Läkarsamtal.
2010-06-01 / 13:28:31
Har nyss haft ett jätte långt samtal med den bästa svensktalande läkaren här. Eller, han pratar helt flytande. Så det är skönt att kunna göra sig helt förstådd.
Om allt egentligen. Utom operationen, för det skulle jag ta på första kontrollen här sen när jag får träffa han som opererade mig. Det enda han här kunde svara på var det jag redan visste, att allt verkligen hade gått över förväntan, och mycket smidigt. Dom "kopplade ihop" levern med alla "ledningar" på bara 50 min ungefär. Det är tydligen VÄLDIGT fort. Det brukar kunna ta upp till 1½ - 2 timmar. Så det var ju otroligt bra!
Men annars pratade vi mest om hemfärden. Vad som händer hemma. Vad gör jag om jag blir sjuk? Hur fort ska man reagera vid små saker? Hur mycket jag måste passa mig för vissa saker? Om jag spyr upp mina tabletter? Ja, alla såna frågor som man verkligen behöver ha svar på före man åker hem, för att slippa få panik över mini-saker så fort man inte har läkare eller sköterskor i närheten. Och man vill ju inte ringa och terrorisera folk utan orsak heller.
Så nu känns det riktigt bra. Som att jag verkligen har saker på det klara. Nu vet jag vad jag ska göra. En otrolig lättnad det med. Speciellt när vi bara har i princip EN lever-läkare på holmen. Han ska väl också vara ledig och ha semester. Då ska vi inte gripas av panik Jessica. Nej för vi har ett telefon nummer till avd. 5, hit alltså, just in case. Och det finns alltid en jour-havande transplantationsläkare att prata med.
Man vågar ju som bekant inte alltid förlita sig på ÅHS. Ursäkta till er som jobbar där men, det har varit fööör mycket under fööör kort tid. Jag kommer aldrig att få förtroende för vårt sjukhus igen. Och sen är ju erfarenheten inte så stor om levertransplantationer hemma heller, med tanke på att jag nu är ålänning nr. 3. That's it. Skulle ju känts betydligt bättre om man kunde lagt på en nolla eller två till den summan.
Yes. Men jag känner mig trygg. Och jag ska ha stenkoll på mig själv. Alla kontroller, alla blodprover, alla mediciner och vad alla mina värden ska ligga på. Jag vill känna lite kontroll över mitt eget öde, inte bara förlita mig på andras kunskaper och icke kunskaper. Det är ju MITT liv det handlar om, och mitt ansvar.
Yes. It feels good. Har varit och gått två varv i den långa korridoren utanför. Ensam. Duktigt slött. Men, känner mig lite nyttigare nu iaf när man fått röra på sina stackars svullna fötter. Kändes lite skumt att gå utan tofflor men, vad fan gör man?
Nu ska jag lägga mig i sängen faktiskt och läsa lite, och vänta på nästa IV dropp som borde komma om cirkus halvtimmen. So long.
Om allt egentligen. Utom operationen, för det skulle jag ta på första kontrollen här sen när jag får träffa han som opererade mig. Det enda han här kunde svara på var det jag redan visste, att allt verkligen hade gått över förväntan, och mycket smidigt. Dom "kopplade ihop" levern med alla "ledningar" på bara 50 min ungefär. Det är tydligen VÄLDIGT fort. Det brukar kunna ta upp till 1½ - 2 timmar. Så det var ju otroligt bra!
Men annars pratade vi mest om hemfärden. Vad som händer hemma. Vad gör jag om jag blir sjuk? Hur fort ska man reagera vid små saker? Hur mycket jag måste passa mig för vissa saker? Om jag spyr upp mina tabletter? Ja, alla såna frågor som man verkligen behöver ha svar på före man åker hem, för att slippa få panik över mini-saker så fort man inte har läkare eller sköterskor i närheten. Och man vill ju inte ringa och terrorisera folk utan orsak heller.
Så nu känns det riktigt bra. Som att jag verkligen har saker på det klara. Nu vet jag vad jag ska göra. En otrolig lättnad det med. Speciellt när vi bara har i princip EN lever-läkare på holmen. Han ska väl också vara ledig och ha semester. Då ska vi inte gripas av panik Jessica. Nej för vi har ett telefon nummer till avd. 5, hit alltså, just in case. Och det finns alltid en jour-havande transplantationsläkare att prata med.
Man vågar ju som bekant inte alltid förlita sig på ÅHS. Ursäkta till er som jobbar där men, det har varit fööör mycket under fööör kort tid. Jag kommer aldrig att få förtroende för vårt sjukhus igen. Och sen är ju erfarenheten inte så stor om levertransplantationer hemma heller, med tanke på att jag nu är ålänning nr. 3. That's it. Skulle ju känts betydligt bättre om man kunde lagt på en nolla eller två till den summan.
Yes. Men jag känner mig trygg. Och jag ska ha stenkoll på mig själv. Alla kontroller, alla blodprover, alla mediciner och vad alla mina värden ska ligga på. Jag vill känna lite kontroll över mitt eget öde, inte bara förlita mig på andras kunskaper och icke kunskaper. Det är ju MITT liv det handlar om, och mitt ansvar.
Yes. It feels good. Har varit och gått två varv i den långa korridoren utanför. Ensam. Duktigt slött. Men, känner mig lite nyttigare nu iaf när man fått röra på sina stackars svullna fötter. Kändes lite skumt att gå utan tofflor men, vad fan gör man?
Nu ska jag lägga mig i sängen faktiskt och läsa lite, och vänta på nästa IV dropp som borde komma om cirkus halvtimmen. So long.
Kommentarer!
