Jessie

Ungen vill helt enkelt inte väga två siffrigt. 9,9kg... fortfarande. Om hon skulle sluta titta på maten och börja äta den så kanske det skulle vara något ;-)

Ja idag har jag gått igenom A's lådor med gamla kläder, med stl. 86 och uppåt. Hittade ett sött linne som passade perfekt (det vita med jordgubbar :-)). Hade ett svagt minne att det var litet i storlek också, Siri som annars knappt fyller ut stl. 80 än. Jag är urväntad. Hon har sååå mycket fint i stl. 86 som ligger och väntar.

Letade även frenetiskt efter en fleece dräkt som A hade när hon var liten, som jag vet att jag såg för inte alls så länge sen, och nu är den borta. Hur i h*lvete nu en stoooor påse kläder bara kan försvinna. Hmpf. Nåja, har väl till hösten på mig att leta. Var stl. 86 på den också.

Jag fattar inte vart alla A's gamla kläder tagit vägen. Jag saknar MASSOR. Så typiskt. Kläder i den storleken hinner dom ju knappt använda innan dom vuxit ur det, så allt är ju nästan oanvänt. Trist när man inte hittar det sen. För att inte tala om alla hennes gamla skor, ungen som inte lärde sig gå före hon var 1 år och 3 månader, hon har ju definitivt INTE gått sönder alla nya skor hon ändå hade på fötterna. Men dom är också, POFF, borta. Jaja. Ska sluta grina över det.


Imorgon är det söndag, och det betyder kort och gott, medicin-delning. Yee. Lika spännande varje gång. Man blir ju depprimerad när man ser hur mycket skit man stoppar i sig på en vecka. Men, utan detta "skit" så skulle man ju inte leva så länge, så det är väl bara att bita ihop. Eller... gapa och svälja.

Läste någonstans att man inte ska äta sallad som transplanterad heller. Alltså. Eh. Det var väl det sjukaste jag hört/läst. Det var dessutom från en ganska stor och pålitlig sida, jag läste på den redan när jag höll på att förbreda mig inför transplantationen.

Ja, det är bara att inse, man ska sålla mera än hälften av allt skit man läser. Gud va överdrivet allt är! Man får inte det ena och ska inte göra det andra, bla bla bla. Men sen läser man också att man ska återgå till ett så normalt liv som möjligt. Ja, om man följer allt som står, så ska man leva i exil resten av sitt liv, och inte göra ett skit.
Tex. Man ska motionera, men utan att anstränga sig. Och äta en varierad kost, utan att i princip knappt få äta någonting. SJUKT! Allt som står säger ju emot sig självt på ett eller annat vis. 

Helt enkelt: Jag ska sluta läsa.


Här kommer lite av dagens bilder på vårt lilla hjärtegryn.

Siri har börjat springa iväg och gömma sig när hon ska skita. Haha.

Förut brydde hon sig inte speciellt mycket var hon stod och klämde, men nu.... Helst ut på balkongen, om dörren är öppen, annars in till hallen eller vårt sovrum. När hon är färdig så kommer hon utspringade och ser så lycklig ut. Gulle-grisen.

Idag har vi inte gjort någonting i blåsten. Var iväg och handlade en sväng bara. Vattenmelonen var slut, kris för mig och Siri. Vad skulle vi göra utan vår vattenmelon? :-) Sen köpte vi en bit lax också, som ska bli middag. Den var ju NORSK! Yeah, kan äta med hyffsat gott samvete då alltså. Inge Östersjö-gifter.

Nu står Siri på Wii-plattan och gympar. Så vi ska passa på att väga tjockisen och se om det händer något på vikt-fronten. Återkommer...

Vi var ute på en 1 timmes promenad, Siri tog en powernap och fick alldeles för mycket nya krafter.

Hon har ätit vattenmelon med oss. Och varit ute på promenad runt i hela lägenheten med sin hund. Och ja.... still going strong kan man säga. Och klockan är 22:00 nu.

Om inte ungen ska sova länge imorgon.

Usch va jag känner mig sur och osocial just nu. Är inne i en sån där "ensam-period" igen. Jag vill inte alls träffas och umgås med folk. Skulle vilja kasta min telefon i toaletten och spola. Skulle det inte vara för att den var så förbannat dyr, så kanske jag skulle funderat på det.

Dessutom kan den ju kanske vara bra att ha när läkaren vill ringa och berätta att mina prover suger och dom vill ge mig mera mediciner. Som exempel.

Ja, en riktigt bra dag har jag idag som ni kanske märker. Samma som igår. Och i förrgår.

Bitterfitta. Check.

Är åskan här. Äntligen!

Ja Emmsan säger att det ska komma åska. Så nu sitter jag här och väntar. Och väääntar. Men Emma säger, och ja, jag litar på Emma.....


Sen, en fråga, kanske någon där ute som vet. Vår lax och övrig fisk, som vi har här på holmen, är det "bra" lax/fisk? Eller sån där med gifter a'la "äta-max-tre-gånger-per-vecka"?

Jag skulle ju lätt kunna missbruka fisk, och äta både till lunch och middag, varenda dag. Kanske inte är så hälsosamt... om det är sån med massa gifter i alltså.

Sen dessutom var det något med någe bakterier också. Som kunde finnas i fisken alltså.. Listeria? Samma sak med fetaost (och tusen andra saker). Som jag också har en tendens att missbruka lite lätt. Eh. Läste någonstans att dessa två saker inte var så bra när man var transplanterad och hade nedsatt immunförsvar. Grejjt. Utan fisk och fetaost så tror jag att jag dör.

Min fina lilla flicka. Hon springer runt med vattenmelon i munnen och skrattar. Hon absolut älskar vattenmelon. Så vi brukar frossa i det, hon och jag. Vattenmelon-tärningar. Det är grejer det.

F äter hellre rostbrödmackor med Nutella nougatcreme på. Haha. Nåja, det skadar inte. Han är så klen.

Siri har även börjat att pussas. Om hon ser mig och F pussas så kastar hon sig över oss och vill också ha puss. Av både mig och F. Gullet.

Och så springer hon runt med telefoner (och fjärrkontroller ;-)) vid örat och skriker "hej! hej! hej! hej!".

Och så har hon en ny tand på gång också! :-) Ja det händer så mycket i den här åldern så det är så svårt att hinna med och dokumentera allt.

Ja idag har farbror doktor ringt mig för att meddela gårdagens provsvar. Jag måste erkänna att jag var lite nervös över hur jag skulle förklara mitt "icke fastande" eftersom jag sa till labb-personalen att jag nog inte hade ätit efter kl. 20.00 (liar, liar, pants on fire?)

Men, hör och häpna, "jag ser inget avvikande alls i dina provsvar, allt verkar jätte bra, och ditt HB hade stigit till 109, så det är ju jätte bra". Eh. What? Really?

Och han som nu tagit över efter min läkare (som är på semester), så är typ diabetesläkare, så det där med blodsocker borde ju han ha på grej. Så... eh. Hurra! Det är ju fint.


Och mitt HB var ju super bra! Det låg ju på 90-någonting sist. 91 tror jag. Det verkar ha varit bra att byta järntabletterna till kvällen, istället för morgonen. Man ska ju inte ta dom med mat, det vet jag ju, men inte visste jag att det skulle ha sådär stor skillnad (det hände INGENTING när jag tog dem på morgonen).

Skulle även få ett nytt recept på Somac hem på posten. Vet inte hur länge jag ska äta dom men, slut börjar dom bli iaf. Och magsår eller liknande vill vi helst inte ha.

Dagen idag började mulen och regnig, och jag blev jätte lycklig. Men nej, nu är det hett igen och strålande solsken. Börjar bli lite irriterande. Inte för att vara den som klagar men........ Jag är redo för hösten nu. Seriöst.

Ikväll ska vi iaf låtsas som att det är mulet ute, och sitta inne och titta på friidrotts EM och dricka kaffe. Ha det gott.

Mina fina flickor <3

Sen jag blev opererad så är jag nu ensam hemma med en vaken Siri.

Ja, Andrea och Pauline är ju också här. Men inte F, han måste åka och handla för osten vi köpte igår var mögglig (!!!).

Så, spännande. Än så länge är det lugnt. Det skulle inte gått om inte Andrea vore hemma. I värsta fall nu så kan hon komma och lyfta Siri. Hon är så duktig, min stora tjej. Världens bästa storasyster. Och Alexander är också så himla duktig och hjälpsam. Vi har så himla fina barn <3

Vi sov till 10.00 imorse. Heeela familjen. Och enda orsaken att vi steg upp då var för att klockan ringde (medicin-dags).

Siri gick med en gång till dörren till Andrea's rum och ställde sig och bankade och skrek. När Andrea öppnade dörren så tog Siri henne i handen och släpade henne till vårt sovrum (dom brukar leka där). Hon är verkligen klistrad vid Andrea, stora idolen.


Jag är uttråkad. Skulle verkligen vilja göra någonting med barnen. Åka till Grönan, Skansen, eller vad som helst. Boooring. Nästa sommar får det väl bli antar jag.

Har en dålig dag idag. Svullen överallt. Hopplöst detta. Märks speciellt i ansiktet och händerna, ringen går inte att få av och benen som är mitt på handen "försvinner". Druckit skit kasst också, måste skärpa mig.

Och snart blir jag gammal. Ångest. Det är bara 2 veckor kvar. 25 år. Då är jag närmare 30 än 20. Depprimerande. Really.


Nu ska jag sluta. Heippa.

Börjar kanske bli dags att gå lös med saxen i luggen... Igen. Det där håret växer som ogräs <3

Idag är det fredag och det känns super skönt!

Har varit duktig idag och fått massa ärenden gjorda. Nu tar vi helg för heeela slanten.

Ikväll ska jag mysa med min underbara sambo och mina två fina små flickor. Först ska vi äta tacos, och sen blir det att titta på Postkodskampen på tv ikväll. Tycker för övrigt att det som gick under namnet "Stadskampen" för ett par år sen, var betydligt bättre (intresse-klubben antecknar va? :-P) 


Haft huvudvärk hela dagen men det börjar äntligen lägga sig. Siri sover, Andrea spelar Wii och älskling kockar middag. Och jag sitter i soffan och har det bra, lyxigt.

Hoppas ni får en bra helg, kära läsare.

Ja då var man hemma igen. Otroligt skönt!

Men det har varit jätte roligt. På alla vis alltså. Jag har fått spenderat ensam tid med min underbara sambo, både i Helsingfors och i Stockholm, och så har jag återsett många kära ansikten från H:fors.

På Hyks:en gick det jätte bra. Mina prover såg otroligt fina ut och jag såg tydligen "oförskämt bra, och frisk" ut, enligt både läkare och sjuksköterskor. Alla levervärden var helt normala. Cya-koncentrationen låg nu mitt i allt på 215 (dvs. helt normalt). Misstänker att det var något skumt med det förra provet som togs. Och det bästa av allt, jag slipper ett piller. Och inte vilket som helst, utan ett av mina fyra kortison piller. YEAH! Dom smakar satan, lindrigt sagt. Små, men djävulska. USCH! Så, kanske äppelkinderna minskar en liten aning nu iaf? Man kan ju hoppas :-)

Vid nästa kontroll om 1 månad så pratade dom om att avsluta Valcyte också, 2 piller per dag mindre skulle det innebära. MYCKET välkommet det med. Det är alltså den sjukt stört dyra 2000 euros medicinen som jag äter
(för det där viruset som jag inte haft, men som min donator haft, och jag INTE vill få nu när jag är "nyopererad". För det slutar INTE bra om jag skulle råka ut för det nu).

Ska även bara ta blodprover varannan vecka f r o m nu (om allt är ok alltså). Känns bra, slippa springa på sjukan hela tiden. Läkarna var också förvånade över att jag blir sjukskriven så korta perioder åt gången, dom sa att 6 månader är standard efter en transplantation. Och att dom där alltid skriver 3 månader åt gången. Min läkare här skriver 2-4 veckor i taget. Måttligt störande kan jag berätta. Onödigt, sa läkarna i H:fors, eftersom att det inte finns en chans att jag kan jobba på ett bra tag. Och ska jag börja på mitt gamla jobb så blir det inte aktuellt inom detta året iaf. Möjligtvis någon gång efter årsskiftet trodde både läkare och fysion där. Så, måste väl ta upp det med min läkare när han kommer tillbaka från semestern om 1 månad. Känns ju som onödigt jobb för både han, mig och fpa, med dessa täta sjukskrivningar.

Jepp. Annars hände inte så mycket där. Tog bara prover och lyssnade på läkarna. Glömde 90% av alla mina tusen frågor, men inte gör det mig så mycket. Fick en ny tid för 3 månaders kontroll om lite mindre än 1 månad, så jag känner mig trygg med det. Dom är ju så underbara där och läkaren jag pratade med är super bra! Eller, alla är det, verkligen! Då blir det samma sak, kommer dit på kvällen och får åka dagen efter om allt ser bra ut.

Jepp. Men nu kallar sängen. EGNA sängen. Gud va skönt! Några timmars sömn innan det är dags att stiga upp och äta alla mediciner. Dock 1 piller mindre, så det är ju värt att stiga upp för! :-) Godnatt mer er.

Ja ikväll/inatt bär det av mot Helsingfors igen. Känns rätt bra faktiskt. Mest för att man har massor med frågor som det känns som att man inte kan få ett vettigt svar på hemma.

Onkologen ville ju inte ens ta emot mig här hemma, för att jag haft/har en så ovanlig cancer-sjukdom, så dom visste inte hur dom skulle ta hand om mig där. All eftervård ang. det blir skött i H:fors tydligen.

Och min stackars medicinering. Jag vägrar få dosen höjd igen, vill då hellre byta sort av immunsuppressiva. Denna sort har en hel hög otrevliga biverkningar som dom andra sorterna inte har, och ökar dom dosen är risken betydligt högre att man drabbas av dem. 

Fast sen igen så finns det väl en orsak att jag äter just denna sort. Den orsaken vill jag också ha. Och det är väl bara dom som kan svara på det. 



Fast ska infinna mig på sjukhuset först kl. 20:00 imorgonkväll, så först har vi en hel dag i H:fors att fördriva. Ska lämna iväg Alexander till mamma sin. Sen ska vi väl bara fördriva tid. Kan ju vara skönt det med. 

Håll tummarna för att dom släpper hem mig igen dagen efter. Det skulle ju vara en mardröm om dom skulle få för sig att hålla mig kvar för att få medicineringen på grej. 

Fast det ska bli super kul att träffa alla där igen! Otroligt fina människor <3

Hörs om ett par dagar! Heippa!

Usch. Va jag hatar såna. Orka sitta och vara sarkastiska/pessimistiska/ironiska. Att man hävt i sig minst 1 dunk vin är ingen ursäkt. Usch va trött jag blir. Blä.


Idag har jag varit på fika med Föglö (Sandra alltså). Riktigt trevligt var det. Vi är för himla dåliga på att ses. Nu får det inte ta lika länge tills nästa gång. Skärpning. Ja det var kul, fast tiden rann som vanligt iväg alldeles för fort. Sen blev det en snabbis och handla innan det var dags att bege sig till mamma o. co på middag, och träffa morfar, som jag måste säga att verkade ovanligt pigg och pratglad av sig. Det var roligt! 

Siri fick gunga med gammel-morfar. Och hon vart inte ens skrämd, fast han ser ut som en tomte med sitt gråa långa skägg.

Och nu är vi hemma. Jag känner mig mest irriterad. Dels för att min läkare ringde och berättade att min Cya-konc. sjunkit kraftigt IGEN och ingen fattar varför, för mina leverprover ser alla bra ut. Såklart, alltid ska något jävlas, så är det ju bara.

Japp, imorgon är det fredag och det händer absolut ingenting. Jag tänker iaf inte göra ett jävla skit. Sätta mig och snickra på en liten snickeboa, för det är väl allt som hinner komma upp på den där tomten innan cancern eller nåt annat äter upp mig.

Usch. Är på riktigt kasst humör idag. Så hejdå.

Ibland undrar jag om det var en miss att köpa tomten, fy va man blir sugen på att sätta något på den. Det där huset skulle ju göra sig såååå bra mellan träden, framför åkern. Ah, jag kan se det framför mig... Det suger. I can tell you.

Men annars? Det är skönt med lite mulet idag. Det skulle dock verkligen behöva komma lite åska. Och regn, för våra stackars bönder.

Jag sitter ensam i soffan. F är hos tandläkaren och Siri är ute och leker med faster Eva i Ämnäs. Det är lugnt och tyst. Rätt skönt.

Idag kommer A & A hem från Frankrike. Eller inatt. Ska bli kul att höra dom tjattra om resan sen. "Och vet du..!? Och vet du...?! .. och sen.... Och vet du...!?" Munnarna går i ett... Kan höra det redan.

Sitter och funderar om min läkare gått på semester. Tog prover i måndags och ingen har ringt för att meddela vad dom visade, eller när jag ska ta prover nästa gång. Inte likt honom. Har dock för mig att han skulle gå först nästa vecka. Men, verkar ju inte så. Får väl ringa och kolla läget imorgon om ingen hör av sig. Börjar ju även bli dags att lämna in ett nytt sjukintyg om man ska få några pengar av vårt kära FPA.


Igår var jag iaf till jobbet och drack kaffe med Allex. Det har ändrats. Små saker och stora. Bord var på andra ställen. Väggar var rivna. Pensionärer var bytta. Kändes lite ledsamt. Jag har varit borta för länge. Missat för mycket. Blev lite ledsen. Jag saknar verkligen det där jobbet. Och mina arbetskamrater.
Det skulle borde finnas ett jobb där till mig, som inte är så fysiskt tugnt, som jag skulle klara av nu, och ändå få vara där. Med alla. JAG SAKNAR ER (ni som läser detta)!

Full fart framåt. Det enda som kan stoppa mig är cancer. Eller nä, det kan inte stoppa mig, bara sinka ner farten lite.

Fast iofs, jag har inte tänkt att jag ska ha kvar något sånt skit heller för den delen.
Jag har fan haft otur hela mitt jävla liv, i allt jag gjort, så nu är det nog fan på tiden att det ändras, annars har jag nog varit dömd från början tror jag.

Nej, nu blir det en stund i tystnad igen innan det är dags att hämta F. Sen ut och hämta lilla S. Gull-korven.

Ja, vet ni vad som är äkta lycka?

Det är när man kan sätta fingrarna under revbenen.

Låter kanske sjukt för er, men inte för mig. Jag märkte att jag inte kunde det på hö sida, av en slump för första gången, för säkert 4-5 år sen. Jag fattade inte varför då. Nu vet jag. Dumma cancerknölar. Nåja. Jag har helt enkelt inte klarat av att känna efter tidigare, för det har varit så svullet och ömt.

Men nu, wow, vilken känsla det var första gången. Det finns plats där under. Massor massor med plats. Jag känner inte min lever mera. Det är så som det ska vara, man ska inte kunna känna den. Det är NORMALT. DET är lycka, för mig. Att få känna mig normal.


Till annat så har vi ju värdens värmebölja. Det är så himla äckligt. Siri stackarn springer runt i bara blöja hela dagarna och hon är helt klibbig. Fläkten i sovrummet står på full fräs 20 av dygnets 24 timmar. Helst vill man ju bara bo i bilen, där det finns ac. Vilken otroligt underbar uppfinning det är!

Igårmorse tappade jag föresten min andra lagning dom gjorde i våras i H:fors. Märkligt. Nåja, blev ju tandläkaren då, jätte roligt. Usch va jag hatar att gå dit. Fast det gick hyffsat fort ändå.

Fick även blodprover tagna och stygnen bortplockade. Och denna gång känns det bättre. Nu är det FAST, och det är betydligt snyggare än jag trott. Det ser ut som ett vanligt ärr, dock liiite bredare än det "vågräta" snittet, men det är ju som sytråd, så det är ju helt okej :-) Jag är mera än nöjd iaf.

Sen var vi efter en offert på "vårt" hus. Vi visste inte att det var vårt hus före vi fått offerten. Jag trodde det skulle blivit BETYDLIGT dyrare än det där. Så det huset vi mest ville ha visade sig även vara mycket prisvärt och höll sig utan problem inom vår framtida "hus-budget". Sen kan vi kapa rätt mycket av det där priset vi fick också. Beror på hur mycket man vill/orkar göra själv sen. Nej, jag är mycket nöjd. Nu hinner dom ju höjja priserna lite som vanligt, innan det är dags för oss att bygga. Men nu har man lite koll iaf. Så vi vet vad vi ska sträva efter :-)

Måste sluta se bakåt, och börja titta framåt istället. Man har levt i det förflutna alldeles för länge känns det som.

.. det är dags för ett hus, så har vi bestämmt oss tror jag minsann.

Det är PERFEKT helt enkelt. Med liiite små justeringar såklart :-) Åh, så nu vet jag, vad som står på vår tomt inom ett par år. Yeah...

Om tiden skulle kunna sätta fart nu då, piggna i, friskna till, rehabiliteras klart, JOBBA. Jag vill, NU! 

... fy fan va äckligt VARMT det är ute!

Vi har iaf fått lite vettigt gjort idag. Städat, plockat och dammsugat. Bäddat rent åt både oss och Siri. Det har väl tvättats ex antal maskiner med både disk och tvätt. Lagat lunch och middag. F's mamma har varit här på kaffe. Så har vi hängt och vikt tvätt. Delat dosett. Badat Siri. Varit ute och gått nu på kvällen, men usch så varmt det var, så nu är F i duschen och sen ska jag göra detsamma. Urk. Klibbigt bara värre.

Så full fart alltså. Och jag känner mig så jävla slö och osocial så jag tänker inte göra ett skit mera idag.

Fast klockan är ju 22 snart så, det kanske är okej. Godnatt på er.

Min stackars älskling springer runt och städar. Och efter honom springer lilla Siri och oredar ner tillbaka. Och här sitter jag och känner mig allmänt kass. Faktiskt. Jag ser en massa saker under tv bänken som jag skulle vilja plocka fram och städa undan, men inser ju rätt snabbt mina begränsningar. Kommer jag dit under så kommer jag aldrig därifrån. Man vill heller inte sitta här och peka vart F ska städa, som någon jävla diktator. Som att han inte har händerna fulla redan. Men jag stör mig på den där jävla tennisbollen som ligger där under. Apport!


Jag har iaf tagit bort lakanen ur sängen och fått på en maskin tvätt. Efter 2 timmar fick maskinen damp och "glömde" bort att skölja och centrifugera. Så nu tar det 22 minuter extra innan min stackars sambo kan gå ut och hänga upp allt. Jag skulle vilja tvätta fönstren, men har en känsla av att det också är att tänja för mycket på mina gränser. Svårt när man inte riktigt har koll på hur mycket man klarar av. Och när man sen bara ska göra hälften av det så... blir det inte så lätt.

Ikväll ska jag iaf färga håret. Det blev ju att avboka frissa-tiden förut, och nu orkar jag inte boka en ny. Så jag färgar själv hemma istället. Brukar ju bli fan så mycket sämre, men det kan inte bli värre än så som det ser ut nu iaf. Och bädda rent i sängen ska jag göra. Och försöka hjälpa min fina sambo med städandet så gott jag kan.

Fridens liljor, med er.

.. som inte sett på FB. Ungen är hopplös ibland. Öronen blöder, men Siri tycker det är jätte skoj att gå runt och skrika.

Ja har helt tappat inspirationen att blogga. Kan ev. ha med värmen att göra? Eller att vi helt enkelt haft så jäkla fullt upp den senaste veckan. Nästa vecka kommer tyvärr att rinna iväg med samma rasande tempo, har alldeles för mycket inbokat. Blä. Jag hatar verkligen "måsten". Och nästa helg åker vi iväg till H:fors. Jippie. Eller så inte. Nåja, ska bli lite roligt ändå att komma tillbaka och träffa alla.

Ja, sorgligt men sant, jag och diesel-doris ska flytta isär. Min älskade BMW. Min tillgivna trotjänare. Det är nästan så att jag får en tår i ögat. Bättre bil har jag aldrig haft.

För att fylla upp Doris tomrum så ska en Volvo v40 flytta in istället. Och det känns ju nog helt okej ändå. Och för alla pengar som fastnade däremellan så trillade visst en tomt på 3000 kvm in i vår ägo också. Så det kan gå :-P

Det var den nyheten det. Så nu vet ni det. Tar ju dock ett bra tag innan det dyker upp ett hus på tomten. Men nu kan vi ju iaf sitta där och titta och säga att det är vårt. Kanske kan ta dit en planka och en spik? Bara "för att"... :-)

Mammas lilla hjärta.



Har lärt sig nya fanstyg. Det är inte bara tv-bänken och soffor som klättras upp på, även leksaksbilar duger att ställa sig upp på. Tydligen. Har svårt att se ett lyckligt slut på det där...... :-P

Iiiiihh.... Vart ska detta sluta?

Vi håller våra tummar iaf.....

Har inte uppdaterat på ett par dagar. Har haft rätt fullt upp.

Har iaf samlat på mig MASSOR med vätska mitt i allt. Kom som en smäll för typ en vecka sen. Mina vader är typ dubbla storleken än då. Och jag har säkert gått upp 10 kg (har inte vågat väga mig, haha). Dessutom ser jag bokstavligt talat ut som en BOLL i ansiktet. Det har aldrig varit så illa som det är nu....

Mycket hände i samband med att dom ökade medicinerna. Jag vill sänka dom. NU. Helst igår. Och mina 2000 euros mediciner är slut snart, på torsdag rättare sagt. Så imorgon MÅSTE jag få nya. Annars blir'e katastrof. Och så känns det som liiiiiite överkurs att äta 4 tabl. kortison per dag.  

Men jag vet annars ingenting sådär som jag tänker dela med mig för tillfället.

Förutom att huliganera (A & A alltså) ska åka med mamma & co. till Frankrike på fredag. Disneyland för hela slanten. Oj oj. Stackars mamma. Tror inte dom vet vad dom gett sig in på ;-)

Åh vad jag skulle vilja ha ett eget hus nu. Med en egen gård. Och en egen uteplats, med en egen grill. En stor plan gräsmatta för barnen att leka och sparka fotboll på. Ett eget hem.

Men nej, det går inte. Man känner sig... frustrerad över att inte kunna göra någonting åt sin egen situation. Jag måste sitta här hemma och ruttna bort i en sunkig liten lägenhet mitt inne i stan. Fattig och jävlig. Leva på en sjukpeng som är skamlig mot vad jag tidigare tjänat. Och dessutom ska jag försörja 5 personer på den. Jag ser mitt framtida hem försvinna längre och längre bort för varje månad som räkningarna hopar sig. Fatta vad frustrerad man blir, när man inte kan göra ett skit åt det. Som att jag bad om att få cancer då......

Jag kommer ALDRIG att kunna kalla en lägenhet till hem. För mig är HEM ett hus. Där man kan göra vad man vill, när man vill.  

Jag HATAR det. Jag vill ha ett medel-stort hus på landet, inte bo i något trångt bostadsområde. En gård där barnen kan springa ute, utan att man behöver vara orolig över att dom ska springa ut på någon stor-trafikerad väg, och framför allt, att dom ska få ha ett EGET rum.

Men ja, det saknas..... drygt 200.000e, och lite till, för att min dröm ska gå i uppfyllelse. Någon som vill skänka kanske?

Ja idag är jag extra trött. Trött på att ha ont i benen. Trött på att ha värk i nacken. Trött på att inte få sova. Trött på att ha huvudvärk. Trött på att jag har blivit super-svullen på bara några dagar. Trött på att det sticker i mina svullna fingrar och fötter. Trött på att jag inte knappt får av/på min ring. Trött på att se ut som en hamster om mina kinder. Trött på att det sticker runt mina stygn så fort jag rör mig. Trött på att det är så varmt och äckligt. Trött på att jag måste ha så himla mycket kläder på mig. Trött på att känna lukten av solkräm. Trött på att äta alla jävla piller hela tiden. Trött på att mitt HB aldrig stiger tillräckligt och att läkaren nu tycker jag ska äta järntabletter. Trött på att det betyder ännu ett jävla piller. Trött på att mina cya. koncentration ännu inte stigit. Trött på att fara till det där förbannade sjukhuset och ta blodprover hela tiden. Trött på att jämt måste passa mig för allt och alla, och inte kunna leva som jag vill. Trött på att inte få eller kunna jobba. Och så är jag jääääävligt trött på att vara fattig. Trött på att inte kunna göra något. Trött på allt helt enkelt. Trött på att veta att vi ska spendera en hel dag i Sthlm snart, och jag är luspank. För jag har spenderat natten till att betala räkningar. Och det gjorde mig också trött. Men inte tillräckligt trött för att sova. Tydligen.

Varit och tagit nya blodprover idag. Jag behövde varken säga namn eller personnummer. Det kundes nu utantill...

Hur ska jag tolka detta? Har man varit dit FÖR mycket kanske? :-P


Jag är trött. Sovit DÅLIGT. Så förbannat varmt i sovrummet har vi haft. Och då har fönstret varit öppet. Usch. Klibbigt och äckligt.