Botten.

2010-02-22 / 17:42:19
Halv kass på att uppdatera här. Det har mest varit skit de senaste dagarna. Vi är fast här när bilen inte startar, man kan inte gå ut utan att frysa ansiktet av sig och dagarna till Helsingfors resan börja knappa in på mig. Med andra ord; Paniken växer.

Jag vet inte vad jag är mest rädd för. Egentligen. Att få reda på att det spridit sig tror jag. Det skulle vara total katastrof för mitt psyke. Det räcker med en transplantation, att ytterligare behöva cellgifter på det känns...ja... ungefär som att jag vill ge upp. Kasta in handduken. Jag pallar inte.

Fruktansvärt ångestladdade dagar. Och även om allt skulle gå bra i H:fors (oddsen är ju verkligen inte på min sida känns det som) så är det mera väntan efter det. Varje dag, så äter cancern upp liiite till. Det känns som att jag känner det, jag kan bokstavligt talat se det inom mig, hur det sprider sig, överallt. Jag mår illa och vill krypa ur min kropp. Byta, till en annan, en cancer-fri.

För varje dag som går så blir jag mera och mera förbannad. Dom har haft min diagnos i 2 månader nu. Hur i helvete kan man få vänta så länge?! Något som är "akut" enligt Uppsala. 2 jävla månader! Helt otroligt. Det händer mycket i kroppen på två månader när man är sjuk. Och INGENTING har hänt. Jag ska inte berätta vad jag skulle vilja göra med vårat sjukhus...

Ja, så nu står man här och trampar, och kommer ingenstans. Jag väntar på något och jag vet inte när det kommer. Varje dag är en ny förlust och det vänder inte före transplantationen är gjord. Första då när man nått botten kan man försöka att sakta ta sig tillbaka upp. Kämpa kämpa, lite varje dag. Men när man inte vet, så går det inte att ta på. Och när det inte går att ta på, är allt bara svart och fullt av ångest. 



Ska avsluta positivt ändå, genom att citera Björn Ferrys klockrena citat (ang. att han inte tagit flera medaljer efter guldet).

"Bor man i Afrika och får sitt första kylskåp, då är det liksom en jättestor skillnad i livet, men ett andra... okej, det är bra men det är inte helt nödvändigt." 
Kommentarer!
Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: