Tacksamhet.

2010-06-04 / 11:21:33
Ibland när jag läser era kommentarer så börjar jag gråta. Jag vet inte varför egentligen. Små ord som kan göra så mycket.

Före transplantationen var det inte samma sak. Folk önskade en lycka och bla bla bla. Jag läste, och visst känns det alltid bra med lyck-önskningar. Men det känns på ett annat sätt nu när allt bara släppt. Alla kommentarer, mail, mess, samtal.

Att folk faktiskt suttit och tänkt på mig. MIG? Varför? Svårt att ta in. Jag vill bara åter igen uttrycka mig otroliga tacksamhet över ert stöd, och peppande kommentarer osv. Det gör väldigt mycket. Som sagt, i vissa stunder känner man sig ensammast i världen här i sjukhussängen.



Tillbaka till annat då. Ronden idag gick jätte bra. Igen. Jag skulle få åka tillbaka till "abborre-landet" på måndag. Haha. Läkarna är så härliga här. Dom bara skrattade och var glada. Den ena läkaren berättade även att han hade pratat med min läkare hemma, så allt borde vara ok med det. Och nu kom en sköterska in och berättade att hon pratat med medicin avd. hemma, och gett någon rapport. Såååå. Det ser ljust ut. Men fortfarande så hänger ju allt på mina provsvar under helgen. Såklart.

Annars idag har jag varit halv slö. Nattsköterskan kom in 04:50 redan för att mäta blodtryck osv. Då vart jag lite purken. Mitt i natten liksom? Alla andra har kommit vid 06:00-07:00. Nåja. Jag somnade om halvt iaf tills labben stack in huvudet kl. 07:00.

Så har jag hunnit vara i duschen och fått resten av stygnen bortplockade. Känns konstigt. Men bra såklart! Så har jag övat på att gå i trappor med Ulla (fysion). Det var fan inte så lätt det ska ni veta. Men jag tror nästan att det var snäppet värre att gå nedåt än upp. Nåja, det tar tid, men det går. Det kommer att ta länge att återhämta sig. Men har kommit en bra bit iaf. Det gäller att komma ihåg att ta det lååååångsamt att kroppen hänger med. Ofta vill man ju för mycket, för snabbt.
Kommentarer!
Postat av: Helena

Oxå mitt i prick! Jag vet inte hur många tårar jag fällt över kommentarer och jag känner igen den här enorma tacksamheten! Det är tydligen väldigt vanligt att känna enorm tacksamhet efter en transplantation har jag läst=)

Kommenterat - 2010-06-04 / 12:13:04  | URL - http://familjenlever.blogg.se/
Postat av: Cindy

Åh va duktig du är med rehabiliteringen. Du kommer snart va i toppform i din takt. Du har så jäkla härlig attityd och man blir helt glad då man läser om din lycka.

I början då man får diagnos vid svår sjukdom tror jag många blir sin sjukdom, glömmer bort hur man är utan sjukdomen.Vilket är heeeeeelt förståerligt......men idag är du Jessica, BARA JESSICA :-) (svammel men hoppas du förstår va jag menar)

Kommenterat - 2010-06-04 / 13:48:33  | URL - http://projektbjorkbacken.blogg.se/
Postat av: Jessie

Helena - Ja, det är ju bra. Vi kanske förstår på ett annat sätt, över att vara tacksam för olika saker. Man är ju helt klart en annan människa nu, än före.



Cindy - Ja men så är det. Jag var inte jag. Jag var bara den där jävla cancern. Oavsett hur mycket man försökte fösa undan den så kom den bara fram mera. Och allt negativt som det innebar.



Tycker bara det är så märkligt att det ändrades med en gång efter operationen. Allt negativt for iväg med den gamla levern. Kvar blev ju JAG, och ett stort ärr. Men utan ärret så skulle jag ju heller inte vara just jag.



Haha. Nu vart det nog mest svammel här också. Man blir så... öh.. filosofisk, här ibland :-P

Kommenterat - 2010-06-04 / 14:28:29
Postat av: Helena

Ja det har format oss som de vi är, det är klart. Allt händer av en anledning och jag börjar se den anledningen mer och mer.



Och jag kan inte tänka mig vad du har gått igenom! Helt galet, med det beskedet du fick. Måste ha varit fruktansvärt! Och att gå och vänta måste vara en riktig pärs för psyket! Du borde verkligen fundera på att anmäla dom för att dom gav dig det beskedet och skickade hem dig. Dels för att det var fel besked, dels för att dom bara lät dig åka hem... Själv!



Jasså, det visste jag inte, känns ju skönt att höra! (att just levertransplantationer ger bäst resultat) Härligt=)

Kommenterat - 2010-06-04 / 15:06:29  | URL - http://familjenlever.blogg.se/
Postat av: Jessie

Ja den delen hit har varit för jävlig, rent ut sagt. ÖVERALLT har man blivit påtrampad och behandlad som luft.



Och en anmälan ja, har funderat väldigt mycket över det. Jag har bara lagt det åt sidan, tills/när/om jag blivit frisk. Sen får vi se vad som händer.



Om inte annat så för att det absolut inte får gå till såhär för framtidens patienter. Jag önskar INGEN människa att gå igenom det helvete som dom satte oss i.



Nej usch. Nu kommer negativa tankar fram. Måste vara första gången sen jag fick nya levern. Finns tydligen fortfarande saker som lyckas göra en upprörd, trots mitt lyckorus :-)

Kommenterat - 2010-06-04 / 15:17:48
Postat av: Tiina

Du är stark Jessica, det här klarar du fint fint!! Tänk du har egentligen gått igenom det största nu.. alltså transplantationen, och det klarade du, varför skulle nått börja jäklas nu liksom, det vore ju inte rätt på nått sätt.. nu är det bara (eller bara o bara) men återhämta dig o ta tag i det du inte har kunnat göra under detta hemska ½ år du och din familj gått igenom!!

Krya på dig snabbt nu o sen när du orkar och har kommit igång med vardagen igen så måste vi träffas något.. eoch DU ska komma på nattfik till DGH och träffa gänget!! Det är ett måste!! Vi har alla tänkt på dig!!

kram till dig

Kommenterat - 2010-06-04 / 17:58:17  | URL - http://bloggen.fi/bamba/
Postat av: Jessie

Tiina - Åh, Jag saknar er så mycket. Jag hoppas att jag blir människa snart. Fast jag är bredd på att det ska ta tid. Eller ja, det MÅSTE få ta tid helt enkelt.



Hälsa alla på jobbet så himla mycket kramar från mig!

Kommenterat - 2010-06-04 / 19:33:35
Postat av: Helena

Ja det är förjäkligt!



Sånt får inte ske helt enkelt=(



Det måste kännas helt underbart att ha lämnat en STOR del bakom sig och kunna se framåt! =)

Kommenterat - 2010-06-04 / 21:27:56  | URL - http://familjenlever.blogg.se/
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: