Jessie

Ja jag sitter ärligt och funderar på om jag har raserat ÅHS årsbudget? Det kan iaf inte vara långt ifrån. Eh. Så. Läser ni att folk permitteras eller om det serveras havregrynsgröt resten av året så kan ni skylla på mig. Det är helt okej.

Till annat så har jag sovit så förbannat kasst inatt. Jag har inte behövt sömnmedicin alls under sjukhustiden och vem är lyckligare än jag över det? Ja, min nya lever hurrar säkert också där inne men.
Men nu är jag hemma. Och allt var precis tillbaka till det normala. SNURRA SNURRA SNURRA. Inte ens smärtan från såret hindrade mig. Det verkar vara ett så inkört mönster det där så jag vet inte vad jag ska göra.

För jävla bekvämt har jag dock haft det. Vi har en UNDERBAR säng. Men som sagt, snurrandet gör mig GALEN. Och jag måste snurra. När jag väl somnade så sov jag jätte oroligt och vaknade mycket.

07:00 tyckte Siri att vi skulle ta morgon. Så det gjorde vi. F kokade ägg och dukade upp världens familjefrukost (Ungarna vart saliga. Tror det fanns för mycket att välja på) medans jag satt och sorterade fram alla mina morgonmediciner ur dom 200 påsarna jag fick med från sjukhuset igår. 

Sen bar det iväg till sjukhuset för att få nytt omlägg på såret av min absoluta favorit-sköterska. Så himla trevlig är hon. Det finns stjärnor även på vårt sjukhus, det måste jag medge, även om jag låter mest bitter jämt :-)
Iaf, så har dom ju fått för sig att sorbacten ska bytas 2 ggr per dag nu. Behöver jag säga hur kul det är? Jaja. Bita i det gröna sura äpplet. Men det känns för jävla bittert kan jag säga. Sån jävla miss att ta bort dom där stygnen. Usch. Deppig kan man ju bli över mindre.

Sen blev det FPA för att lämna in mitt B-intyg för läkemedel. Jag tänker då rakt inte punga ut med 3000e nästa vecka när jag blir utskriven och inte ÅHS försörjer mig med piller mera.  

Nåja, nu är vi hemma igen och Siri sover. Jag ligger på soffan och avvaktar för att se hur Ketomex funkar. Någon ny värktablett jag fått utskriven som jag aldrig hört talas om. Nåt skit i stil med Burana 200mg säkert.

Jag är annars förvånad över hur otroligt tufft det är hemma. Jag har ONT nu. Som att ett tåg kört över mig. Ungefär. Jag har alltså inte alls kännt någon värre smärta den senaste månaden. Före nu. Det är alltså lite skillnad från att inte känna nåt, till att känna sig som att man vore träffad av ett tåg.
Så lite förvånad är jag. Men det lägger sig väl med tiden. Lite jobbigt bara när man inte kan röra sig utan att det ska göra ont.


Och på tal om annat. Siri. Herregud va jag har missat! Va ungen pratar, och röjjer. Det är heeeelt vansinne! Hon är över allt och ingenstans och käften går i ett. Helt hopplös. Men underbar såklart :-) Vad det kan hända mycket på 1 månad. Jisses. Om två ynka dagar blir hon 1 år. Vart har tiden runnit iväg? Känns som att man kom hem från BB igår.

Men nu vart det långt här igen. Trist, grått och regnigt väder ute. Ska dricka min kaffe och mysa under filten och hålla mina tummar för att Ketomex är något att hänga i julgranen (som för övrigt ska vara en KUNGSGRAN iår mamma, kommer du ihåg det sen?!)