Jessie

Idag är krassligaste dagen hittills. Men vi håller igång ändå här hemma. Går ju inte direkt att ligga på soffan och snörvla med friska barn som håller full rulle.

Jag har lyckats dammsuga och få på en maskin tvätt. F bakar bröd. Siri plockar med sina saker på golvet och Alex var såååå uttråkad för att Dillen har stängt idag så han gick över till mamma och skulle leka. Trist när Andrea inte är hemma. Dom två har verkligen hittat varandra. Dom är styvsyskon. Men det har dom aldrig kallat varandra. Utan frågar man dom, så är dom syskon. 

Vi har en "plock-familj". Inte den där kärn-familjen som folk alltid strävar efter. Men jag fattar inte grejen. Är det inte meningen att jag ska behandla F's barn som jag behandlar mina egna? Det tar jag som en självklarhet. För vi är en familj. Och våra barn är syskon. Det blev dom automatiskt när vi blev tillsammans. Barnen är både hel, halv och styv-syskon. Men det ska inte spela någon roll. Dom ska behandla varandra med samma respekt oavsett under vilken kategori dom faller under. Och det gör dom, absolut.

Är det inte en självklarhet? Man behandlar alla lika. Och det kommer vi att fortsätta med. Dom kommer automatiskt att växa upp som syskon, speciellt nu, när dom är så små. Och dom har automatiskt fallit in i syskon-rollen, iom att vi bor under samma tak.

Jag har själv 3 syskon. "En av varje". En helbror. En halvbror. Och en styvsyster. Och dom kommer alltid att vara mina syskon, oavsett vad folk säger. Precis som min styvsyster ser sig som moster till mina barn.

Folk söker saker att störa sig på. Verkligen. Hel-halv-styv? Syskon som syskon. I våra ögon iaf. Nåja, tiden går och det kommer antingen automatiskt eller inte. Högst troligen så kommer det att göra det. Som för dom flesta i samma familjesituation. Men det visar sig. Inte så mycket att fundera över.  


Life is good. Snor i hjärnan och tvättmaskinen som piper att den är färdig. Great. Livet kallar åter. Ha en underbar fortsättning på påsken! :-)