timme framåt heller. Nu känns det som att dom aldrig kommer att ringa. Man planerar både dagar och veckor framåt. Skulle dom ringa nu skulle jag bli helt chockad tror jag. Nåja. Bara att gilla läget antar jag.
Fast i detta fina vårväder är man ju ganska glad över att få vara hemma, istället för inlåst på Hyks:en i något kallt opersonligt rum med 5 andra halvdöda människor.
