För mycket?

2010-05-09 / 11:44:26
Dålig med uppdateringar, I know. Har varit lite tveksam och tagit ett steg tillbaka. Funderat på om man berättar för mycket. Men har kommit fram till att jag nog INTE gör det. Försöker lämna F och min äldsta tös lite utanför. A börjar bli så stor nu och jag känner mig helt enkelt inte bekväm att berätta om henne och hur hon tacklar allt. Där går min gräns.

Denna blogg svänger mycket åt olika håll. Småbarnsmamma ena stunden, och bara cancer andra sekunden. Men det reflekterar mitt liv precis rätt. Ena stunden är jag fylld av lycka för att andra sekunden vara förtvivlad/arg/ledsen. Ofta är jag både och, och om inlägget jag skriver för stunden blir positivt eller negativt vet jag ofta inte före jag sätter mig och det bara väller ut ord.

Jag vill tacka er som kommenterade förra inlägget. Ibland känner man sig sååå jääävla ensam. Speciellt i situationer som nämndes där. Som att inte någon i världen bryr sig om oss och att ingen fattar varför jag vill skrika rakt ut och slita bort allt hår i ren frustratation. En liten kommentar gör så förbannat mycket. Speciellt när dem får mig att känna att det inte bara är jag som tycker att hela systemet är fucked-up.

Man sitter här och fattar inte vad fan som hände. För 2 år sen så levde man jävligt bra. När man betalat hyran så syntes det knappt på kontot, och man kunde köpa vad man ville ha.

Idag sitter man och puzzlar för att få allt att gå ihop. På min sjukpeng (som är ca. 50% av vad jag för två år sen fick i lön) ska man nu betala ALLT för 5 personer. Att gå så fort från toppen till botten. Jag kan inte fatta. 
Och vad hände?
En jävla cancer är vad som hände. Och ett helt sjukt stört system. Ett system som ska finnas för att hjälpa såna som oss. Såna som är i kris. Såna som är sjuka. Såna som inte kan vända sig någon annanstans. 

Nej, detta skulle ju bli ett positivt inlägg tänkte jag. Men ju mera jag skriver destu mera uppretad blir jag. Ovanligt. Jag avslutar detta nu, och tar och gör ett nytt inlägg om en stund, som förhoppningsvis blir mera positivt...
Kommentarer!
Postat av: Heidi

Det är konstigt hur skit alltid verkar samlas på hög. Dom som har det jobbigt drabbas av en massa onödigt tjafs som inte BORDE hända.

Den här gången är jag faktiskt imponerad över hur väl FPA har skött mina ärenden, men jag vet sedan tidigare att det kan klibba nåt fruktansvärt. Och, ju mer sjuk man är och ju längre allt pågår, desto jobbigare blir ju allt. Till sist behöver man knappt nån motgång alls för att bli helt slut. Och såklart är det oftast då allt börjar jävlas.

Hoppas det skulle lösa sig för er snart iaf, orättvist att du inte bara har cancer att oroa dig över, utan dessutom ska behöva fundera på om ni har råd med mat på bordet.

Kommenterat - 2010-05-09 / 12:32:24
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: