Bitterhet.

2010-03-28 / 19:54:30
Idag var vi bjudna till F's föräldrar på middag, istället så satt jag hemma och lipade under tiden F och barnen var där. Vilken fin svärdotter jag är.

När jag hade suttit i soffan och stirrat i väggen och lipat över hur jävla fittigt jag mår, så blev jag mera och mera bitter. Jag blir så jävla förbannad, på alla jävlar som åker igenom livet lätt som en plätt, utan större problem. Fy fan.

Här sitter jag, med mina jävla cancer som bara växer, för varje dag, och vägrar försvinna, och hur mycke jag än låtsas så finns den där. Och jag kan inte ta bort den. Och jag kan inte ändra min jävla situation. Jag hatar att vara såhär beroende av andra, läkare, fpa... för att inte nämna min familj som får stå ut med både det enda och det andra. Framför allt mina jävla vredesutbrott som kommer ibland när bitterheten över livet blir för mycket. Som idag.

Dessutom håller folk på att ringa mig. Jag blir så jävla trött. Sluta ringa! Svarar jag inte första gången så lär jag inte svara andra. Säger jag att jag har på ljudlös så ljuger jag. Bara så ni vet. Jag är trött på att jag ska vara sjuk, och alla andra runt mig får vara friska. Leva sina liv och göra vad dom vill, plugga, jobba, resa... Jag vill inte höra. För jag kan inte göra något av det. Så fuck you!

Och har jag fått 10 nya ovänner nu så må det väl vara så då.
Kommentarer!
Postat av: Heidi

Jag förstår dig, så bra man nu kan förstå någon utan att vara i exakt samma situation. Men bitterheten, känslan av att vardagen består av papper och samtal och läkarbesök, pengarna som sinar.. Och inte minst alla välvilliga människor som säger "se till att sova ut/du äter väl ordentligt/gå ut i friska luften", som att man inte längre är kapabel att förstå sitt eget bästa. Visst är det bra att människor bryr sig, men ibland måste man få vara bitter och spy galla också.

Kommenterat - 2010-03-29 / 06:09:47
Postat av: Jessie

Ja jag tycker det är lite det en blogg går ut på, i mitt fall iaf. Speciellt om man ska klara av att ha en glad och trevlig personlighet när man väl visar sig utanför dörrarna. Det är ju faktiskt inte det lättaste alla gånger :-)

Kommenterat - 2010-03-29 / 11:30:58
Postat av: Heidi

Haha, ja du har rätt. Hellre orka vara trevlig i verkligheten än på bloggen :D

Kommenterat - 2010-03-29 / 13:39:11
Postat av: Jessie

Ja men eller hur? Någonstans måste man ju få dampa loss på världen för att kunna hålla sinnet i behåll. Det är ju faktiskt fritt fram att läsa (eller inte läsa :-P)

Kommenterat - 2010-03-29 / 14:52:32
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: