Visat mig ute..
2010-01-04 / 16:50:45
Ja idag har jag visat mig ute. På staden. Det ni! Tror det var första gången sen vi fick veta att jag är sjuk. Kändes som att man inte missat något. Vi var till KappAhl och Siri fick ett par byxor.
Sen till FPA och bråka. Jobbigt att vara sjuk. Det ska vara intyg från här och där, och det ena och det andra, om man vill ha ersättning då vill säga. Vilket man har rätt till. Men det känns så jävla omständigt så undra fan om det är värt det. Och även om jag blir sjukskriven så fortsätter min mammapeng ticka på. Hur sjukt är inte det? Så det lönar sig inte att sjukskriva sig, utan även hur sjuk jag än är, och hur mycket hjälp jag behöver med Siri, så finns det inget att göra. Så OM jag blir frisk, så borde ju hemvårdsstödet börja lagom tills dess, vilket betyder att jag måste börja jobba, och det betyder att jag förlorat så jävla mycket kvalitetstid med min lilla tjej. Åh va arg jag blir! Man borde kunna skjuta upp mammapengen tills man är "frisk". Orättvist. Enligt mig.
Sen var vi till Ålcom med vårt jävla modem som började käppa igår, där vi fick vänta sju svåra år. Det var tydligen inte bara vi som hade problem. Och det var EN som jobbade där, resten drack kaffe.
Sen till en sak som jag TROR att är bra. Jag har länge haft ett svaaaaaaaaaagt minne av att jag har nämnt att jag haft en knöl under ena revbenet och klagat över att jag inte fått in fingrarna under revbenet till en gammal vän. För länge sen. Igår råkade han vara inloggad på msn samtidigt som jag, så jag frågade om det stämde, eller om jag bara blandar med något annat. Men se på fan. Det mindes han hur bra som helst! Och det var 2 år sen. TVÅ ÅR! Det borde vara sjukt bra. För det betyder, att oavsett vad som växer i min lever, så har det vuxit fram jääääävligt långsamt. Och det borde vara omöjligt att det skulle vara levercancer. För får man cancer i levern så lever man 1-2 år, läste jag någonstans. Och om jag kände den för två år sen, så måste ju den börjat växa ett bra tag före det också. Jag hoppas och vill tro att detta är bra nyheter för mig.
Men man vill inte hoppas för mycket heller. Nu är allt bara en enda stor dimma. Och man vet inget. Det är det som är så jävla frustrerande. Och inget får man veta före nästa vecka ändå. Vad jag har för fel? Vad kan dom göra åt det? Jag åker till Uppsala på onsdag. När får jag komma hem? Blir jag över dagen? Blir jag 1 vecka? Många frågor. Inga svar.
Sen till FPA och bråka. Jobbigt att vara sjuk. Det ska vara intyg från här och där, och det ena och det andra, om man vill ha ersättning då vill säga. Vilket man har rätt till. Men det känns så jävla omständigt så undra fan om det är värt det. Och även om jag blir sjukskriven så fortsätter min mammapeng ticka på. Hur sjukt är inte det? Så det lönar sig inte att sjukskriva sig, utan även hur sjuk jag än är, och hur mycket hjälp jag behöver med Siri, så finns det inget att göra. Så OM jag blir frisk, så borde ju hemvårdsstödet börja lagom tills dess, vilket betyder att jag måste börja jobba, och det betyder att jag förlorat så jävla mycket kvalitetstid med min lilla tjej. Åh va arg jag blir! Man borde kunna skjuta upp mammapengen tills man är "frisk". Orättvist. Enligt mig.
Sen var vi till Ålcom med vårt jävla modem som började käppa igår, där vi fick vänta sju svåra år. Det var tydligen inte bara vi som hade problem. Och det var EN som jobbade där, resten drack kaffe.
Sen till en sak som jag TROR att är bra. Jag har länge haft ett svaaaaaaaaaagt minne av att jag har nämnt att jag haft en knöl under ena revbenet och klagat över att jag inte fått in fingrarna under revbenet till en gammal vän. För länge sen. Igår råkade han vara inloggad på msn samtidigt som jag, så jag frågade om det stämde, eller om jag bara blandar med något annat. Men se på fan. Det mindes han hur bra som helst! Och det var 2 år sen. TVÅ ÅR! Det borde vara sjukt bra. För det betyder, att oavsett vad som växer i min lever, så har det vuxit fram jääääävligt långsamt. Och det borde vara omöjligt att det skulle vara levercancer. För får man cancer i levern så lever man 1-2 år, läste jag någonstans. Och om jag kände den för två år sen, så måste ju den börjat växa ett bra tag före det också. Jag hoppas och vill tro att detta är bra nyheter för mig.
Men man vill inte hoppas för mycket heller. Nu är allt bara en enda stor dimma. Och man vet inget. Det är det som är så jävla frustrerande. Och inget får man veta före nästa vecka ändå. Vad jag har för fel? Vad kan dom göra åt det? Jag åker till Uppsala på onsdag. När får jag komma hem? Blir jag över dagen? Blir jag 1 vecka? Många frågor. Inga svar.
Kommentarer!
Postat av: Allex
Va bra att du visat dig ute, att komma ut e nog nyttigt för dig. Fan att det ska vara så svårt att få pengar då man är sjuk, som om inte du har tillräckligt att tänka och grubbla på ändå. Positivt är ju att den troligtvis varit där i 2 hela år.Tycker inte den kan vara speciellt dödlig då inte. Många långa , varma kramar på dig vännen <3
Postat av: Anna-I kampen mot barncancer.
Skönt att du orkade ut en vända. Hoppas det går bra på onsdag.
Postat av: Anna-I kampen mot barncancer.
alltså onsdagen du reser ;-)
Postat av: Tiina
ååå vad jag håller tummarna nu att allt ska bli bra igen med dig, och att du bara får goda nyheter sen i uppsala!!! Kram till dig o kämpa på!! Du är duktig som orkar med allt!
